Kaboom!

I min naturvetenskapligt förenklade inläggsserie om begynnelsen och materiens tillkomst är det nu dags att undersöka vad som händer då fusionsbränslet i en stjärna tar slut.

Det tyngsta ämnet som kan bildas i en stjärna på det traditionella sättet är järn. När ämnen lättare än järn fusioneras ger reaktionen en motverkande effekt mot gravitationstrycket vilket på sätt och vis stabiliserar stjärnan. När mängden av dessa lättare ämnen avtar ökar således trycket och till slut börjar även järnet fusionera men utan någon motverkande kraft. Således ökar bara trycket och all materia accelererar med oerhörd kraft mot stjärnans centrum. Extremt tryck uppstår i vilket ämnen som guld och bly kan bildas. Då processen accelererar sker allt fort och våldsamt. Ganska snart exploderar stjärnan och bildar det som kallas för en supernova. Skeendet brukar förklaras med liknelsen av en våg som träffar en klippa.

Ur supernovaexplosionen slungas den skapade materian ut i rymden och förser den följaktligen med fler ämnen än väte.

Problemet Kungen

Från en komiker till en annan. Jag minns en gång ett samtal fört av de båda programledarkollegorna Filip och Fredrik vilka ifrågasatte vitsen med att karikera vår konung med argumentet om att han gör jobbet ganska väl själv.

Grunden till att jag nu valt att skriva om mina åsikter kring kungamakten är det samtal som under julaftonen begynte på grund av en julklapp med leveransursprung, kungaindustrin.

Säkerligen är konungen och familjen som de flesta av oss andra helt fantastiska människor. Men skillnaden mellan dem och oss andra är när det gäller kungafamiljen så är det en medieskapad bild vi förälskat oss i. En produkt vårt land använder i för vad syfte som anses vara lämpligt. Som de allra flesta har jag bara tillgång till en regisserad enkelriktad kommunikation. Av den att döma är därför mina känslor tämligen neutrala. De gör väl ett bra jobb kan jag tro, punkt slut, osmakliga snaskigheter och rena falsarier är jag inte intresserad av. En annan betydande skillnad är ju också att vi undersåtar är ålagda att följa lag och ordning och dess utom får bekänna oss till valfri tro, eller ingen alls om så passar oss. Är det inte lite märkligt att kungen tillåts bryta mot lagar men får inte tveka om huruvida jungfrufödslar och andra kristliga mirakel verkligen har skett? En fin gammal tradition, lika fin som att ämbetet går i arv.

Denna positiva särbehandlig är förvisso inget jag har något emot. En vald statschef, vilket i ett val idag mycket väl hade kunnat bli kungen själv eller Victoria, mister lite av den mytiska sagospänning vi får tack vare de genetiskt insnärjda europeiska kungahusen. Men jag ser ett bekymmer. När kronan går i arv kan den tillfalla vilken tok som helst, historien är ett bevis för detta. Hur underbar och fantastisk vår konung än må vara hade hans liv sett annorlunda ut om han fötts av ett arbetarpar i Majorna. Men jag missunnar honom verkligen inte den position han har, inte så länge det är fritt fram för oss alla att säga vad vi vill om honom. Många förfasas över den smaklösa skvallerjournalistik som skrivs men jag anser att när det gäller konungen är allt tillåtet, så länge det är sant förstås. Lögner är säkerligen inget ovanligt men när konungen svarar på kritiken med att ”vända blad” då måste väl det påstådda hur osmakligt det än må vara verkligen skett.

Jag ser gärna att han fortsätter sitt arbete som statschef men jag ser också att verksamheten blir grundligt granskad. Man bör ”självfallet” inte matcha konungens egen aktieportfölj med företagsbesöken utomlands och så vidare. Är kronan tung går den att ta av.

Alkoholfritt öl

Jag tänkte nu skriva lite om den gång då jag fick tillfället att prova tre olika men i det närmaste alkoholfria öl. Orsaken att jag skriver "i det närmaste" är att all dryck gjord på frukt eller säd innehåller etanol. Är du absolutist bör du därför undvika frukostjuicen. Men det är en helt annan debatt. Så låt oss gå vidare. Dryck med en alkoholhalt under 0.5% tillåts kallas alkoholfri och nu till mina erfarenheter av några sådana.

Med till provningen bar jag, förutom öl, på den lilla begränsade erfarenheten jag fått tack vare den bilburne dryckeskollega som från och till besöker mig i sällskap med diverse ljusa alkoholbefriade lager. Trots att jag fördomsfritt provat dryckerna har jag oftast saknat någon av de alkoholstarkare ölens positiva smaker samtidigt som jag ibland också funnit en inte lika angenäm bismak.

Tyvärr domineras det alkoholfria sortimentet av just ljusa lager men när jag nu på egen hand fick leta fann jag trots allt ett veteöl och något som skulle efterlikna en IPA. Så det var med en viss förväntan som jag började med att hälla upp Weihenstephaner Hefeweissbier. Av doften och skummet att döma kunde det vara vilken lättare wiessbier som helst. Signalvägarna från smaklökarna blev inte särskilt belastade då jag började inmundiga drycken men de transporterade ändå tillräckligt med information för mitt antagande att bryggarna lagt en del möda på framställningen. Smaken var som en lätt, mycket lätt, veteöl men helt utan några otrevliga bismaker. En öl jag definitivt kommer att dricka igen även om jag är något tveksam till bryggeriets egna förslag om att använda den som så kallad isotonisk sportdryck, eller?

Nästa öl, Nanny State, skulle enligt etiketten vara riktigt tufft humlearomatisk och attitydfylld. Således i stil med bryggeriets övriga sortiment ur vilket jag tidigare provat Punk IPA. Ett öl som inte faller just mig riktigt i smaken. Själv föredrar jag om den karakteristiska humlebeskan ackompanjeras av något "rundare" maltaromer istället för de "vassare" grapefruktsmakerna.

Jämfört just med Punk IPA står sig därför Nanny State ganska bra, den har en påtaglig beska med både humle- och citruskaraktär men helt utan någon omgivande fyllighet, kropp eller vad det nu skulle kunna heta på smakåtergivningsspråket. Men om jag i framtiden skulle köpa fler är det nog främst för att jag efterfrågar något udda snarare än god smak.

Efter de två inledande och lite mer karaktäristiska ölen blev det så återigen dags för en ljus tysk lager, Störtebeker 1402. En öl som skulle visa sig vara ett riktigt bra alkoholfritt alternativ. Relativt lätt i smaken med en lätt touch av typisk lättölsbeska. Något mer kommer jag inte på att skriva vilket för ett öl i den här genren kanske är något positivt.

Ekonomi for dummies

Kalla det misantropi men ibland kan man ju verkligen oroas för vår världs framtid. Jag tillhör den kategori människor som tycker att kapitalism och marknadsekonomi är något bra och de rätta verktygen för att sprida rättvisa i samhället. Tillsammans med någon form av demokratisk socialliberalism har vi medborgare genom åren skapat oss ett i det stora hela väl fungerande samhälle. Vi har skapat oss en frihet att själva bestämma över hur vi hanterar våra egna slantar. Men frihet betyder också att vi har ett ansvar. Ett ansvar för oss själva och om andra som tyvärr inte riktigt klarar att bemästra systemet.

