Sommartider hej, hej,

För Er som kan glädjas åt lite meningslösa funderingar kommer här ett sådant i väntan på ett betydligt och bokstavligt talat fetare. Men då jag till min förskräckning insåg att mina kunskaper i ämnet var alldeles för skrala för ett seriöst inlägg har jag tvingats ägna mig åt… research.

Vad är det för dumheter vi håller på med egentligen? Sommartid, detta meningslösa fenomen är för mig något totalt meningslöst. Ursäkta det upprepade användandet av adjektivet meningslös även om det var i olika böjningar. När dagarna äntligen börjar bli lite ljusare på våren och man äntligen kan göra något utomhus, även efter arbetsdagens slut. Äntligen hm... Alltså: Nu när naturen själv ger oss fler ljusa timmar, detta som ett resultat av differensen mellan vår planets rotationsplan och det på vilket vi roterar kring solen och att vi på övre halvklotet därigenom lutar en aning mer mot solen. När vi nu får oss detta helt naturlig. Ja då är det några, politiker får man anta, som inte ansåg sig finna bättre ämnen att sysselsätta sig med så de bestämde att vi ska flytta vårt eget definierade dygn så denna effekt ska förstärkas ytterligare. Det som gör mig så tveksam till detta beteende är det faktum att vi får lika mycket mer ljus på kvällen som på morgonen. Dagens mittpunkt har inte förändrats.

Ni som förespråkar sommartid med argumentet att vi får så långa ljusa kvällar, tycker ni då inte att vi alltid skulle ha sommartid och kanske till och med flytta fram klockan ytterligare en timme på vintern, för att bibehålla lite kvällssol?

Astra aj aj aj

Lite påpasslig nu när jag funderat en del om det mänskliga värdet så har det uppdagats en ny läkemedelsskandal. Denna gång är det vårt kära Astra som inte tänkt eller så har de och bara påvisar min tes.

Det var vid utvecklingen av en ny medicin mot schizofreni som det blev dags för tester på människor. Ett för mig okänt antal individer med den nämnda åkomman letades upp i lämpliga länder. Det vill säga de vars etiska regler inte är så högt ställda, exempelvis Indien. De deltagandes behandlingar ersattes med Astras nya variant. Eller rättare skrivet, hälften av deltagarna fick prova Astras medicin och hälften placebopiller. Man måste ju naturligtvis ha en referensgrupp. Här kan man anta att Astra gjorde en övervägning med försökspersonernas hälsa i ena skålen och vinsten för mänskligheten och naturligtvis företaget i andra. Eftersom människovärdet bland försökspersonerna var så lågt vägde det över mot att inleda de nya behandlingarna respektive ickebehandlingarna för referensgruppen. Vad man kanske glömde att lägga i den ena vågskålen var risken för att någon av de man avslutat behandlingen för skulle bli så dålig att det till slut skulle resultera i ett självmord och dålig publicitet. Om denna risk övervägdes eller ej har jag ingen aning om men det är i alla fall vad som hände.

När vi nu vet vad som hänt får Astra en hel del kritik. Men om man tillåter sig tänka lite längre. Är det självklart så att företag från den rika delen av världen inte ska få utnyttja fattiga människor? Skulle du själv kunna tänka dig att dela på jordens resurser med de andra 6-miljarderna? Själv trivs jag rätt skapligt här på sängen med datorn i knäet.

Släck ni ljuset

Själv kommer jag inte vara hemma så det kommer vara bonussläckt i flera timmar. Visserligen åker vi bil dit vi ska. Men nu var det ju svenskproducerad vattenkraftsel vi skulle spara in på och inte bensin.

Ärligt talat tror jag många av de som nu engagerat sig för denna timme i grund och botten inte är så värst intresserade av minskade koldioxidutsläpp. Men visst kommer det bli lite kul och spännande att släcka lyset. Känner nästan hur det redan pirrar lite i kroppen. Förutsätter att värdparet för kvällen evenemang inte missat denna begivenhet.

Någon i min ålder, eller äldre, kanske kommer ihåg en gammal lördagsunderhållning i TV där man filmade ett betonghus i något miljonprojekt. De som kände igen sitt hus ombads att på given signal släcka lyset, en fin demonstration av tv:s genomslagskraft. Detta kan vara mitt fösta TV-minne så jag tar tacksamt emot uppgifter från er som vet i vilket program och när detta utspelade sig.

Så skönt att vara Öisare

Igår hörde jag Änglarnas nya inmarsch. Inget som gjorde min troget blåvita fru särskilt stolt.

Vanja aj aj aj.

