Kaboom!

I min naturvetenskapligt förenklade inläggsserie om begynnelsen och materiens tillkomst är det nu dags att undersöka vad som händer då fusionsbränslet i en stjärna tar slut.

Det tyngsta ämnet som kan bildas i en stjärna på det traditionella sättet är järn. När ämnen lättare än järn fusioneras ger reaktionen en motverkande effekt mot gravitationstrycket vilket på sätt och vis stabiliserar stjärnan. När mängden av dessa lättare ämnen avtar ökar således trycket och till slut börjar även järnet fusionera men utan någon motverkande kraft. Således ökar bara trycket och all materia accelererar med oerhörd kraft mot stjärnans centrum. Extremt tryck uppstår i vilket ämnen som guld och bly kan bildas. Då processen accelererar sker allt fort och våldsamt. Ganska snart exploderar stjärnan och bildar det som kallas för en supernova. Skeendet brukar förklaras med liknelsen av en våg som träffar en klippa.

Ur supernovaexplosionen slungas den skapade materian ut i rymden och förser den följaktligen med fler ämnen än väte.

Problemet Kungen

Från en komiker till en annan. Jag minns en gång ett samtal fört av de båda programledarkollegorna Filip och Fredrik vilka ifrågasatte vitsen med att karikera vår konung med argumentet om att han gör jobbet ganska väl själv.

Grunden till att jag nu valt att skriva om mina åsikter kring kungamakten är det samtal som under julaftonen begynte på grund av en julklapp med leveransursprung, kungaindustrin.

Säkerligen är konungen och familjen som de flesta av oss andra helt fantastiska människor. Men skillnaden mellan dem och oss andra är när det gäller kungafamiljen så är det en medieskapad bild vi förälskat oss i. En produkt vårt land använder i för vad syfte som anses vara lämpligt. Som de allra flesta har jag bara tillgång till en regisserad enkelriktad kommunikation. Av den att döma är därför mina känslor tämligen neutrala. De gör väl ett bra jobb kan jag tro, punkt slut, osmakliga snaskigheter och rena falsarier är jag inte intresserad av. En annan betydande skillnad är ju också att vi undersåtar är ålagda att följa lag och ordning och dess utom får bekänna oss till valfri tro, eller ingen alls om så passar oss. Är det inte lite märkligt att kungen tillåts bryta mot lagar men får inte tveka om huruvida jungfrufödslar och andra kristliga mirakel verkligen har skett? En fin gammal tradition, lika fin som att ämbetet går i arv.

Denna positiva särbehandlig är förvisso inget jag har något emot. En vald statschef, vilket i ett val idag mycket väl hade kunnat bli kungen själv eller Victoria, mister lite av den mytiska sagospänning vi får tack vare de genetiskt insnärjda europeiska kungahusen. Men jag ser ett bekymmer. När kronan går i arv kan den tillfalla vilken tok som helst, historien är ett bevis för detta. Hur underbar och fantastisk vår konung än må vara hade hans liv sett annorlunda ut om han fötts av ett arbetarpar i Majorna. Men jag missunnar honom verkligen inte den position han har, inte så länge det är fritt fram för oss alla att säga vad vi vill om honom. Många förfasas över den smaklösa skvallerjournalistik som skrivs men jag anser att när det gäller konungen är allt tillåtet, så länge det är sant förstås. Lögner är säkerligen inget ovanligt men när konungen svarar på kritiken med att ”vända blad” då måste väl det påstådda hur osmakligt det än må vara verkligen skett.

Jag ser gärna att han fortsätter sitt arbete som statschef men jag ser också att verksamheten blir grundligt granskad. Man bör ”självfallet” inte matcha konungens egen aktieportfölj med företagsbesöken utomlands och så vidare. Är kronan tung går den att ta av.