Att vi människor de senaste åren börjar låna allt mer gör att jag börjar undra över hur väl vi egentligen klarar att hantera ansvaret. Att reklamen som uppmanar till sinnesjukt beteende aldrig tycks avta tyder på att vi trots allt går på den. Ikväll blev jag både oroad och arg när jag hörde en kvinna svara på en reporters fråga om riksbankens senaste höjning av styrräntan. Hon svarade att det var fruktansvärt. Fruktansvärt? Att riksbanken nu gör det som de så länge meddelat och som alla som inte är helt ekonomiskt imbecilla insett för länge, länge, sedan. Kvinnan gjorde mig oroad och arg inte bara för att hon kanske saboterat för sig själv och kanske sina barn utan också för att hon med sin dumhet saboterade för alla andra när hon omdömeslöst budade på fastigheter hon inte hade råd att köpa. I en värld av låneblindhet ska alltså seriösa medborgare inte bara stå för de som hamnar i lånefällor och skuldsanering vi ska också konkurera med köpare på olika villkor.

Sedan undrar jag hur länge till det ska få vara tillåtet att lura sinnessvaga på pengar? Detta är förståss redan förbjudet men väldigt lite tycks göras åt den uppenbarligen illegala utlåningsverksamheten som jag outtröttligen hör och ser reklam om. Illegal därför att ingen kund hos något sådant bolag kan väl ansen vara mentalt frisk.

Körkort för ditten och datten föreslås av en del, körkort för hantering av sin egna ekonomi föreslår jag.

Glögg+Portvin=Sant

Förvisso är luciakvällen snart till ända och jag därmed en aning sen med mitt tips. Men ännu återstår några tillfällen att inmundiga det söta och kryddade vinet vi kallar glögg. Vilka glöggtrender som gäller i år har jag på grund av mitt bristande intresse i frågan ingen aning om. Men att tillverkarna i vanlig ordning blandat fram några märkliga smakkombinationer har jag inte undvikig att se. Lyckligtvis har jag undkommit både glögg med lingonsmak och glögg med… ja vad ni vill.

Men i ett försök att dämpa den överväldigande sötman så har jag i år upptäckt en intressant kombination att prova för er som gärna blandar och laborerar med drycker. Inga konstigheter som Baren-Håkan hade sagt. Mitt tipps är helt enkelt att ni blandar lika delar av valfri traditionell glögg med lika delar portvin. Portvin är förvisso sött i sig men torrt som fnöske i förhållande till glöggen.

Då jag för tillfäller endast har Sandemans portvin att förfoga över är det den jag provat mig fram med. Och vad gäller glöggen fick jag lyckat resultat med de båda "vanligaste" ur Blossas sortiment. Den alkoholfria och lättvinsvarianten. Några fler glöggar har ännu inte korsat min väg.

Lipsillar

Jag hörde häromdagen att låtarna från Michael Jacksons nya och fram till nu på fredag outgivna skiva "Michael" redan finns att ladda ner på nätet? Skulden till att denna omoraliska handling gjorts tillgänglig läggs som vanligt på "fildelarna". Men vad bolaget som vill fortsätta att tjäna pengar på den döde kungen av pop inte vill inse är att det faktiskt är någon ur de egna leden som läckt materialet och gjort det tillgängligt för kopiering och fildelning. Samma kritik vill jag rikta mot alla filmbolag som tycks sprida journalistkopior hej villt omkring sig för att journalisterna såklart ska göra reklam för filmen.

Andra som ojar sig lite väl mycket enligt mig är de vars hemliga men lika fullt obegåvade och fördomsfyllda metaforer den senaste tiden offentliggjorts. Istället för självkritik om hur och varför den hemliga informationen läckt ut väljer man att kritisera publicisterna. Eller rättare sagt inte publicisterna i form av traditionell media utan grundaren av en internetsida där informationen i omgångar presenterats.

Jag är förstås medveten om att det är betydligt värre saker som offentliggjorts än några imbecilla ambassadörers rapportering. Saker som mord på journalister bland annat, men min åsikt kvarstår. Skyll inte läckan på publicisterna utan skyll på de som läcker, de som inte klarar av att hålla sina skjutglada fingrar i styr. Skyll på de som bestämmer.

Till sist skulle jag vilja ge lipsillarna en rekommendation. Säg, skriv eller gör aldrig något du inte står för. Skulle så ändå ske, allt kan ju hända, skyll då inte på någon annan, bete dig inte som en lipsill.

Fri programvara

Lite då och då och av olika anledningar får jag för mig att komplettera min dator med ett extra operativsystem av typen Linux. Jag har alltid tillhört den grupp av datoranvändare som av någon befogad och annan obefogad anledning inte är de starkaste supportrarna till Microsoft och deras monopolliknande ställning på marknaden.

En fördel med Linux är att man lätt och utan att påverka datorn kan starta operativsystemet från en så kallad live-CD . Något som underlättar för den som vill prova olika linuxvarianter, så kallade distributioner. Den i nuläget mest etablerade heter Ubuntu och det är också den jag oftast valt. Men denna gång var jag lite sugen att prova systerdistributionen Kubuntu vilken endast skiljer sig så till vida att den har en annorlunda, så kallad fönsterhanterare. Via live-CD:n var det inga problem men när jag installerade den på "riktigt" så låste sig datorn under uppstarten hela tiden. Tråkigt tänkte jag och installerade istället den "vanliga" Ubuntun. En mödosam process kanske ni tror men med Linux går sådant ganska lätt och jag utförde dess utom allt med bara några få knapptryckningar via mitt befintliga Windows.

Väl igång med Ubuntu på hårddisken lät jag datorn stå och uppdatera sig en stund. Sedan lät jag mitt system förstå vilka mediafiler jag tänkte använda varpå datorn själv installerade lämpliga så kallade "codecs" bra mycket smidigare än i Windows. Men jag insåg ganska snart att datorn inte utnyttjade kapaciteten i mitt grafikkort fullt ut vilket snart skulle bli ett krav då tanken bakom linuxinstallationen denna gång var att prova några av de fria videoredigeringsprogrammen som finns. Då min grafikkortstillverkare ATI inte givit linuxutvecklarna någon bra support blev det mycket knappande och forumläsande innan jag till slut gav upp. Besviken såg jag slutet på ännu en linuxsejour.

Men så av en helt annan anledning, jag behövde nämligen in och hacka lite bland systemfilerna i Windows vilket underlättas av att befinna sig i ett helt annat system vid sidan om så att säga, så startade jag återigen upp datorn i Ubuntu. Under arbetets gång upptäckte jag att de grafiska effekter som tidigare saknats på grund av mitt grafikkortsproblem nu var aktiverade. Nyfiken startade jag några krävande filmklipp och filter. Kliandes i huvudet bevittnade jag att allt flöt på som det borde.

Munter men fortfarande lite fundersam fortsatte jag så några dagar senare mitt linuxäventyr. Denna gång var jag nyfiken att prova det fria programmet Stellarium. I enlighet med den bästa och väldigt smidiga metoden startade jag programcentralen och efter ett fåtal knapptryckningar var allt klart. Men någon titt ut i den virituella stjärnhimlen blev det tyvärr inte för programmet vägrade starta. Efter en sökning på något forum visade sig detta kunna orsakas av antingen det ena, andra, tredje eller fjärde.

Då jag visste att mjukvaran även fanns tillgänglig för Windows och även där helt fri startade jag om datorn i det operativsystemet. Efter lite internetsurfande och några fler knapprtyckningar än i linux var så mjukvaran installerad och denna gången startad den också. Men ganska snart, eller omedelbart, såg jag något som skulle visa sig göra programmet i det närmaste obrukbart. All text som visades var nämligen oläslig. Detta berodde på att för just mitt grafikkort vilket inte på något sätt är ett ovanligt så fanns det en känd bugg.

De sägs att man får vad man betalar för. Även om jag inte riktigt håller med om det när det gäller fria mjukvaror så ligger det ändå något i påståendet. För vem kan kräva tråkig och mödosam problemlösning av ideellt arbetande utvecklare?

Men misströsta inte bästa läsare för snart har jag tänkt att skriva om världen bästa datorprogram alla kategorier. Ett som är helt gratis och som fungerar jättebra, för mig i alla fall. Vilket tror ni det kan vara?

Fusion i stjärnor

Sagan om allt, avsnitt fyra.

Tidigare har jag berättat om hur materian som bildades i begynnelsen med tiden formerades, tack vare gravitationen, i allt tätare områden och att tätheten i dessa till slut blev så stor att atomkärnorna började kollidera med varandra. När dessa vätekärnor vilka inte är något annat är enskilda protoner kolliderar så sker det att den ena protonen omvandlas till en neutron och en positron. Protonen och neutronen fortsätter att existera i godan ro. En kanske inte helt korrekt formulering men ni förstår säkert vad jag menar. Positronen som inte är något annat än elektronens antimateriella motsats repellerar däremot från kärnan och blir ganska snart förintad när den attraheras med någon av de omkringflygande elektronerna.

Det som avgör ett grundämnes sort och namn är antalet protoner i atomkärnan. Vätet, det enda grundämne jag fram till nu skrivit om, har alltså endast en. När den efter det första fusionssteget består av både en proton och en neutron så är den fortfarande en vätekärna men man skiljer på de olika två genom begreppet isotop. Isotopen kan antingen ha ett eget namn eller så anger man bara masstalet, det vill säga antalet protoner och neutroner tillsammans. En vätekärna med både en proton och en neutron kallas för deuterium.

När en deuteriumkärna kolliderar med en proton, alltså en vätekärna som ännu inte fusionerats, sker ingen omvandling av protonen utan de tre bozonerna fortsätter att existera tillsammans. En atom med en kärna av två protoner och en neutron kallas för Helium-3, tritium eller lätt helium då det till skillnad från det vanligare helium-4 så att säga är en neutron kort.

När en deuteriumkärna och en tritiumkärna fusioneras bildas vanligt helium-4 och vanligt väte-1. Det är denna reaktion man anser vara bäst att använda sig av här på jorden i kommande fusionskraftverk. I stjärnor kan däremot fusionen i detta stadiet ske på en mängd olika sätt. Till exempel så kan två Helium-3 -kärnor bilda en Helium-4 och två väte-1 -kärnor eller så kan en Helium-3 och en Helium-4 -kärna bilda en Beryllium-7 -kärna vilken i kontakt med en elektron bildar en Litium-7 -kärna vilken tillsammans med en Väte-1 -kärna bildar två vanliga Helium-4 -kärnor. Många kärnor blir det…

Det som orsakar fusionen i stjärnor är det kraftiga gravitationstryck och därmed höga temperatur vilken försätter materians tillstånd till så kallat plasma. I detta läge påverkas elektronbanorna så mycket att de inte längre roterar kring sin kärna utan elektroner och kärnor åker omkring skilda från varandra, vilket ju är ett måste för att fusion ska kunna ske. Men när fusionen startar skapar den i sig en motverkande "exploderande" kraft ut från stjärnans centrum. Detta skapar en balans vilket gör att all materia inte fusioneras på en gång utan under en längre period. Efter en tid när vätet börjar ta slut ökar återigen trycket och även heliumet kan fusioneras till tyngre, tyngre och tyngre ämnen och så vidare. Ju mer massiv en stjärna är ju högre gravitationstryck kan den skapa och därmed mer och tyngre ämnen. Men förr eller senare har den nått sin gräns och då, ja då händer det grejer. Men det tänker jag skriva om i ett kommande inlägg.

Innan jag avslutar detta behöver jag bara nämna att jag medvetet utelämnat lite information. Mitt syfte med inlägget är att låta läsaren fascineras över att materian vi alla består av, mestadels kol, är bildat genom fusion i centrum av en stjärna. Därför nämnde jag inte de små partiklar som likt restprodukter också bildas vid fusion. Vill ni fördjupa er i fusionen rent vetenskapligt föreslår jag därför att ni söker efter information om till exempel neutriner och gammafotoner i något uppslagsverk typ Wikipedia.

Problemet Gustafsson

Efter en tjugofem år lång och mycket lyckad komikerkarriär föreliggen en viss risk för problem när man drar ihop en jubileumsföreställning. Har man som Robert haft en mycket central roll i många personers och däribland min egen humor kan man anta att publiken som kommer till föreställningen har väldigt höga förväntningar. Har man som jag med förtjusning följt komikern sedan man såg på barn-TV och fullständigt älskat Killingängets skapelser fram till de fyra små filmerna i vilka en svårare form av humor gick att finna. I min oskyldiga ungdom misstänkte jag till och med komikerna för att virka kläder med osynlig tråd. Hur som helst, ska man överträffa sig själv framför en publik med min relation, ja då står man redan på förväg inför ett näst intill omöjligt uppdrag.

Till skillnad från kollegan Henrik som insett sin komiska begränsning och erkände detta i ett fantastiskt försvarstal har Robert gått vidare och lyckosamt vidgat sin publik. Bred var den måhända från början men kanske hade jag sluppit trängas med några av gubbarna och tanterna i publiken om det varit ett 20:års-kalas. Visserligen är köpkraft den största anledningen till att publiken var som den var även om Rolandz inte precis gjort det lättare för mig.

Det var alltså med en oerhörd förväntan, nästan omänsklig, men han får skylla sig själv, som jag tänkte att ikväll ska ni, gubbarna i publiken, få se på min Robert Gustafsson. Och så bar det iväg i en trevlig blandning av nya och gamla karaktärer samt med ett och annat spontant skratt från min sida.

Men redan efter en halvtimma eller kanske tre kvart insåg jag snopet att föreställningen höll på att ta slut. Den numer och framförallt utanför idrottsgalan inte längre lika roliga Tony Rickardsson -imitationen var visst det sista. Utan att veta riktigt vad jag skulle känna, eller vad han hade för bränsle i motorcykeln, tittade jag ner på mitt armbandsur vars visare indikerade att showen snart pågått i två hela timmar. Medan Robert sysselsatte sig tiden fram till dess med extranumret, dansbandsunderhållning, sjönk jag allt djupare ner i grubblerier om förnöjsamheten och tillfredställelsens påverkan på tidens hastighet. Utan att riktigt ha förstått det så måste jag haft det väldigt roligt.

Den enda orsaken jag kan komma fram till som gjorde att det blev som det blev var just den höga förväntan som jag hade. Som ett bortskämt barn på julafton var och är jag inte riktigt nöjd. Det är något jag saknar innan jag kan lägga Roberts komikerkvartssekel bakom mig. Jag är tveksam till att ännu en i raden av DVD-samlingar kommer att hjälpa utan det bästa vore nog att dyka ner i någon av de innersta flyttkartongerna i förrådet, leta fram VHS-banden och spela dem för tusenförsta, tusenandra och tusentredje gången. Är det någon som har kvar en spelare föresten?

