I den skiva av materia som före vår jords existens kretsade kring solen började materian som jag tidigare skrivit sakta att formeras. Enstaka atomer kolliderade med varandra och bildade molekyler vilka med tiden kunde bilda dammkorn. Vissa korn växte och en del blev stora som gruskorn vilka då skulle kunna kallas för meteoroider. Några av dessa fortsatte växa och vissa blev stora som klippblock, betydligt färre blev ännu större, de kallas då för asteroider. På ett ungefärligt avstånd om 150 millioner kilometer från solen blev ett av dessa objekt den absolut mest dominerande himlakroppen. Ett sånt stort objekt kallas för planet.
Ett år kallar vi den tid det tar för en planet att kretsa ett varv runt sin stjärna. Vanligtvis är det vår egen planet jordens rotation som åsyftas. För att underlätta återgivningen av hur jorden utvecklats delar man upp tiden och åren i olika perioder. Störst eller längst av dessa är eonerna och den första av dem kallas för Hadeikum. Dess start och därmed också den tidpunkt då jorden först kunnat klassificeras som planet var för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Planetens gravitation gjorde att den ständigt bombarderades av asteroider och meteoroider. Dessa nedslag skapade stora mängder värme vilket gjorde planeten till ett klot av flytande smält massa. Värmen möjliggjorde också kemiska reaktioner och bildandet av fler och mer komplexa ämnen.
Allt eftersom mer av materian i omgivningen attraherades så avtog nedslagen och ytan svalnade. Mycket har dock hänt sedan Hadeikum och inte mycket finns bevarat från den tiden så när som på den äldsta mineralen, Zirkon. Mineralen är en så kallad silikatmineral. Silikater är ämnen som består av kisel(Si), syre(O) och något mera. I fallet Zirkon är detta något mera ämnet zirkonium(Zr). Men med silikat kan man också mena kiseldioxid(SiO2), det vill säga en kiselatom tillsammans med två syreatomer.
Den mest omvälvande händelsen under Hadeikum var dock att jorden kolliderade med en stor asteroid. Kollisionen var så kraftig att mängder av materia slungades ut från jorden och bildade en skiva kring planeten. En viss del av denna materia spreds ut i universum en annan del föll med tiden återigen ner på jorden medan en tredje kom att bilda månen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar