En fristående fortsättning på ett tidigare inlägg.
Om du skaffat dig en åsikt om något här i livet som du gärna förmedlar till andra vill jag ge dig en rekommendation. Oavsett om det gäller gud, ett operativsystem, livsmedelstillsatser eller andra farliga ämnen bör du undvika att överdriva. Gör du ändå det riskerar du nämligen att inte bli tagen på allvar och det du säger skadar istället bara din tes. Som ett förtydligande hade jag tänkt visa på tre exempel.
Häromåret debatterade jag mot en så kallad elöverkänslig i ett par inlägg på lokalblaskans debattsida. Jag påvisade där ett visst intresse för frågan, dels för att jag från och till själv utsätts för tämligen höga effekter, men också för att jag rent allmänt är en nyfiken om än en aning skeptisk person. Vad jag ville framföra är den negativt oseriösa inverkan som påståenden om att man skild från mil med signalkabel och växlar blir mer påverkad om ens mottelefonör talar i så kallad DECT-telefon till skilllnad från hederlig bakelitdito har på debatten.
Nästa exempel hämtar jag från konflikten mellan Israel och Palestina. Jag ställer mig gärna bakom den kritik som riktas mot Israel. Människors lika värde är uppenbarligen inget de folkvalda ledarna tror på. Är man guds utvalda folk så är man, men det är en annan fråga vi inte ska ta upp här och nu utan låt oss istället gå till själva exemplet, Ship to Gaza. En aktion som i alla fall fick trovärdigheten i mina ögon att försvinna för många av konfliktens förståsigpåare.
Avslutningsvis ska jag bli lite mer aktuell. Assange, sexlivet och den svenska rättvisan. Hur många tror på fullaste allvar att processen mot WikiLeaks-grundaren hade sett likadan ut om han varit en anonym australiensare? När man som i Sverige har ett uppenbart problem med rötägg inom rättsväsendet, jag tänker främst på Christer van der Kvast och att man som i Bertil Fors fall behöver lägga en miljon eget kapital för att få tingsrättens fällande dom omprövad och i hovrätten bli friad efter en helt och hållet motsatt bevistolkning. Då kanske man som rättsväsen skulle tänka över tillståndet. Vilka i tingsrätten kommer nu att blir åtalade för tjänstefel förresten?
Kanske vore det ett lämpligt läge att tänka till lite extra innan man drar igång en globalt mediebevakad process för att få någon utlämnad till Sverige på grund av våldtäkt. Förvisso låter ju brottet allvarligt, våldtäkt är ju verkligen inget man ska acceptera, men vad är det då som han, Assange, egentligen är misstänkt för? Enligt de båda målsägande har han en viss fascination för oskyddat sex. Detta var dock inget de såg som problem för deras respektive förhållande såvida samlagen trots allt om än motvilligt utfördes med kondom. Olyckligtvis gick den lilla gummihatten i det ena fallet sönder mitt under akten. Kvinnan skyller på att Julian medvetet söndrat den. Jag har själv aldrig provat men hur gör man det omärkt och under pågående akt? Den andra kvinnan påstår att Assange, efter det att hon somnat efterföljt ett klanderfritt samlag, återigen penetrerar henne. Hon ställer frågan om han bär skydd men får ett nekande svar. Trots detta låter hon samlaget fullbordas då hon inte orkar opponera sig.
Stämmer dessa beskrivningar anser jag Julian vara ett ärkesvin men har han våldtagit kvinnorna? Jag vet att det är vanskligt att ifrågasätta en kvinnas beteende och jag anser, fortfarande, om berättelserna stämmer, att Assange i de här fallen är den med det absolut mest tvivelaktiga beteendet men på grund av hans kändisskap osv. kommer jag ändå att tänka på begreppet groupie.
Så är det inte en aningens överdrivet agerande av det svenska rättvisan? Eller ligger det trots alla bedyranden något annat bakom? Är Julians oro för att bli utlämnad till USA grundlös? Kan Sverige stå emot deras påtryckningar? Hur gick det för Egyptierna ?
var inte den där s k rättvisekonsulten just den där advokatjournalisten som åkt dit för att ha låtsats sälja uppehållstillstånd eller nåt för några år sen.. d va väl han som frilansa för tv4 förut som sen blev avskedad av dom när han gjorde nåt mindre trevligt..??
SvaraRadera