Gravitation

Allt som existerar i form av atomer har en viktig egenskap. En dragningskraft som gör att materian attraherar materia, det vill säga att allt dras mot varandra. Denna egenskap, tillfällighet eller naturlag kallas för gravitation. Det är tack vare den som du när du är ute på en promenad inte flyger ut i universum utan stannar kvar på jordytan. Det är också denna kraft som ger något en vikt som vi kan känna av och även mäta. Vikt är nämligen inget annat än den attraktionskraft som finns mellan två kroppar, till exempel planeten jorden och ett föremål på dess yta.

Det är lätt att förstå hur viktig gravitationen är för att vi ska kunna fortsätta leva ett normalt liv. Men i begynnelsen hade gravitationskraften en om möjligt ännu viktigare betydelse. Eftersom materia dras mot materia bör antimateria också attrahera antimateria. På så sätt skiljs de båda materiorna åt och den materian som skapats ur inget och formats till väte kan fortsätta att existera utan att bli förintad av sin egen motsats.

Materian som bildades i begynnelsen började med tiden att samlas i områden där materietätheten successivt ökade. Dessa områden har vi människor valt att kalla för superhopar och en av dem är Virgosuperhopen. Formeringen fortsatte och i superhoparna bildades det med tiden ännu tätare områden, så kallade galaxhopar. Dessa kunde variera en hel del i storlek. En av de mindre kallar vi nuförtiden för den lokala galaxhopen medan en av de större har fått namnet Comahopen.

Även inom hoparna fortsatte formeringen av vätet och det bildades med tiden områden inom galaxhoparna som kallas för galaxer. I den lokala galaxhopen bildades ett trettiotal och en av dem har fått namnet Vintergatan.

Galaxer var inte det sista steget i vätets formering utan materian i galaxerna fortsatta att samlas i allt tätare områden. I dessa blev tätheten tillslut så stor att atomkärnorna började krocka med varandra. Detta resulterade i en process som kallas fusion. Den hade jag tänkt skriva om vid ett senare tillfälle.

Valets vinnare: Invandrarna

Så var då valet och den efterföljande regeringsbildningen avklarad. Den samhällsgrupp som först såg ut att bli vinnare, pensionärerna, hörde jag inte så mycket om i statsministerns regeringsförklaring. Däremot har jag insett att valets stora vinnare, tack vare Sverigedemokraternas inval ironiskt nog är invandrarna. I strävan att gå emot SD tror jag politiken i framtiden kommer bli betydligt mer invandrarvänlig än tidigare. Framförallt när man nu tydligt poängterat hur positiv invandringen är för landet och att eventuella problem som uppstår sällan beror på enskilda individers kulturella skillnader utan är ett resultat av dålig politik. All heder åt Fredrik för den självkritiken.

Så till valets förlorare. Det värsta som kan hända en politisk fråga är att den får gillande från just Sverigedemokraterna. Så vad kommer nu att hända med allt valfläsk till pensionärerna? Tillsammans med raggmunkar och lingon kanske man kan köra ut det lite lagom svalt i gamla unkna kantiner till något underbemannat äldreboende.

Den paradoxala tillsatsen

Är du en av dem som letar i påläggshyllan efter smörgåsskinka utan tillsatser? Vi vet ju alla att det där med tillsatser är något vi bör undvika. Värst och vanligast av dem alla är glutamat. Men som den outtröttliga skeptiker jag är har jag funnit lite spännande saker när jag nu på mitt eget sätt analyserat problematiken.

Glutamat, E621, eller natriumglutamat som det mer korrekt heter är som sagt en mycket vanlig livsmedelstillsats. Trots att vi kanske mest tänker på det som just en tillsats förekommer det naturligt i många av våra livsmedel. Är du rädd för den ska du därför avhålla dig från lagrade ostar, kött och tomater hur ekologiskt odlade de än må vara.

Vad som gör hela debatten så paradoxal är berättelsen om den femte grundmaken, den så kallade umamin. Trots att umami varit känt i snart hundra år är det nu på senare tid som den här i västvärlden fått ett rejält uppsving bland matförståsigpåare. Mat och att besitta kunskap om den tycks vara både mode och ge prestige bland oss människor.

Anledningen till att jag nämner umami är kort och gott därför att det är exakt samma sak som glutamat.

Jag nöjer mig dock inte med detta avslöjande utan vill innan inläggets slut först svara de som eventuellt vill kritisera min text med argumentet om att det är skillnad på naturlig umami och konstgjord glutamat.

Natriumglutamat är inget mer än en positivt laddat natriumjon tillsammans med en negativt laddad glutaminsyramolekyl. Då natrium knappast skrämmer någon väljer jag istället att berätta lite om glutaminsyran vilken är en av de tjugo så kallade aminosyror vilka i sin tur är det som alla proteiner består av. Just glutaminsyran är uppbyggd av endast fem kol-, fyra syre- och fyra väteatomer samt en kvävedito. Med detta vill jag påvisa att en glutaminsyramolekyl är en glutaminsyramolekyl, oavsett om den är "naturlig" eller ej.

Det finns flera metoder att industriellt tillverka molekylerna. Den vanligaste och mest kostnadseffektiva är att låta bakterien micrococcys glutamicus frodas i stärkelserika lösningar av till exempel sockerbetor. För mig låter detta lika konstgjort som att brygga öl.

Att matproducenter försöker lura våra smaklökar att känna mer av något som egentligen inte finns kan tyckas vara omoraliskt, men att kritisera detta med påståenden om hälsofara tycker jag är fel. I omåttliga mängder kan ju förstås allt vara farligt, till och med kaffe.

Livet efter valet

Då var det så äntligen dags att snart gå och rösta. Som den traditionalist jag är väntar jag till söndag. Kanske kommer det ske under en cykeltur i höstsolen med familjen. Från att i valkampanjens inledning känna oro över ett regeringsbyte känner jag min nu tämligen lugn av två orsaker. Dels visar prognoserna på att jag kommer få anledning att glädjas under söndagskvällen men framförallt har jag insett att detta val inte längre är något så kallat ödesval.

Det föregående valet, 2006, var nämligen så mycket viktigare för landet än det som nu kommer. Visst önskar jag en tydlig majoritet för alliansen men skulle allt gå fel och prognoserna ljuga. Ja då känns det tryggt att veta att de rödgröna insett värdet av alliansens reformarbete och inte tänker ändra särskilt mycket på vad som gjorts.

Så mitt tipps till er som ännu inte bestämt er. Lyssna på Fredrik Reinfeldt och rösta först och främst fram en majoritetsregering. Eller vill ni låta några imbecilla flummare få tillfälle att skämma ut sig? Det skulle kanske vara kul. I tider av förnedrings-tv hade sändningarna från plenisalen kunnat ta formen av någon lyteskomisk dokusåpa kryddad av rasistiska motsägelser och andra ogenomtänkta dumheter.

Och gud sade: -Varde väte

I ett tidigare inlägg beskrev jag hur materia kunde skapats ur tomma inget. Kanske vid en eventuell tidernas begynnelse. Materien tog formen av små partiklar vi kallar för kvarkar. I den till synes kaotiska miljö där detta hände skapades de i alla möjliga olika storlekar. Ju större de var ju mer sannolikt var det att de sönderföll till mindre innan de tack vare färgladdningen attraherades med varandra. Detta gjorde att alla kvarkar som kom att existera stabilt var tämligen små. De absolut mista av dem kallas för uppkvarkar medan de något större kallas för nedkvarkar.