Jag kan nog inte låta det gå förbi okommenterat. Får att bibehålla den låga underhållningsnivån på denna blogg kommer nu en kommentar till turerna kring LO-ordföranden Vanja Lunby-Wedin och hennes äventyr i AMF-styrelsen. För er som lyckats undkomma nyhetssändningarna under dagen kommer en kort resumé.

Som styrelseledamot är Vanja ansvarig för de ofantliga pensionsbelopp som tilldelats de tidigare direktörerna för AMF. Vanja är naturligtvis inte ensam om detta ansvar men får nu ta störst kritik då hon som LO-ordförande är den mest offentligt kände personen. Hon skyller nu på att hon inte kände till, blev lurad med mera, med mera.

Då tänker jag såhär: Hon har trots allt undertecknat årsredovisningarna där dessa pensioner tydligen ska gå att utläsa. Då är det alltså hennes kompetens som är för låg vilket också måste medföra hennes avgång. Eller var hennes arbetsbelastning så hög att hon bara skrev under utan att veta? Hon har ju drygt tjugo andra styrelseuppdrag att tänka på. Ja då har hon ju misskött sig och bör avgå. Påverkar detta hennes plats som LO-ordförande? Självfallet, utan förtroende, kompetens, engagemang med mera är avgång det enda rimliga.

Tycker ni att medierna går för hårt fram, mediedrevet och så vidare, så är det deras skyldighet enligt mig och denna hårda bevakning med risk för att hamna framför drevet är en faktor i direktörer och höjdares höga löner. Något jag inte gillar är när toppolitiker och andra pappersvändare gnäller och tycker synd om sig själva. Hoppa av och ge plats för någon engagerad ideellt arbetande fritidspolitiker. Men detta är ett helt annat inlägg. Tack för idag.

Lika bra att bli nykterist, eller inte.

Då är det inte många dagar kvar till systembolagets prishöjning den 1:a april. Vilken till största delen orsakas av den pinsamt låga kronan.

Jag tillhör den delen av befolkningen som skapat sig ett intresse för rusdrycker utan att för den saken fastna i något missbruk. De som känner mig väl vet att jag har lätt för att snöa in på olika ämnen och rusdryck är ju ett ypperligt sådant.

När ämnet kommer på tal brukar jag ibland skämta om att våra politiker inte valt att följa förslaget från utredaren Kent Härstedt. För att få bukt med privatimporten har man istället valt att sänka kronans värde så pass att det inte längre ska löna sig. Detta skämt från min sida tycks nu ha blivit verklighet.

Men som en åtgärd för att det fortfarande ska vara lönsamt för svenskarna med denna ur miljö, folkhälsa och statsfinansiella synpunkt förkastliga sysselsättning så höjer man nu priset på systembolaget. Vore det inte lämpligt att sänka straffskatten med motsvarande kostnad som den låga kronan orsakar och således bibehålla dagens för folkhälsans skull höga priser samtidigt som lönsamheten för privatimporten minskar?

För oss som fortsätter att handla på systembolaget kommer här några tips om vart ni kanske kan finna den bästa smaken för pengarna.

Primator: Ett mörkt lageröl med lite precis lagom smak, perfekt som sällskapsöl eller för den som söker en lättare introduktion till de mörka ölens underbara värld.

Vina Maipo – Cabernet Sauvignon: Det kanske mest prisvärda allround rödvinet enligt mig. Observera att jag talar om Cabernet Sauvignon, den röda buteljen.

Six Grapes: Portvin är inte tantigt och Six Grapes är för närvarande min favorit.

Oban: Läste att det faktiskt kommer att bli en prissänkning för 14-årsvarianten av denna klassiska single malt. Nya priset 449:- för en helbutelj.

Är de inte rädda?

Som en kommentar och komplement till Hjörnhedes inlägg kommer här ett från mig med i bonusdebatten. Rent generellt har jag inget emot bisarra löner och bonusersättningar i den privata sektorn. Det är ju helt och hållet upp till ägarna. Skillnad blir det ju när ägarna representerar folket. Då tycker jag det är viktigt att sköta det hela på ett ansvarsfullt sätt. Men ansvaret ligger helt och hållet på ägarna. Även om jag nu helt friställer alla uppmärksammade bonustagare måste jag ställa dem en fråga. Är de aldrig rädda för sinnessvaga illgärningsmän? När en omtyckt och skötsam utrikesminister kan mördas på öppen gata borde risken för ett liknande dåd mot giriga direktörer inte anses helt försumbara. När man som AMF Pensions före detta vd Christer Elmehagen och vice vd Ingvar Skeberg först flyttar sitt egna pensionskapital innan företaget ”tvingas” till att göra ett återtag vilket medför en 8% sänkning för spararna. Överväger man då risken att någon av de ”blåsta” spararna inte är helt mentalt stabil och samtidigt ägare av en hagelbössa?

