I kampen om makten över en demokrati går ibland kvantitet före kvalitet. När allas röster väger lika är det lätt att släppa på moralen och i strid med sunt förnuft locka väljare med billig populism. Under den pågående politikerveckan har bevis för detta säkerligen kommit farande från alla håll, men idag kom ett jag inte kunde motstå att ta upp här. Ni som läser bloggen vet att jag har lite svårt för den kvinna vi riskerar att få som statsminister i höst. Dagens uttalande gjorde inte vårt förhållande bättre. Så vad var det då hon sa.
Jo att de inom barnomsorgen så välbekanta femton timmarna kommer att bli trettio vid ett eventuellt regeringsbyte. För er utan barn i förskoleåldern behövs kanske en förklaring.
När förvärvsarbetande medborgare i det här landet får barn finns möjligheten att på olika sätt få hjälp med omsorgen för att klara fortsatt arbete. Tiden för denna omsorg är dock begränsad till arbets- och restid. Det är alltså inte tänkt att man efter jobbet vare sig ska passa på att handla eller hinna med ett träningspass. Då vistelsen inom barnomsorgen innefattar lärorik pedagogik ges barn vars föräldrar är lediga med syskon eller helt sonika arbetslösa möjlighet till femton timmar i veckan inom verksamheten. På detta sätt bibehåller barnen kontakten och man kan upprätthålla vad som står i läroplanen. "Förskolan skall komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn skall kunna utvecklas rikt och mångsidigt."
Tyvärr skiljer sig inte barnomsorgen ifrån andra delar av vår välfärd, även den blir utnyttjad. Bland allt för många ses den som ett sätt att "bli av" med barnen när andra sysslor prioriteras. Ofattbart nog lämnas barn bort när båda föräldrarna är hemma och gör, vad vet jag. Till och med under semesterperioden.
Vad dessa föräldrar behöver är inte tillgång till mer bortlämning utan hjälp på ett annat plan.
Jag anser att de femton timmarna i flesta fall är fullt tillräckligt för att täcka barnens behov och ökar man dem kommer de till största delen utnyttjas av de som redan missbrukar systemet.
Min fru och jag har två barn tillsammans. Vi arbetar hundra respektive åttiofem procent. Ändå lyckas vi för det mesta begränsa våra bars "arbetsveckor" till ett trettiotal timmar. Vi är tacksamma för den pedagogik de får och vår möjlighet att arbeta. Men utöver det vill vi förståss umgås med dem så mycket det går. Det är nämligen därför vi skaffat dem.
Vad betyder ordet socialdemokrati? Betyder det att vi alla, den stora massan, vanligt folk som det numer heter, alla ska bidra med vad vi kan för att upprätthålla en god välfärd eller betyder det att man gör som man vill. Hur ser framtiden ut för ett land om regeringen röstats fram av de som hellre nyttjar systemen än bidrar till dem? Vilket ansvar tar man om man sätter makten främst, framför allt annat.
Jag förstår din poäng om 15 respektive 30 timmar. Jag är inte säker på att jag håller med, men ändå.
SvaraRaderaMen att dra det till att sossarna förs till makten av lata fuskare och att framtiden ser mörk ut när Sverige styrs av snyltare är väl ändå att ta i så du nästan spricker.
Nu blir ju texten bara ett lågt slag mot de med andra åsikter än dig istället för en relevant text. Hade du bara strukit sista stycket hade jag tagit texten på allvar.
Vi kan på samma sätt prata om att moderaterna öppnar upp för möjligheten för den med pengar att köpa sig förtur inom vården. Med samma logik som dn vill de alltså komma till makten med hjälp av människor som pga fet plånbok tycker sig vara mer värda än andra. Hur ska det gå med landet om de som tror att vissa är mer värda än andra får styra?
Jag säger inte att det är ett hållbart sätt att argumentera men det är precis samma logik och den gör moderaterna snarare brunt än blått.
Jag tänkte mig det sista som en liten provocerande slutkläm. Alla som röstar på socialdemokraterna är förståss inte lata utnyttjare. Men i den grad de existerar och röstar, vilket jag tror, så gör de nog det åt vänster.
SvaraRaderaJag ser en ideologisk skillnad mellan blocken i dagens politik och hur de på olika sätt förändrats med tiden. Jag vågar påstå att den moderata utbredningen in mot mitten gjort socialdemokraterna inte bara oroliga utan också satta i opposition. Att vara där samt att inte längre vara landets största parti, landet stora stolta trygghet, skapar förståss en viss ängslan.
Alla sysslar de med röstfiske, men i skilda vatten.
I vår demokrati röstar vi enligt huvudtalsmetoden. Alltså en röst per skalle oavsett hur mycket man bidrar med. Därför kan man inte enbart gynna de med feta plånböcker, så länge de inte är i majoritet. Men tänk vad fantastisk om så skulle vara fallet. Tänk så mycket skatt det skulle komma in till skola, vård...