Partiklar bestående av tre kvarkas kallas för baryoner. Är det dess utom en kombination av två uppkvarkar och en nedkvark kallas partikeln för en proton medan två nedkvarkar och en uppkvark kallas neutron. Under grundskolans kemilektioner får man lära sig att skillnaden på dessa är deras elektriska laddning. Protonen han en positiv sådan medan neutronen inte har någon alls, den är neutral. Laddningen man syftar på är en(1) så kallad elementarladdning. Ett godtycklig satt värde vilken medför att vi för enskilda kvarkar får tala om delar av en laddning. Uppkvarken har således en laddning av +2/3 medan nedkvarken har en negativ på -1/3.

En annan viktig skillnad mellan protonen och neutronen är att den aningens större neutronen är instabil och sönderfaller med en halveringstid på drygt tio minuter. Vid sönderfallet omvandlas den ena nedkvarken till en uppkvark och en elektron. Elektronens negativa laddning är således lika som skillnaden mellan en upp- och en nedkvark. Det vill säga -1. Den uppmräksamme läsaren inser nu också att baryonen blivit en proton.

Vad man också får lära sig i grundskolan är att en atom består av en positivt laddad atomkärna runt vilken det kretsar negativt laddade elektroner. Den enklaste av dem alla är väteatomen som i sin vanligaste typ, så kallad isotop, enbart består av just en proton och en elektron. Det vill säga en sönderfallen neutron. Vilken bildats av tre kvarkar. Attraherade av varandras olika färgladdning. Kanske till och med skapade ur inget.

Det får räcka för nu, fortsättning följer...

Lön vs Pension

Inför valet tycks skillnaden i beskattning mellan förvärvslön och pension ha blivit en valfråga. Frågan uppmärksammades först av enskilda pensionärsrepresentanter men har nu tagit sig för stora proportioner enligt mig.

För det första förstår jag inte hur beskattningen skiljer. Är inte procentsatserna lika? Att man den senaste mandatperioden infört en ekonomisk stimulans för att uppmuntra folket till det som är grundläggande för hela landets ekonomi har väl knappast med saken att göra. En stimulans vilken just för pensionärer faktiskt är dubbelt så stor.

I debatterna sägs det också att pension är uppskjuten lön. Det kan väl stämma till viss del men då borde man väl vara mer kritisk över de försnillade AP-fonderna och inte det nya avdraget.

Jag förnekar inte att ekonomin för många pensionärer är svår att få ihop. Tydligen är jag inte den enda då det i samhället är ganska vanligt med anpassade priser just för de som slutat förvärvsarbeta.

Dessutom ska vi inte glömma att för de flesta så kostar det en del för att just arbeta och bidra till landet. Jag tänker då främst på transportkostnader.

För att avsluta debatten tycker jag man kunde slopa all skatt på pension. Varför inte betala ut nettosumman direkt?

Boten Benjamin

Minns ni musikern Base Hunters låt om boten Anna? Låten som för några år sedan skapade förvirring bland en del lyrikanalytiker när den med flera tekniska termer beskrev hur sångaren förväxlat en riktig människa, tillika vacker tjej, med en så kallad bot.

Det vill säga ett knippe programkod med en viss artificiell intelligens skapad för ett speciellt syfte. I fallet Anna handlade det om en så kallad IRC-Bot. Vilka är till för att analysera den text som skrevs i ett forum på nätet för att därefter kunna stänga av, "banna", de som missbrukar "kanalen".

Boten Benjamin däremot är av ett annat slag. Den analyserar bloggtexter, bland annat mina uppenbarligen. När den finner lämpliga ämnen väljer den sedan att lämna en kommentar med ett tydligt reklambudskap. Men den programmerade intelligensen i Benjamin är tyvärr lite väl låg vilket ni själva kan se i kommentaren till inlägget om Utvecklingspartiet.

Något som gör mig mer förbryllad är att Benjamin trots den låga analytiska förmågan ändå kunnat komma förbi det hinder för omänskliga kommentatorer jag valt att använda. Kanske är det inte en bot i detta fallet heller. Vad tror ni?

Vilka vill man ha som väljare?

I kampen om makten över en demokrati går ibland kvantitet före kvalitet. När allas röster väger lika är det lätt att släppa på moralen och i strid med sunt förnuft locka väljare med billig populism. Under den pågående politikerveckan har bevis för detta säkerligen kommit farande från alla håll, men idag kom ett jag inte kunde motstå att ta upp här. Ni som läser bloggen vet att jag har lite svårt för den kvinna vi riskerar att få som statsminister i höst. Dagens uttalande gjorde inte vårt förhållande bättre. Så vad var det då hon sa.

Jo att de inom barnomsorgen så välbekanta femton timmarna kommer att bli trettio vid ett eventuellt regeringsbyte. För er utan barn i förskoleåldern behövs kanske en förklaring.

När förvärvsarbetande medborgare i det här landet får barn finns möjligheten att på olika sätt få hjälp med omsorgen för att klara fortsatt arbete. Tiden för denna omsorg är dock begränsad till arbets- och restid. Det är alltså inte tänkt att man efter jobbet vare sig ska passa på att handla eller hinna med ett träningspass. Då vistelsen inom barnomsorgen innefattar lärorik pedagogik ges barn vars föräldrar är lediga med syskon eller helt sonika arbetslösa möjlighet till femton timmar i veckan inom verksamheten. På detta sätt bibehåller barnen kontakten och man kan upprätthålla vad som står i läroplanen. "Förskolan skall komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn skall kunna utvecklas rikt och mångsidigt."

Tyvärr skiljer sig inte barnomsorgen ifrån andra delar av vår välfärd, även den blir utnyttjad. Bland allt för många ses den som ett sätt att "bli av" med barnen när andra sysslor prioriteras. Ofattbart nog lämnas barn bort när båda föräldrarna är hemma och gör, vad vet jag. Till och med under semesterperioden.

Vad dessa föräldrar behöver är inte tillgång till mer bortlämning utan hjälp på ett annat plan.

Jag anser att de femton timmarna i flesta fall är fullt tillräckligt för att täcka barnens behov och ökar man dem kommer de till största delen utnyttjas av de som redan missbrukar systemet.

Min fru och jag har två barn tillsammans. Vi arbetar hundra respektive åttiofem procent. Ändå lyckas vi för det mesta begränsa våra bars "arbetsveckor" till ett trettiotal timmar. Vi är tacksamma för den pedagogik de får och vår möjlighet att arbeta. Men utöver det vill vi förståss umgås med dem så mycket det går. Det är nämligen därför vi skaffat dem.

Vad betyder ordet socialdemokrati? Betyder det att vi alla, den stora massan, vanligt folk som det numer heter, alla ska bidra med vad vi kan för att upprätthålla en god välfärd eller betyder det att man gör som man vill. Hur ser framtiden ut för ett land om regeringen röstats fram av de som hellre nyttjar systemen än bidrar till dem? Vilket ansvar tar man om man sätter makten främst, framför allt annat.

Något ur inget

Nu har det blivit dags för ett fysikfilosofiskt inlägg. Dessa har jag hittills medvetet utelämnat av rädsla för att framstå som en oseriös flummare. Vi får väl se hur jag lyckas.

