Allt som existerar i form av atomer har en viktig egenskap. En dragningskraft som gör att materian attraherar materia, det vill säga att allt dras mot varandra. Denna egenskap, tillfällighet eller naturlag kallas för gravitation. Det är tack vare den som du när du är ute på en promenad inte flyger ut i universum utan stannar kvar på jordytan. Det är också denna kraft som ger något en vikt som vi kan känna av och även mäta. Vikt är nämligen inget annat än den attraktionskraft som finns mellan två kroppar, till exempel planeten jorden och ett föremål på dess yta.
Det är lätt att förstå hur viktig gravitationen är för att vi ska kunna fortsätta leva ett normalt liv. Men i begynnelsen hade gravitationskraften en om möjligt ännu viktigare betydelse. Eftersom materia dras mot materia bör antimateria också attrahera antimateria. På så sätt skiljs de båda materiorna åt och den materian som skapats ur inget och formats till väte kan fortsätta att existera utan att bli förintad av sin egen motsats.
Materian som bildades i begynnelsen började med tiden att samlas i områden där materietätheten successivt ökade. Dessa områden har vi människor valt att kalla för superhopar och en av dem är Virgosuperhopen. Formeringen fortsatte och i superhoparna bildades det med tiden ännu tätare områden, så kallade galaxhopar. Dessa kunde variera en hel del i storlek. En av de mindre kallar vi nuförtiden för den lokala galaxhopen medan en av de större har fått namnet Comahopen.
Även inom hoparna fortsatte formeringen av vätet och det bildades med tiden områden inom galaxhoparna som kallas för galaxer. I den lokala galaxhopen bildades ett trettiotal och en av dem har fått namnet Vintergatan.
Galaxer var inte det sista steget i vätets formering utan materian i galaxerna fortsatta att samlas i allt tätare områden. I dessa blev tätheten tillslut så stor att atomkärnorna började krocka med varandra. Detta resulterade i en process som kallas fusion. Den hade jag tänkt skriva om vid ett senare tillfälle.
