Ett av de första inläggen här på bloggen handlade om den ”sköna liraren” Mats O Sundkvist. En affärsgambler som numer kan titulera sig svensk mästare i personlig skuld. Något som i jämförelse med Bernard Madoffs svindlerier ändå är som nypotatis till midsommarpris. Vet någon föresten om det är en allmän tradition att butikerna i det närmaste skänker bort knölarna då?
Innan vi går vidare med funderingar kring Madoff vill jag bara förtydliga att Mats på intet sett gjort sig skyldig till något brottsligt utan bara investerat helt galet med lånade pengar. Bernard däremot är en riktig brottsling, som nyligen dömts till 150års fängelse. Men för att inte släppa likheterna med Mats kan jag berätta att även Bernard började sin karriär som småföretagare. Han var duktig på att sälja brandsläckningsutrustning och framtiden så ljus ut. Efter en snabb och brant klättring på karriärstegen togs så beslutat att leda investeringsverksamheten i en ohederlig riktning utan återvändo, ett regelrätt pyramidspel. För att bibehålla en god avkastning till sina kunder, en förutsättning för rollen som framgångsrik ekonomiskt geni, skrevs påhittade kontoutdrag till investerarna. Nytt kapital investerades aldrig utan betalades till dem som trots den ”goda” investeringen ändå ville göra uttag. Skillnaden mellan den påhittade och den reella ekonomin växte. När uttagen så började överstiga insättningarna blev situationen ohållbar och den 10 december 2008 fanns det inga pengar kvar. Eller fanns det? Frågan leder mig till några funderingar.
Madoff kommer alltså nu att tillbringa resten av sitt liv som fånge, från sina nuvarande 71år till döden. Låt oss anta att han blir 78år, vilket i så fall skulle vara ganska nära den svenska medelåldern för män, då kommer han att ha tillbringat minde än en tiondel i fängelset. Till skillnad från en del av de pensionssparare vars pengar han förskingrat är troligtvis behovet av resor och den guldkantade pensionstillvaron redan täckt. Kanske en god bok och tid till att skriva sina memoarer är det han hels av allt önskar. Att det finns pengar undangömda för frun och kommande generationer ser jag som en självklarhet.
Hur gick tankarna den där dagen för snart trettio år sedan då karusellen sattes igång? Var allt en räcka av olyckliga incidenter utan en egoistisk baktanke? Kan en människa göra valet att offra sina sista år i frihet mot ett lyxliv fram till dess och ekonomisk säkerhet till de efterlevande?
This weeks gigs.
5 år sedan
