Tänk att det skulle gå över två år innan jag valde att skriva om den inte helt obetydliga delen av mitt liv som kallas poker. Nuförtiden är det dock långt mellan spelkvällarna och ibland blir jag orolig att Svenska spel ska avsluta mitt konto på grund av inaktivitet. Hur som helst så väcktes tankarna på spelet häromdagen och så har ju rättsväsendet också uttala sig, helt i linje med mina åsikter, ta i trä.
Begreppet poker är lika vitt som begreppet träning. Enligt mig kan någon som utger sig för att träna vara allt från en äkta atlet till någon som gärna speglar sig på gymmet en timme för att sedan på helt fel basis trycka i sig en energifylld återhämtningsdryck. Samma sak gäller spelare. De kan vara intresserad av spelet eller så kan de vara idioter, förlåt spelsjuka, som gärna matar in sedlar efter sedlar i en Jack Vegas -maskin i tron om att snart så vänder lyckan.
Det finns mycket att säga och tycka om den maskinen men nu skulle jag ju skriva om poker, det är något helt annat.
För att spela poker behövs två saker, en kortlek och något att hålla ordning på poängräkningen med. För detta är papper och penna inte så lämpligt utan här fungerar tändstickor, mynt, eller spelmarker betydligt bättre. Dessutom behöver man, spelarna, enas om utefter vilka regler man ska spela. I likhet med drinkblandningskonsten har det med tiden vuxit fram ett antal bra beprövade varianter vi numer har gett egna namn. Vilken tror du är poker bland följande drinkar? Horse's neck, Omaha, Sidecar eller Gibson? Man behöver också enas om hur poängräkningen ska gå till.
Antingen så spelar man ett så kallat "cash game" i vilka det vanliga är att en poäng i spelet också motsvarar en enhet i den aktuella valutan. Till skillnad från fia med knuff har ett "cash game" inget bestämt slut där man kan kora en vinnare. Varje så kallad pokerhand är sitt eget spel i vilken slumpen har en betydande roll. Ju fler händer som spelas ju mindre påverkan har dock slumpen då den tenderar att jämnas ut över tid. Istället är det spelskickligheten som tar överhanden och ger de bättre spelarna fler och fler poäng eller pengar. Men ingen hindrar en gambler från att göra en så kallad "hit and run". Det vill säga spela några få händer och sedan lämna bordet. Inte konstigt att domstolen just på denna punkt därför fällde Grebbestadsarrangörerna.
Ett annat och mer sofistikerat sätt att spela är att göra det i turneringsform. Här ges deltagarna en viss summa poäng att inleda spelet med. Sedan spelar man hand efter hand tills bara en spelare återstår. Ju längre man är kvar i spelet ju högre blir ens placering. Som i många andra tävlingar, till exempel Vasaloppet, är det inte ovanligt att man även i pokerturneringar betalar en startavgift. Denna kan sedan användas för att dela ut prispengar till de högst placerade spelarna men också för att täcka administrativa kostnader. Då spelet pågår länge, ibland under flera dagar, har slumpen en underordnad om än nyckfull inverkan vilket gör domstolens friande beslut tämligen logiskt. Nyckfullheten är dock något jag hoppas återkomma till.
Hur gör man för att vinna i poker? Som pokerspelare har du ingen som helst möjlighet att påverka de kort du får. Du kan förvisso byta kort i dragpoker men din skicklighet i det momentet har en underordnad roll. Det handlar istället helt enkelt om att på bästa sätt anpassa sig till slumpen. Att vinna så mycket som möjligt när man vinner och förlora så lite som möjligt när man förlorar. En i längden mer lyckosam spelare tenderar därför att vinna mer sällan än sina motspelare men vinner mer då det händer.
Även om jag gillar att en domstol erkänner poker som skicklighetsspel bör man inte underskatta slumpen. I turneringar ökar dess inverkan ju länge spelet pågår. Detta då färre och färre deltagare är kvar och att de bland dem kan vara stor variation på poängställningen. Valet att tidigt i en hand gå "all in" och därmed åsidosätta skickligheten blir allt oftare det korrekta sättet att spela. Medan det i början av en turnering när de sista betydelselösa placeringarna ska avgöras mest handlar och skicklighet, att som duktig spelare bygga upp sitt kapital, avgörs de sista händerna oftast med stor inverkan av slumpen när spelarna som följer direktiven om odds och chans satsar allt.
En annan faktor som gör poker till mer av en pseudovetenskap än evidensbaserad forskning är "du vet att jag vet att du vet" -problematiken. För att maximera sina vinster gäller det att få sina motståndare att göra misstag och detta gör man bäst genom att själv agera vilseledande. Om man av slumpen blir tilldelad säkra vinnarkort bör man inte omedelbart satsa allt man har och därmed skrämma sina motståndare. En spelad tveksamhet som kanske lockar någon annan i fällan är förståss bättre. Likaså kan man med en mer tveksam hand lyckas bättre med en rejäl distinkt höjning vilken kan skrämma bort andra vilka annars senare i handen kanske hade fått bättre händer. Som du ser blir det en hel del kan och kanske men så är det i poker. Problemet med dessa tips är att dina motspelare snart inser att du spelare efter dem. De vet att du vet. Och så vet du att de vet att du vet, osv. Lycka till.