Föst ska jag försöka definiera inget, eller intet om ni så vill.

Inget är något som inte existerar. Ett tillstånd som för oss människor är omöjligt att observera. Men vi kan ju alltid filosofera. Försök för en stund att inte tänka på något, det vill säga tänka på inget.

Förhoppningsvis klarar du det inte utan påverkas hela tiden av egna tankar och sinnesintryck. Efter en stund gav du troligtvis upp och fortsatte läsa. Jag skrev förhoppningsvis för att om du lyckades skulle du troligtvis sluta att existera. Om din tankeverksamhet helt skulle upphöra vad skulle då få dig tillbaka?

Att uppnå absolut vakuum i en behållare kräver inte bara oändligt starka väggar utan också en oändligt stark sugapparat för att få ut de sista partiklarna. Det är alltså väldigt, om inte omöjligt, svårt att få till ett sådant tillstånd. Skulle vi mot förmodan klara det skulle inget ersättas med något så fort vi inte tillförde vår maskin oändligt med energi. Som ni förstår är inget inte något vi kan hantera här på jorden i någon större skala. Men tänk om inget någon gång varit det enda som funnits, hur hade det då betett sig?

Vi får nöja oss med antaganden, observera gick ju inte. Då vårt nu välbekanta inget knappast kan ha någon form existerar det enbart i en punkt. Då tid kräver en förändring kan vi också räkna bort den. Kvar har vi alltså ett statiskt förhållande som mest liknar sin absoluta motsats, centrum i ett svart hål.

Tänk igen på hur svårt det är för oss att upprätthålla vakuum, lika svårt bord det ha varigt för inget att existera i tidens begynnelse. Ur det statiska tillståndet borde inget därför sönderfalla till något positivt och något negativt och detta något skulle då vara i formen av det som kallas för kvarkar. Jag grundar mitt antagande på de vetenskapliga experiment som utförts där kvarkar bildats mellan andra kvarkar vilka snabbt separerats vid partikelkollisioner. De nya kvarkarna bildas då alltid i par med varandras motsatser, så kallade mesoner. Dessa kvark/antikvark -par är instabila och tar ut varandra till inget igen så fort påverkan från de närliggande partiklarna avtar.

Lyckligtvis för vår existens skull så har dessa kvarkar en speciell egenskap. De inte bara finns eller antifinns, de har även en så kallad färgladdning. En egenskap som inte ska förväxlas med färg i dagligt tal viket är något helt annat.

Du känner säkert till att magneter attraheras av varandras motsatta poler och vice versa. Färgladdningen påverkar kvarkarna på liknande sätt men istället för att bara vara antingen positiv eller negativ är färgladdingen en av tre olika typer. Förutom att vara materia eller antimateria är alltså en kvark också röd, grön eller blå alternativt antiröd, antigrön eller antiblå. Attraktionen mellan kvarkar är sådan att de med olika eller motsatta färgladdningar dras mot varandra.

I mesonerna har kvarkarna motsatta färgladdningar vilka tar ut varandra medan en röd, en grön och en blå kvark eller en antiröd, en antigrön och en antiblå antikvark bildar en baryon i vilken inga kvarkar kan ta ut varandra och de fortsätter istället att existera.

I den oändligt instabila begynnelsen får vi anta att det skapades ganska många par kvarkar och att de bland dem fanns många som inte han träffa sin motpart före de sammanslöts med två andra i en trevlig liten baryon.

Fortsättning följer…

Guinness , Guinness och Guinness

Jag samtalade en gång med ett par Irländare över en middag. Föga förvånande gled samtalet efter ett tag in på ämnet jästa maltdrycker, det vill säga öl. Jag passade då på att berätta om vårt svenska försäljningsmonopol och en av dess sidoeffekt. Nämligen den att sortimentet av de alkoholsvagare varianterna om 3,5 volymprocent det senaste decenniet ökat och att man nu kan hitta alla möjliga spännande sorter på folkölshyllan. Till och med Guinness.

Framför mig såg jag två frågande ansikten. -But Guinness is just Guinness? Vad irländarna menade med detta är att Guinness inte bara är namnet på bryggeriet utan också på själva ölet. Till skillnad från exempelvis Carlsberg som brygger Hof, Sort Guld och Elephant. Efter samtalet tänkte jag inte så mycket mer på den irländska ölen då jag redan botaniserat bland andra och bra mycket mer intressanta varumärken under kategorin stout. Måhända är den "lättdruckna" Guinnessen en bra introduktion för de som är nyfikna på rostade maltdrycker och den från matbutiken passar utmärkt när ett stort intag är viktigare än smaken. Men framför brasan en kulen höstkväll, ja då finns det många betydligt bättre alternativ.

Men så en dag hände något som skulle ge ämnet tillräckligt med substans för att få bli avhandlat i ett inlägg. Jag befann mig i min lokala systembolagsbutik och ögnade igenom hyllan med de öl som kategoriseras på annat sätt än ljus lager. Tyvärr så lever jag i ett ölkulturellt U-land ((mycket har hänt sedan inlägget först skrevs)) så det sparsmakade utbudet var sig tämligen likt. Ögonen fastnade tillslut på en Guinnessflaska. Kanske skulle jag köpa med mig ett par sådana, det var ju ett tag sedan och flaskvarianten hade jag bara provat ett fåtal gånger tidigare på något utskänkningsetablissemang.

Väl hemma hällde jag upp ölet i ett glas. Lät det skumma ordentligt men utan det karaktäristiska "huvudet" då flaskvarianten saknar gasampull. Efter en lång procedur och många uppgivna suckar från frun blev det så dags att ta den första klunken. Positivt förvånad konstaterade jag att Guinness inte alltid är Guinness.

Med betydligt kraftigare smaker påminde flaskvarianten som mer riktigt heter Extra Stout om favoriten St Peters Cream Stout. Upptäckten gör att jag nu känner ett behov av att avbryta upptäcktsresan bland de mörka östeuropeiska lagerölen och återigen styra kosan åt nordväst. Kanske tar jag vägen om Nyköping och provar en Nils Oscar Imperial Stout.

På återseende.

Objektivitet

När man som nyhetsförmedlare skildrar en konflikt anser jag det vara viktigt att beakta båda sidorna. Detta även om ens egna landsmän enbart befolkat den ena. Görs inte detta blir rapporteringen oseriös och kan klassas som propaganda.

Ni förstår säkert vad jag pratar om men förundras kanske över kritiken då jag tidigare påvisat en allt annat än proisraelisk hållning här på bloggen.

I en konflikt ger jag största ansvaret till den starkare parten. Misären i Gaza är Israels ansvar. Hamas terror och uttalade strävan gör visserligen inte saken bättre men Israel har trots allt resurserna.

Min första inställning till det som nu hänt med Ship to Gaza var också den att Israel än en gång brukat övervåld och klantat till det i allmänhet. Men som den tänkande individ jag är har åsikterna de följande dagarna förändrats radikalt. Inte över konflikten i stort eller blockaden av kryddor och choklad utan mot projektet Ship to Gaza och Israels ingripande.

Så om det internationella vattnet. Israel hade enligt mina källor före insatsen förklarat området som en så kallad "temporär säkerhetszon". Vilket är fullt tillåtet för en suverän stat och grundar sig på folkrätten. En juridik som naturligtvis är starkare än "havets frihet". Oavsett vad jag anser så är deras blockad erkänd av FN:s säkerhetsråd.