Alkoholfritt öl

Jag tänkte nu skriva lite om den gång då jag fick tillfället att prova tre olika men i det närmaste alkoholfria öl. Orsaken att jag skriver "i det närmaste" är att all dryck gjord på frukt eller säd innehåller etanol. Är du absolutist bör du därför undvika frukostjuicen. Men det är en helt annan debatt. Så låt oss gå vidare. Dryck med en alkoholhalt under 0.5% tillåts kallas alkoholfri och nu till mina erfarenheter av några sådana.

Med till provningen bar jag, förutom öl, på den lilla begränsade erfarenheten jag fått tack vare den bilburne dryckeskollega som från och till besöker mig i sällskap med diverse ljusa alkoholbefriade lager. Trots att jag fördomsfritt provat dryckerna har jag oftast saknat någon av de alkoholstarkare ölens positiva smaker samtidigt som jag ibland också funnit en inte lika angenäm bismak.

Tyvärr domineras det alkoholfria sortimentet av just ljusa lager men när jag nu på egen hand fick leta fann jag trots allt ett veteöl och något som skulle efterlikna en IPA. Så det var med en viss förväntan som jag började med att hälla upp Weihenstephaner Hefeweissbier. Av doften och skummet att döma kunde det vara vilken lättare wiessbier som helst. Signalvägarna från smaklökarna blev inte särskilt belastade då jag började inmundiga drycken men de transporterade ändå tillräckligt med information för mitt antagande att bryggarna lagt en del möda på framställningen. Smaken var som en lätt, mycket lätt, veteöl men helt utan några otrevliga bismaker. En öl jag definitivt kommer att dricka igen även om jag är något tveksam till bryggeriets egna förslag om att använda den som så kallad isotonisk sportdryck, eller?

Nästa öl, Nanny State, skulle enligt etiketten vara riktigt tufft humlearomatisk och attitydfylld. Således i stil med bryggeriets övriga sortiment ur vilket jag tidigare provat Punk IPA. Ett öl som inte faller just mig riktigt i smaken. Själv föredrar jag om den karakteristiska humlebeskan ackompanjeras av något "rundare" maltaromer istället för de "vassare" grapefruktsmakerna.

Jämfört just med Punk IPA står sig därför Nanny State ganska bra, den har en påtaglig beska med både humle- och citruskaraktär men helt utan någon omgivande fyllighet, kropp eller vad det nu skulle kunna heta på smakåtergivningsspråket. Men om jag i framtiden skulle köpa fler är det nog främst för att jag efterfrågar något udda snarare än god smak.

Efter de två inledande och lite mer karaktäristiska ölen blev det så återigen dags för en ljus tysk lager, Störtebeker 1402. En öl som skulle visa sig vara ett riktigt bra alkoholfritt alternativ. Relativt lätt i smaken med en lätt touch av typisk lättölsbeska. Något mer kommer jag inte på att skriva vilket för ett öl i den här genren kanske är något positivt.

Ekonomi for dummies

Kalla det misantropi men ibland kan man ju verkligen oroas för vår världs framtid. Jag tillhör den kategori människor som tycker att kapitalism och marknadsekonomi är något bra och de rätta verktygen för att sprida rättvisa i samhället. Tillsammans med någon form av demokratisk socialliberalism har vi medborgare genom åren skapat oss ett i det stora hela väl fungerande samhälle. Vi har skapat oss en frihet att själva bestämma över hur vi hanterar våra egna slantar. Men frihet betyder också att vi har ett ansvar. Ett ansvar för oss själva och om andra som tyvärr inte riktigt klarar att bemästra systemet.

