**

onsdag 7 oktober 2009

Om att föräldrarna ska betala barnens vandalism.

I debattens båda läger tycks den enkla insikten saknas om att förslaget faktiskt kan hjälpa föräldrar i deras fostran. Ett barns som saknar respekt för andras egendom kommer kanske att avstå från förstörelsen i vetskapen om att påföljden drabbar sina föräldrar och i förlängningen även sig själv.

Målet måste ju vara att försöka förhindra skadegörelsen från första början.

4 kommentarer:

  1. Problemet är väl att det i många fattiga familjer gör de 8000 kronorna det är frågan om så stor skillnad att det kommer drabba helt oskyldiga syskon. Det kanske hade varit bättre att luska ut varför ungdomsbrottsligheten är så hög i vissa grupper och angripa det problemet. Vill man nödvändigtvis lära barnen en läxa är nog samhällstjänst ett bättre alternativ.

    SvaraRadera
  2. Ett system med dagsböter eller likande kanske hade varit bättre även om de 8000 var mer tänkt som ett tak och att varje belopp skulle anpassas till situationen. Vad jag ville få fram är att detta kanske skulle få barnen att lyssna på föräldrarna om deras beteende faktiskt skulle vara till skada för dem själva och familjen.

    Ja visst vore det intressant att förstå behovet i att förstöra.

    Samhällstjänst är naturligtvis bra men funkar det även för tolvåringar?

    SvaraRadera
  3. Det är ett komplicerat problem. Du har helt rätt att det säkert skulle hjälpa i många fall men i många fall inte. Om barnens kriminalitet beror på att det redan finns en problematik i familjen som frånvarande eller missbrukande föräldrar tror jag det kan riskera att förvärra situationen.
    Något måste man göra, där är vi överens men jag tror att det är vettigare med sociala myndigheter och samhällstjänst än en böteslapp till en målsman som kanske inte bryr sig. För att systemet med böter ska funka krävs en fungerande familj vilket ofta är just det som saknas bland unga förbrytare.

    SvaraRadera
  4. Jag tänker på GRÖNs kommentar om att skadegörelseböterna drabbar oskyldiga syskon. Det är sant. Men jag skulle vilja se det som ett argument för istället för emot. Indragna julklappar och semestrar är en tydlig signal som inte bara måste vara odelat negativ. Mina syskon påverkar mig och om deras negativa beteenden får negativa konsekvenser för mig blir det troligare att jag tar avstånd från dessa beteenden än att jag sympatisera med dem. Men då pratar jag såklart om en familj där problemet grundar sig i något annat än att föräldrarna är missbrukare etc.

    SvaraRadera