Vidare kan det tyckas märkligt att de bordande soldaterna blev attackerade med våld trots att skeppen seglade under vitt flagg. Ett brott mot Genèvekonventionen helt enkelt.

Hur var det vidare med antalet omkomna? Först hörde jag om att nitton personer hade dödats. Men nu tycks det snarare vara under tio. Kan det handla om att man nu i medierna enbart nämner antalet aktivister och att totalen inkluderar israeliska soldater. Att sådana dog är ju troligt då soldater beväpnade med Tippmanmarkörer attackerades med järnrör.

Med Mavi Marmare i spetsen kan man knappast kalla Ship to Gasa för frihetsflotta.

Go

Det här inlägget tänker jag tillägna det gamla asiatiska brädspelet Go. Inte bara världens äldsta kända spel utan också, enligt mig, det mest fascinerande. Åldern är nämligen långt ifrån det enda som gör spelet speciellt. Vad som lätt får tanken att svindla är faktumet att det troligtvis aldrig har och aldrig kommer att spelas två likadana spel, människor emellan. Anledningen till detta är att det allt som oftast inte finns något exakt bästa sätt att spela på.

Go spelas genom att två spelare växelvis placerar stenar på ett bräde. Den inledande stenen kan placeras på ett tjugotal tänkbara sätt, nästkommande likaså och de senare i allt större variation. Denna matematik gör att de möjliga spelscenarierna vida överstiger antalet partiklar i universum. En svindlande tanke som för oss in till spelets nästa fascinerande egenskap. Nämligen att de mest avancerade datorerna ännu är tämligen mediokra motståndare. Till skillnad från schack där en dator kan organisera alla möjliga spelvägar och därmed alltid göra ett optimalt drag så är en gospelande mjukvara begränsad till analyser och får förlita sig på sin programmerares skicklighet. Detta har gjort att det numer regelbundet hålls tävlingar datorprogram emellan.

A minute to learn but a lifetime to master

I motsats till vad man skulle kunna tro så är grunderna i Go enkla att lära. Spelets mål är att erövra en större del an spelplanen än motspelaren. Inledningsvis gäller det att finna den bästa balansen mellan risktagande och säkerhet. Efter hand övergår spelets successivt att handla om närkontakt. Nu gäller det att säkra sina befästningar just så mycket som det krävs samtidigt som man på andra flanker pressar sin motståndare.

Förhoppningsvis har jag nu fått Er tillräckligt nyfikna för att Ni ska följa länken till denna trevliga interaktiva introduktion. http://playgo.to/iwtg/en/

Köttklister

Inte kunde jag väl låta hela april förflyta utan ett enda inlägg. Lyckligtvis för mina åsikters skull röstades så idag EU-parlamentet för förslaget om att stoppa användandet av det uppmärksammade köttklistret. I motsats till hur det lät tidigare i år ser det nu ut som att vi inte längre kommer behöva frukta denna fruktansvärda tillsats. Men är det någon som intresserat sig för vad köttklistret faktiskt består av? Är ni redo för att inte längre behöva oroa er för i alla fall just denna tillsats?

Klistrets består av protein. Ni vet det som är nödvändighet i en balanserad och nyttig kost. Vi kan dock inte blåsa faran över riktigt än då protein bara är samlingsnamnet för ett otal mer eller mindre komplicerade ämnen och jag vågar inte garantera att alla är ofarliga för människokroppen. Men tämligen säkra kan vi nog ändå vara då proteinet i fråga är främst Trombin men också Fibrin, som jag tror bildas under själva ”limningsprocessen”. Två ämnen som inte bara är vanligt förekommande i blod utan där bidrar med den, i alla fall av mig, så uppskattade koagulerande egenskapen.

Trombin marknadsförs under varumärket Fibrimex och går man in på www.fibrimex.com möts man av en minst sagt ganska rolig sida. Rolig, nu när vi i alla fall vet att det är helt ofarligt.

Tycker ni till skillnad från mig att Fibrimex verkar vara något helt sjukt rekommenderar jag hädanefter en vegetarisk kost för jag ser inte att detta skulle vara värre än allt det andra vi tar till i jakten på billigt kött. Kanske gör Fibrimex faktiskt produktionen ännu lite mer effektiv och sparar därmed på miljön samt ett å annat kreatur.

Bon Apétit

Mer om blod hittar ni här.
Mer om skrämselpropaganda hittar ni här.

Utvecklingspartiet

Just som jag kände mig tillräckligt motiverad för att dokumentera mina åsikter om den senaste tidens matdebatt råkade jag vid lite slösurfande på kommunens webbplats få se att vi berikats med ett nytt lokalt parti. Jag känner mig ibland lite missnöjd över mitt eget ointresse och saknade engagemang för hemkommunen. Kanske ett nytt parti kan ändra på detta.

När vi röstberättigade medborgare saknar intresse för lokala frågor blir påverkan från den rikspolitiska opinionsbildningen lite väl stor. Lägger man till det att vissa röstar på ett visst parti som tradition kan man undra om det över huvud taget går att nå framgång med nya projekt.

Resultatet av detta blir att nya partier måste, vare sig de vill eller ej, satsa på populism. Att nå ut med förslag om hur man långsiktigt bevarar en god välfärd är inte lätt. Då är det lättare med radikala förändringar av flyktingpolitiken eller viljan att göra all digital information till allmän egendom.

Vilka frågor kan då fungera för ett lokalt parti? Jo ett skulle kunna vara kommunens underliga motvilja till privata byggnationer. Snarare sunt förnuft än populism kan tyckas om nu inte de nuvarande beslutsfattarnas kompetens är likställda med dess ekonomiska ersättningar och att trögheten därför grundar sig i en kunskap vi medborgare saknar.

Vidare så har partiet en tydlig ståndpunkt i vindkraftslångbänken. En fråga jag inta kan kommentera då jag endast hållit mig till rubrikerna i ämnet.

Vad som gör mig en aning tveksam är den känsla jag får av att väl mycket fokus läggs på kusten. Men oavsett vilka som får min röst i valet så har kanske UP fått mig intresserad av kommunen och det är ju alltid positivt.

Konst

Så har då Lars Vilks Muhammedkarikatyr återigen aktualiserats och omnämns som om begreppet rondellhund skulle vara tämligen vedertaget. Men känner ni egentligen till vad det är för en konstnärsyttring?

Allt tog sin början efter att Stina Opitzs, av kommunen sanktionerade, rondellkonstverk föreställande en hund vandaliserades genom halshuggning. Vilken sedan ersattes av en mindre renrasig och av brädor hoplappad jycke.

Konst är inget som har enat folk genom åren och värre blir det när skattepengar läggs på mer eller mindre obegåvade projekt. Konst ger också i regel stor frihet för egna tolkningar av dess budskap. Om det nu över huvud taget går att finns något. Jag som uppskattar vackra målningar skapade av skickliga mästare har tvingats inse att ordet ”konst” inte längre betyder att bemästra svårigheter utan är synonymt med provokation och ifrågasättande.

Numer kan det vara konst att vandalisera en tunnelbanevagn eller fejka en psykos. Som modern konstnär bör Stina därför inte sörja hennes stympade hund utan glädjas av att verket fått bli en del av ett större projekt. Men vad är då budskapet med rondellhundarna? Ska placeringen av en fulare, icke renrasig, så kallad ”gatukorsning” ses som en protest mot utbredningen av cirkulationsplatser?

