Guinness , Guinness och Guinness

Jag samtalade en gång med ett par Irländare över en middag. Föga förvånande gled samtalet efter ett tag in på ämnet jästa maltdrycker, det vill säga öl. Jag passade då på att berätta om vårt svenska försäljningsmonopol och en av dess sidoeffekt. Nämligen den att sortimentet av de alkoholsvagare varianterna om 3,5 volymprocent det senaste decenniet ökat och att man nu kan hitta alla möjliga spännande sorter på folkölshyllan. Till och med Guinness.

Framför mig såg jag två frågande ansikten. -But Guinness is just Guinness? Vad irländarna menade med detta är att Guinness inte bara är namnet på bryggeriet utan också på själva ölet. Till skillnad från exempelvis Carlsberg som brygger Hof, Sort Guld och Elephant. Efter samtalet tänkte jag inte så mycket mer på den irländska ölen då jag redan botaniserat bland andra och bra mycket mer intressanta varumärken under kategorin stout. Måhända är den "lättdruckna" Guinnessen en bra introduktion för de som är nyfikna på rostade maltdrycker och den från matbutiken passar utmärkt när ett stort intag är viktigare än smaken. Men framför brasan en kulen höstkväll, ja då finns det många betydligt bättre alternativ.

Men så en dag hände något som skulle ge ämnet tillräckligt med substans för att få bli avhandlat i ett inlägg. Jag befann mig i min lokala systembolagsbutik och ögnade igenom hyllan med de öl som kategoriseras på annat sätt än ljus lager. Tyvärr så lever jag i ett ölkulturellt U-land ((mycket har hänt sedan inlägget först skrevs)) så det sparsmakade utbudet var sig tämligen likt. Ögonen fastnade tillslut på en Guinnessflaska. Kanske skulle jag köpa med mig ett par sådana, det var ju ett tag sedan och flaskvarianten hade jag bara provat ett fåtal gånger tidigare på något utskänkningsetablissemang.

Väl hemma hällde jag upp ölet i ett glas. Lät det skumma ordentligt men utan det karaktäristiska "huvudet" då flaskvarianten saknar gasampull. Efter en lång procedur och många uppgivna suckar från frun blev det så dags att ta den första klunken. Positivt förvånad konstaterade jag att Guinness inte alltid är Guinness.

Med betydligt kraftigare smaker påminde flaskvarianten som mer riktigt heter Extra Stout om favoriten St Peters Cream Stout. Upptäckten gör att jag nu känner ett behov av att avbryta upptäcktsresan bland de mörka östeuropeiska lagerölen och återigen styra kosan åt nordväst. Kanske tar jag vägen om Nyköping och provar en Nils Oscar Imperial Stout.

På återseende.