Jorden, jordår 2009: Konstaterar att mänskligheten här sedan en tid skapat sig en civilisation med en sådan teknisk utveckling att medvetandet om sin egen undergång är total. För ett par sekler sedan började det oundvikliga slutet att tydliggöras för den akademiska eliten. En kunskap som sakta men säkert spreds ut bland folket. Det är inget som många dagligen går och grubblar på, tur är väl det, men lika fullt är det ett faktum. Även om mänskligheten överlever alla miljökriser, pandemier och religionsfanatiker kommer livet här förr eller senare bli omöjligt. Alla har vi nog hört om att solen växer och att den någon gång i framtiden kommer sluka jorden. Lång innan dess är liv här, så som det ser ut idag i alla fall, omöjligt. Detta är ett faktum grundat på bevisbar naturvetenskap till skillnad från de otaliga religionsbaserade domedagsprofetiorna. En annan skor skillnad är att den verkliga utrotningen kommer först om en för många ofattbart lång tid.
Som förälder känner jag tydligt av den mänskliga driften i att beskydda min avkomma. Dess produktion är avklarad och jag är fullt tillfreds med individantalet. Därför är allt fokus nu på deras uppväxt och att på bästa sätt låta dem överta reproduktionsansvaret. Skulle någon yttre omständighet hota detta tror jag mig göra allt jag kan för dess beskydd, en grundläggande evolutionär egenskap. Vad evolutionen däremot inte har gett var och varannan är vikten av att planera tusentals generationer i framtiden. Däremot har vi lärt oss att tänka på en relativt hög nivå och därmed indirekt fått möjligheten till denna långsiktighet.
Lyckligtvis åt Adam av äpplet och vi har sedan begynnelsen, utan att egentligen vara medvetna om det, förberett oss för mänsklighetens överlevnad. Som tur är har våra maskulina önskningar om världsherravälde gett oss ett antal krig och kapprustningar utan vilka vi skulle ha varit långt efter i den tekniska utvecklingen.
Spetsforskning och rymdindustrin kritiseras ibland med argument om att det kostar så ofantligt stora summor pengar. Pengar vi istället kunde ha lagt på bistånd och därmed möjliggjort en ännu större överbefolkning och lidande. Biståndsfrågan får behandlas i ett eget inlägg. Den enda kostnaden man bör tänka på är förbrukningen av naturtillgångarna. Så bra det då är att forskning mestadels bidrar till en effektivare användning av vår jord och att vi därför inte behöver känna någon oro. Tvärt om ser jag med stor entusiasm fram emot all den kunskap vi kommer att skapa oss.
This weeks gigs.
5 år sedan
Antar att detta är ett inlägg med viss ironi. Annars har du en förbluffande naiv syn på vetenskap, människans utveckling och domesticering.
SvaraRaderaEfter att ha läst inlägget igen är jag övertygad om att det är ett skämt.
Vi är intelligent nog att ställa till det men vi är uppenbarligen inte intelligent nog att styra upp situationen. Det kanske hade varit bättre om våra teckniska framsteg hade dröjt tills vi var smarta nog att inte förstöra för oss själva med dom.
SvaraRaderaAtt diskutera livets slut på jorden kan vara intressant men inte i samband med den mänskliga rasen. Skulle vi mot förmodan hålla oss från utrotning så länge finns det ändå inget kvar som liknar de människor som lever idag. Det kommer evolutionen hand om. Massutrotningar sker med ett par hundra tusen års mellanrum och det nästa lär utradera oss. Den förra stora katastrofen, ett vulkanutbrott för 70 000 år sedan satte oss på tröskeln till utrotning med bara runt 10 000 individer världen runt. Då hade vi kunskapen att klara oss utan tecknik vilket vi inte har längre. Man behöver bara skrapa lite på civilisationens fernissa så rasar de flesta samhällen. Frågan är inte om vi överlever utan om vår tecknologi gör det, för vi överlever inte utan den längre.
Tack för kommentarerna, som öppnar upp för lite diskussion.
SvaraRaderaskoglund: Viss ironi, Ja. Men kanske inte så mycket så det täcker din åsikt om den naiva synen. Jag skulle hellre kalla det för överdriven förenkling av problematiken, men i grunden är det mina, för dagen aktuella, åsikter jag presenterar. Nämn gärna vilka delar som var mest naiva så kan jag kanske förklara mig en aning utförligare.
GRÖN: När vi nu vet människosläktet kommer utrotas, vore det då inte naturligt att försöka förhindra det. Det går många 200 000:års perioder innan solen blir vårt problem så naturligtvis ska vi inte försumma forskningen inom geologi etc. Skulle en katastrof få ner antalet människor till 10 000 ser jag inga hinder för en överlevnad. Hade jag själv varit en av dem tror jag mig kunna leva gott och väl till pension med ytligt dricksvatten på gångvägs avstånd och bördig åkermark i anslutning till hemmet. Men det klart, bloggen hade upphört och värre hade det varit om vi utsatts för en atomvinter.
Min förhoppning är att efterfölja detta inlägg med tankar kring bistånd, ekologiskt jordbruk och överbefolkning.
Det är kul att diskutera i mycket stora tidsskalor men det är lätt att känna sig mycket liten.
SvaraRaderaAtt det lyckades överleva 10 000 individer då var en smal lycka. Den turen kan vi naturligtvis inte räkna med varje gång. Men visst du har rätt, i den stora bilden är det inte stor mening att kämpa emot, men vi lever inte i den stora bilden utan i vår lilla vardag. Här är det självklart att vi skall göra allt för att förhindra vår undergång.
På så lång sikt som vi pratar om tror jag vår bästa chans till överlevnad är att först göra vår tecknik så felsäker och motståndskraftig mot allt vi känner till och sen så snart som möjligt lägga våra ägg i så många korgar som möjligt. Flytta till fler solsystem på hälst så långt avstånd från varandra som möjligt. Så att de inte alla kan påvärkas av destruktiva kosmiska fenomen som kan skicka ut schockvågor i ljusets hastighet med strålning stark nog att steka allt liv i en hel galax.
Då uppstår iof det filosofiska problemet att på olika platser kommer vi under årmiljonerna utvecklas till olika arter var av ingen är mer människa än någon annan och alltså ingen är människa allas. Då kan vi sägas vara utdöda på samma sätt som vår och chimpansens gemensamma urfader. Den utrotades inte men utvecklades och är på så sätt utdöd. Människan kommer försvinna men teoretiskt skulle vår civilasation kunna bestå lika länge som universum självt.
Spännande tankar, framförallt den filosofiska om att evolution på sikt kan sägas utrota den dåtida rasen.
SvaraRadera