Tillbaka igen

Efter en tids frånvaro kommer nu ett lite snabbt hoprafsat inlägg. Jag har ju varit med familjen på skidsemester och då finns det annat än bloggande att sysselsätta sig med. Med det senaste resemålet, Branäs, färskt i minnet kommer nu ett inlägg om just skidsemestrande

Sedan jag blivit familjefar har detta blivit något av en tradition och jag har de senaste åren besök Idre, Hundfjället, Lindvallen och som sagt Branäs. Detta borde ge mig fog för att få yttra några åsikter.

Först ut blir en sågning av restaurangmaten vars kvalitet sällan överenstämmer med prissättningen. Men å andra sidan ska man ju inte hänga upp sig på det för prissättningen i fjällen är ju överlag underligt. Eller vad sägs om 26kr för en litet pappersmugg ”kaffemaskinschoklad” som fanns att tillgå på det senaste resemålet.

När det gäller åkningen måste jag säga att det är tur man har barn. Den absolut största förnöjelsen är att se dem utvecklas i backarna. Utan dem vet jag inte vad jag skulle ha gjort under en hel vecka. Kanske jag också skulle tappa sans och balans likt de andra åldringarna på afterskin?

Om skidorna: Jag har det så förspänt att jag lånat ett par twintip. Funkar utmärkt för mig såväl på väggen som i trollskogen. Som komplement hyr jag ibland ett par telemark. Vem är det tänkt ska köra carvingskidorna som de har i hyrshoppen? Hur många av alla skidsemestrare behöver känna accelerationen ur kurvorna? Det finns ju inga portar i backen. Själv kör jag rakt ner om jag vill fort fram.

Avslutningsvis ska jag ge de fyra resmålen några korta omdömen.
Idre: Perfekt för familjen med bra aktiviteter utöver skidåkningen men lång hemifrån mig.
Hundfjället: Tja, rätt ok.
Lindvallen: Många korta och likadana backar är meningslöst. Välj Hundfjället om du nödvändigtvis måste till sälen.
Branäs: Få men långa backar. Bra för barnen. Kul skicrossbana hade de i år. Kortast resväg är ett plus.

Skräpstöld

Jag hörde för ett tag sedan ett radioinslag om hur några upphovsrättsinnehavare startat en process efter att de hört en av deras låtar spelats med enda skillnaden att sången bytts ut. Då jag vid tillfället hade andra viktigare saker att tänka på är det inte säkert att jag uppfattade precis allt helt rätt och denna återgivning kan därför skilja sig från sanningen. Det jag vill få fram är mina synpunkter rent allmänt så jag väljer ändå att publicera ett inlägg. Det anmärkningsvärda i låtstölden var faktumet att hela det instrumentella ljudet hade samplats, rätt av. Vanligtvis brukar det tvistas om si och så många toner. Men i detta fall var det som sagt helt identiskt kopierat. Vilket också bevisades när de båda låtarna spelades samtidigt. Ur radion strömmade en modern mycket simpel melodi ackompanjerad av både en norsk, originalet och en polsk sångerska. Lite tragikomiskt för mig. Ni som läst tidigare inlägg i debatten förstår kanske vad jag menar.

Jag vill nu inte på något sätt förminska det ohederliga i att på detta vis plagiera andras verk. Målet med plagiatet är antagligen, i likhet med den största delen av musikframställningen idag, att tjäna pengar. Detta gör saken än allvarligare. Men vad jag tänker på är själva låten. Den var ju så otroligt simpel. Finns det någon gräns på hur lite, rent musikaliskt man kan få upphovsrätten till? Nu fick jag ju bara höra tio sekunder men detta skulle ju läsas ur ett rent allmänt perspektiv. Tar man bort sången ur dagens massproducerad och med enda syfte att tjäna pengar på, musik blir det allt som oftast väldigt torftigt. Självfallet är sången en stor del i musiken men det är melodin det oftast tvistas om. Minns ni Drängarna och Landslagets konflikt? Googla den som har tid. Själv litar jag på minnet. Blev det någon dom tillslut? Var det inte tal om att fria Drängarna då melodin ansågs vara så enkel och tonerna följde varandra på ett naturligt melodiöst sätt? Är det därför rytmiken i dagens Timbalandmusik är så onaturlig och obehaglig för mig som är född på 70-talet.