Att vi människor de senaste åren börjar låna allt mer gör att jag börjar undra över hur väl vi egentligen klarar att hantera ansvaret. Att reklamen som uppmanar till sinnesjukt beteende aldrig tycks avta tyder på att vi trots allt går på den. Ikväll blev jag både oroad och arg när jag hörde en kvinna svara på en reporters fråga om riksbankens senaste höjning av styrräntan. Hon svarade att det var fruktansvärt. Fruktansvärt? Att riksbanken nu gör det som de så länge meddelat och som alla som inte är helt ekonomiskt imbecilla insett för länge, länge, sedan. Kvinnan gjorde mig oroad och arg inte bara för att hon kanske saboterat för sig själv och kanske sina barn utan också för att hon med sin dumhet saboterade för alla andra när hon omdömeslöst budade på fastigheter hon inte hade råd att köpa. I en värld av låneblindhet ska alltså seriösa medborgare inte bara stå för de som hamnar i lånefällor och skuldsanering vi ska också konkurera med köpare på olika villkor.

Sedan undrar jag hur länge till det ska få vara tillåtet att lura sinnessvaga på pengar? Detta är förståss redan förbjudet men väldigt lite tycks göras åt den uppenbarligen illegala utlåningsverksamheten som jag outtröttligen hör och ser reklam om. Illegal därför att ingen kund hos något sådant bolag kan väl ansen vara mentalt frisk.

Körkort för ditten och datten föreslås av en del, körkort för hantering av sin egna ekonomi föreslår jag.

Glögg+Portvin=Sant

Förvisso är luciakvällen snart till ända och jag därmed en aning sen med mitt tips. Men ännu återstår några tillfällen att inmundiga det söta och kryddade vinet vi kallar glögg. Vilka glöggtrender som gäller i år har jag på grund av mitt bristande intresse i frågan ingen aning om. Men att tillverkarna i vanlig ordning blandat fram några märkliga smakkombinationer har jag inte undvikig att se. Lyckligtvis har jag undkommit både glögg med lingonsmak och glögg med… ja vad ni vill.

Men i ett försök att dämpa den överväldigande sötman så har jag i år upptäckt en intressant kombination att prova för er som gärna blandar och laborerar med drycker. Inga konstigheter som Baren-Håkan hade sagt. Mitt tipps är helt enkelt att ni blandar lika delar av valfri traditionell glögg med lika delar portvin. Portvin är förvisso sött i sig men torrt som fnöske i förhållande till glöggen.

Då jag för tillfäller endast har Sandemans portvin att förfoga över är det den jag provat mig fram med. Och vad gäller glöggen fick jag lyckat resultat med de båda "vanligaste" ur Blossas sortiment. Den alkoholfria och lättvinsvarianten. Några fler glöggar har ännu inte korsat min väg.

Lipsillar

Jag hörde häromdagen att låtarna från Michael Jacksons nya och fram till nu på fredag outgivna skiva "Michael" redan finns att ladda ner på nätet? Skulden till att denna omoraliska handling gjorts tillgänglig läggs som vanligt på "fildelarna". Men vad bolaget som vill fortsätta att tjäna pengar på den döde kungen av pop inte vill inse är att det faktiskt är någon ur de egna leden som läckt materialet och gjort det tillgängligt för kopiering och fildelning. Samma kritik vill jag rikta mot alla filmbolag som tycks sprida journalistkopior hej villt omkring sig för att journalisterna såklart ska göra reklam för filmen.

Andra som ojar sig lite väl mycket enligt mig är de vars hemliga men lika fullt obegåvade och fördomsfyllda metaforer den senaste tiden offentliggjorts. Istället för självkritik om hur och varför den hemliga informationen läckt ut väljer man att kritisera publicisterna. Eller rättare sagt inte publicisterna i form av traditionell media utan grundaren av en internetsida där informationen i omgångar presenterats.

Jag är förstås medveten om att det är betydligt värre saker som offentliggjorts än några imbecilla ambassadörers rapportering. Saker som mord på journalister bland annat, men min åsikt kvarstår. Skyll inte läckan på publicisterna utan skyll på de som läcker, de som inte klarar av att hålla sina skjutglada fingrar i styr. Skyll på de som bestämmer.

Till sist skulle jag vilja ge lipsillarna en rekommendation. Säg, skriv eller gör aldrig något du inte står för. Skulle så ändå ske, allt kan ju hända, skyll då inte på någon annan, bete dig inte som en lipsill.