När konst nu inte har någonting med artistisk förmåga att göra måsta jag erkänna den kanske mest berömda hunden av alla. Vad vi måste förstå är att den slarvigt och tallanglöst ritade skissen bara är en del av det pågående verket vilket utan uppmärksamhet skulle bli lika obetydligt som ett kladdigt ark från någon förskola.

När Vilks med sitt kludd skapat känslostormar större än då ledare uppmanar till folkmord kan jag inget annat än att beundransvärt följa dess utveckling.

Vad Ilmar Reepalu sägen som Svante Weyler inte förstår

Låt mig först skriva att jag tyvärr är väldigt dåligt insatt när det kommer till judarnas situation i Malmö. Ståhejet kring tennismatchen känner jag ju till men tydligen har det hänt värre saker den senaste tiden. Det har så vitt jag förstår blivit vanligt att enskilda judiska individer utsätts för trakasserier och så kallade hatbrott. När så kommunalrådet Reepalu försöker finna orsaker hamnar han i mellanöstern och det israeliska minsta sagt tvivelaktiga beteendet. En koppling varje vettig människa lätt kan förstå. Att oskyldiga individer drabbas när ledare låter politiska utopier går före människovärde är inget nytt.

Ibland kan man undra varför politiker, skribenter och debattörer så uppenbart medvetet misstolkar sina kontrahenter. Allt som oftast handlar det om opinionsbildning. Men tror de inte att vi förstår, eller gör vi… ni?

Att enskilda individer i Malmö inte ansvarar för israels oegentligheter fattar vi väl alla och det är inte heller något som Ilmar påstått vad jag vet.

Kanske lyssnar jag inte tillräckligt men jag hör sällan Svenska eller Malöitiska representanter för det judiska folket ta avstånd från Israels handlande. Kanske har den en gång förtryckte rätt att själv förtrycka?


Källor,

Ilmars ursprungliga uttalanden är svåra att finna då de drunknar i andras kommentarer och tolkningar. Ni får googla bäst själva utöver följande artikel.

http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1057

Och så Svantes krönika.
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2231942&BroadcastDate=&IsBlock

Jag känner inget medlidande

För en tid sedan i finanskrisens begynnelse skrev jag om min omöjlighet att känna sorg för ett hårt drabbat Volvoanställt par. Jag uttryckte istället en egen lycka när vi i vårt hushåll äntligen efter en tids föräldraledigheter skulle uppnå motsvarande inkomstnivå de stackars förde detta biltillverkarna nu skulle inbringa med hjälp av diverse stöd.

Liknande tanker passerar mitt huvud nu i dess utförsäkringstider. Jag förnekar inte att vissa drabbas orättvist och hårt men förfasas ändå över hur sällan jag sympatiserar med de i media presenterade.

Det senaste exemplet läste jag om i fredags och blev riktigt upprörd. Denna gång handlade det om en trettioårig trebarnsmor som efter avslutad föräldraledighet, mitt antagande, besökte arbetsförmedlingen och där på något sätt lurades att erkänna sig som frisk. Väl hemma insåg hon misstaget och hennes psykiska status blev om möjligt då än värre. Kanske hade jag en viss inställning redan från börjar och kanske gjorde bilden på henne poserandes framför ett modernt kylskåp, ni vet sådant med ismaskin, i ett till synes riktigt schysst kök att jag inte förmådde känna sympatier. Istället valde jag att leta efter riktiga orsaker till situationen. Det är svårt att veta men jag gissar med min kännedom om människor att hon med sina tre barn som trettioåring troligtvis varit föräldraledig i det närmaste konstant de senaste sex åren, kanske ännu längre. Kanske var det i en skolmiljö som hon träffade fadern. Kanske har hon aldrig arbetat någon längre period i hela sitt liv. Kanske skrämmer denna tanke henne nu så till den grad att hon drabbats av psykisk ohälsa och ångest.

Min analys är naturligtvis generell och passar den inte in exakt så passar den kanske bättre in på någon annan för jag tror mig veta att det finns många i hennes situation. Så rent generellt, vad skulle dessa individer behöva? Kanske en arbetslivsintroduktion, en sådan som de just precis har erbjudits.

Låt det sunda förnuftet segra över vänsterlobbyns propaganda och lita inte blint på alla snyfthistorier.

Sjukförsäkringen

Efter att de dagsaktuella nyhetsmedierna ersatt den frenetiska rapporteringen om det nya sjukförsäkringssystemets biverkningar med vargar och SAAB så fick jag mig ikväll en glimt ur uppdrag gransknings reportage om en sextioettårig kvinna som begått självmord efter ett synnerligen klantigt skrivet brev från försäkringskassan. Jag hade inte tänkt fastna i just det specifika fallet även om jag måste ställa frågan varför inte en person i hennes ålder kunnat bli en helt vanlig pensionär. Jag känner flera som redan är det i den åldern och vad jag kan se fungerar det alldeles utmärkt.

Rent allmänt tycker jag debatten är som debatter är i dessa tider. Båda parter agerar ogenomtänkt och dumt. Är man kritiskt, vilket man måste få vara, tycker jag man naturligtvis också ska föreslå ett bättre alternativ. Det gamla systemet med sjukskrivning som livsstil är det ju ingen som vill kännas vid.

För mig är en sjuk människa i detta sammanhang någon som drabbats av en tillfällig åkomma eller skada. Om dennes tillstånd inte förbättras under rimlig tid bör begreppet sjukdom ersättas av handikapp och en handikappad människa ska naturligtvis inte konkurrera bland friska individer på den allmänna arbetsmarknaden.

Vilket lyft för den handikappsanpassade arbetsmarknaden detta skulle ge och vilka möjligheter att vidga sina verksamheter. Här är det ju nästan bara fantasin som sätter gränserna. Finns det någon samhällsvetare som kan förklara varför arbetsgaranti inte är något man verkar vilja införa här i landet?

Noll decibel

Ordet decibel, dB, associerar nog de flesta till ljudnivå. För mig som tekniker är begreppet däremot betydligt vidare och jag använder skalan, vilket det i grunden enbart är, till att beskriva effekt och spänningsnivåer. Det som gör skalan så förträfflig i vissa sammanhang är att den är logaritmisk. Varje hel Bel (10dB) representerar en tiopotens eller att man flyttar kommatecknet ett steg. Så skulle exempelvis ett värde som vid något tillfälle varit 12,5 höjas med 10dB skulle resultatet bli 125 respektive 1250 för en 20dB höjning och 12500 för en på 30dB osv. Detta medför också att för var tredje dB en nivå ändras så sker en halvering respektive dubblering.

Låt mig nu återknyta till inläggets rubrik. Hur mycket låter det om det låter i noll dB? Vi kan ganska snart utesluta en total tystnad då en proportionell förändring av noll alltid är noll.
När man i praktiken använder dB utgår man från en viss referenspunkt vid exempelvis 0dB. I frågan om ljudnivån är detta den uppskattade lägsta hörbara ljudnivån för friska unga människor vilket medför att hundar till exempel kan höra ljud på så låga nivåer som -20dB. Inte illa.

Lagen om offentlig upphandligt

Vet ni vilket bilmärke som är vanligast bland tjänstebilarna i Trollhättans kommun? Svaret är Opel. Om detta är ett resultat av upphandlingslagar vet jag faktiskt inte men lite komiskt i all tragik anser jag det vara.