Min blogg har kritiserats

Något som gjorde mig glad då kritiken gällde det faktum att det saknats nya inlägg i fem dagar. Kritiken har nu gett mig extra motivation. Något som egentligen inte saknats utan orsaken har snarare varit en häktisk period med andra bryderier. Tankarna på bloggen har kommit och gått under tiden och ämnen att diskutera likaså. Exempelvis måste Israel-Palestinakonflikten genomgås. Tyvärr ser denna ut att vara ändlös så jag slipper stressa för att hålla mig aktuell. Sen har vi ju den lika eviga fildelardebatten, min kärleksförklaring till halvnakna män som kramas. Konstfack och onödiga konstnärer i allmänhet kräver ju också en genomgång. Men låt mig börja med anestesi, detta i dagarna på nytt aktuella ämne. Jag tänker inte skriva några kommentarer till den händelse som denna gång fått upp ämnets intresse. Detta då jag i likhet med de flesta andra i landet är helt obevandrad i det inträffade. Däremot har jag en del synpunkter i ämnet rent allmänt. Den erfarenhet jag har av grubblerier i svåra ämnen säger mig att risken är betydande för att mina åsikter kommer förändras med tiden. Här kommer nu några dagsaktuella tankar.

Låt mig föst säga att jag kan tycka livet många gånger är överskattat. Själv är jag mycket mer fascinerad av medvetandet. Liv är för mig något som råkar existerar på denna planet och där ni och jag blivit en del. Jag har full förståelse för de människor som med konstant smärta svängt in på den enkelriktade vägen mot döden och här önskar skynda på det hela. Tror man som mig att detta, av en del ansedd som en felaktig önskan, inte påverkar ens eventuella efterliv är det ju bara att tuta och köra. Trotts att det i vår omvärld finns en del som lyckats med det omöjliga att ta reda på vad som kommer att möta oss efter döden är det ännu ingen som övertygat mig. Detta gör att jag känner en viss nyfikenhet inför det oundvikliga. Men det betyder inte att jag känner någon brådska. Jag hinner säkert. Skulle livet däremot bli ett enda långt lidande utan hopp om förändring ser jag ingen anledning till att de som så önskar inte ska få lindring. Varför måste livet anses vara så fantastiskt och över allt annat? Självklart ska mänskligheten göra allt den kan för att rädda liv. Men det tycks finnas ett bekymmer. Ju mer liv vi räddar och skapar ju mer problem tycks det bli. Frågan om anestesi är kanske inte så stor när majoriteten av folket aldrig får möjligheten av att ens kunna välja. De flesta av oss människor lever största delen av livet i misär, med trasiga skor och dör av någon sjukdom vi i väst lätt hade kunnat bota. När vi nu är så duktiga på sjukvård kan vi väl lika gärna använda den på det sätt varje individ själv önskar. Någon ättestupa är inget jag förespråkar. Vi lyckligt lottade har ju lyckats skapa oss ett sådant fint välfärssamhälle som vi naturligtvis måste värna om nu när omvärlden tyck ha fått upp ögonen.

Prejudikat och straff

Som det kanske framgick i mitt inledande inlägg på denna blogg är tanken från mig sida att använda den som ett verktyg för mig egen utveckling. Därför tänker jag nu skriva om ett ämne jag saknar kunskap i, nämligen rättsvetenskap. Följande fundering har kommit och gått en tid. Kan man utdöma ett straff i ett prejudicerande fall? Då lagar många gånger är svåra att tyda och det kan finnas öppningar för flera olika tolkningar har ett system med prejudikat utvecklats. Vilket gör att fall då en lag prövas på ett visst sätt för fösta gången kan ses som vägledande i framtida rättegångar. Mina funderingar gäller för de fall där själva ansvarsbördan aldrig tidigare prövats. Ett exempel på detta är den nyss avslutade PirateBay-rättegången i vars dom man troligtvis kommer att kunna utläsa huruvida det är otillåtet att driva en Internetsida och torrenttracker på det sätt som de åtalade gjort.

Låt oss använda den ovan nämnda process som ett exempel och anta att det blir en fällande dom, vilket i så fall skulle betyda att de otydliga och i många fall tvetydiga lagar som gäller ska tolkas på ett sådant sätt deras verksamhet varit otillåten. Ett antagande som det kommer att ta rätten flera veckor att bearbeta fram. Något man således inte kan kräva enskilda individer att göra innan de startar en ny oprövad verksamhet. Kan det då i en eventuell fällande dom vara rimligt att utdöma straffpåföljd? Det är ju först efter rättegången vi faktiskt vet huruvida handlandet varit rätt eller fel.
Som sagt är processrätt något jag inte alls är insatt i och kanske finns det enkla förklaringar till mina funderingar. Om så är fallet tar jag tacksamt emot dem.