Fri programvara

Lite då och då och av olika anledningar får jag för mig att komplettera min dator med ett extra operativsystem av typen Linux. Jag har alltid tillhört den grupp av datoranvändare som av någon befogad och annan obefogad anledning inte är de starkaste supportrarna till Microsoft och deras monopolliknande ställning på marknaden.

En fördel med Linux är att man lätt och utan att påverka datorn kan starta operativsystemet från en så kallad live-CD . Något som underlättar för den som vill prova olika linuxvarianter, så kallade distributioner. Den i nuläget mest etablerade heter Ubuntu och det är också den jag oftast valt. Men denna gång var jag lite sugen att prova systerdistributionen Kubuntu vilken endast skiljer sig så till vida att den har en annorlunda, så kallad fönsterhanterare. Via live-CD:n var det inga problem men när jag installerade den på "riktigt" så låste sig datorn under uppstarten hela tiden. Tråkigt tänkte jag och installerade istället den "vanliga" Ubuntun. En mödosam process kanske ni tror men med Linux går sådant ganska lätt och jag utförde dess utom allt med bara några få knapptryckningar via mitt befintliga Windows.

Väl igång med Ubuntu på hårddisken lät jag datorn stå och uppdatera sig en stund. Sedan lät jag mitt system förstå vilka mediafiler jag tänkte använda varpå datorn själv installerade lämpliga så kallade "codecs" bra mycket smidigare än i Windows. Men jag insåg ganska snart att datorn inte utnyttjade kapaciteten i mitt grafikkort fullt ut vilket snart skulle bli ett krav då tanken bakom linuxinstallationen denna gång var att prova några av de fria videoredigeringsprogrammen som finns. Då min grafikkortstillverkare ATI inte givit linuxutvecklarna någon bra support blev det mycket knappande och forumläsande innan jag till slut gav upp. Besviken såg jag slutet på ännu en linuxsejour.

Men så av en helt annan anledning, jag behövde nämligen in och hacka lite bland systemfilerna i Windows vilket underlättas av att befinna sig i ett helt annat system vid sidan om så att säga, så startade jag återigen upp datorn i Ubuntu. Under arbetets gång upptäckte jag att de grafiska effekter som tidigare saknats på grund av mitt grafikkortsproblem nu var aktiverade. Nyfiken startade jag några krävande filmklipp och filter. Kliandes i huvudet bevittnade jag att allt flöt på som det borde.

Munter men fortfarande lite fundersam fortsatte jag så några dagar senare mitt linuxäventyr. Denna gång var jag nyfiken att prova det fria programmet Stellarium. I enlighet med den bästa och väldigt smidiga metoden startade jag programcentralen och efter ett fåtal knapptryckningar var allt klart. Men någon titt ut i den virituella stjärnhimlen blev det tyvärr inte för programmet vägrade starta. Efter en sökning på något forum visade sig detta kunna orsakas av antingen det ena, andra, tredje eller fjärde.

Då jag visste att mjukvaran även fanns tillgänglig för Windows och även där helt fri startade jag om datorn i det operativsystemet. Efter lite internetsurfande och några fler knapprtyckningar än i linux var så mjukvaran installerad och denna gången startad den också. Men ganska snart, eller omedelbart, såg jag något som skulle visa sig göra programmet i det närmaste obrukbart. All text som visades var nämligen oläslig. Detta berodde på att för just mitt grafikkort vilket inte på något sätt är ett ovanligt så fanns det en känd bugg.

De sägs att man får vad man betalar för. Även om jag inte riktigt håller med om det när det gäller fria mjukvaror så ligger det ändå något i påståendet. För vem kan kräva tråkig och mödosam problemlösning av ideellt arbetande utvecklare?

Men misströsta inte bästa läsare för snart har jag tänkt att skriva om världen bästa datorprogram alla kategorier. Ett som är helt gratis och som fungerar jättebra, för mig i alla fall. Vilket tror ni det kan vara?