Molekyler

Sagan om allt. Del sju

Innan vi fortsätter resan genom tiden och alla tings skapande behöver jag redogöra för vad molekyler är och hur de kan bildas. En molekyl är kort och gott en materiell byggsten, en partikel som består av fler än en atom. Det kan tyckas ologiskt att enskilda atomer skulle kunna fästa vid varandra då de som bekant besår av en positivt laddad kärna kring vilken det roterar en eller flera negativt laddade elektroner. Minus och minus repellerar, det är känt, så vad kan då elektronerna bidra med för egenskap som istället håller fast atomer vid varandra?

För att förklara detta på ett begripligt sätt delar man in elektronerna i olika skal i vilka ett begränsat antal av dem får plats. Det innersta av skalen, det närmast kärnan, rymmer två

elektroner. Skalet så att säga utanför detta har plats för åtta. Atomer med ofyllda elektronskal tenderar att vara mer reaktiva och kalls för fria radikaler. Ett exempel är vätet med sin ensamma elektron. När en ensam sådan träffar på en annan likadan sammanbinds deras elektronorbitaler och de bildar tillsammans en molekyl som betecknas H2. Till skillnad från vätet har heliumatomer redan de båda positionerna i det innersta skalet fyllda. Detta gör ämnet obenäget att reagera med andra ämnen. Man säger att det är ädelt.

Två andra ämnen som är väldigt reaktiva och viktiga för berättelsens fortsättning är kol och syre. Med kolets sex elektroner fylls det inre skalet medan det nästa blir så att säga halv

fullt med plats för fyra bindningar. Syre däremot som består av åtta elektroner har bara två bindningsmöjligheter kvar i sitt yttre skal.

När en syreatom sammanbinds med två väteatomer skapas diväteoxid, också känt under benämningen vatten. Kol och väte bildar tillsammans kolväte. Ett spännande ämne jag tänker skriva betydligt mer om i kommande inlägg. En kol och två

syreatomer kan också skapa en molekyl och gör då detta med så kallade dubbelbindningar. Molekylen i fråga kallar vi för koldioxid. Två syreatomer kan med en dubbelbindning bilda O2, den vanligaste formen av syre.

Med de två bindningarna kan man i teorin, mest på skoj, skapa en kedja av syre vilken i praktiken aldrig blir längre än tre atomer lång och kallas då för O3 eller Ozon. Däremot kan kolets fyra bindningar skapa betydligt hållbarare konstruktioner som till exempel diamant eller mer porösa som grafit. Med sina bindningar utbredda i ett å samma plan bildar kol något som kallas för grafen.

Sagan om allt

Så var det då dags att förklara det här med "Sagan om allt" och bilden som en tid varit synlig i spalten till höger. Som de flesta av er vet har jag en tid publicerat inlägg i en naturvetenskapligt förenklad resa från begynnelsen och framåt.

Orsaken är inte enbart att jag vill dela med mig av den löpande kunskap jag själv skaffat och skaffar mig undan för undan. För egen del är jag också nyfiken på att se huruvida vår värld vi lever i idag kunnat skapas utan gudomliga ingripanden. Är darwinismens "många små steg under lång tid" närmare sanningen än spiritualisternas "slumpen kan aldrig skapa långa meningsfulla sammanhang"? Då det finns goda argument för båda sidor så känner jag behovet av en grundligare undersökning.

Är ni rent allmänt naturvetenskapligt intresserade och/eller nyfikna på hur allt kan ha skapats enbart med hjälp av naturlagarna så är ni välkomna att följa med på resan.

Resans artiklar hittills:

1. Något ur inget
2. Och gud sade: -Varde väte
3. Gravitation
4. Fusion i stjärnor
5. Kaboom!
6. Solsystemet
7. Molekyler
8. Jorden och månen
9. Kol
10. Ursoppan
11. Nukleinsyra
12. Från fett till cell

På gång: Mer RNA och DNA. Ribosom. Prokaryoter. Mitos.

Roligt men inte så roligt

Politiker som gör bort sig är något som oftast roar mig. Kanske inte att vi har korkade personer med förkärlek för toalettbesök i samband med viktiga omröstningar eller att vissa inte riktigt förstått funktionen av den svåra proceduren i att trycka på rätt knapp, en av två, vid rätt tillfälle. Inte så konstigt är det de jag inte sympatiserar med som roar mig mest vilket för mig fram till inläggets höjdpunkt, den senaste tidens omåttligt populära felräkning som sverigedemokraten Margaretha Sandstedt bjöd på härom veckan. För er som lyckats undvika klippet finner ni det här.

När jag först såg det roades jag i vanlig ordning och fick njuta en stund över hennes dumhet. Som för de flest var det hennes astronomiska penningsumma om 40.000 miljarder sek som skadeglatt fick mig att dra på smilbanden. Men ganska snart insåg jag att denna faktiskt var den korrekta och att felsägningen istället skedde när den överdrivet blygsamma summan om 400.000 Euro nämndes, en för mig inte lika rolig felsägning.

Något mer man bör undvika

En fristående fortsättning på ett tidigare inlägg.

Om du skaffat dig en åsikt om något här i livet som du gärna förmedlar till andra vill jag ge dig en rekommendation. Oavsett om det gäller gud, ett operativsystem, livsmedelstillsatser eller andra farliga ämnen bör du undvika att överdriva. Gör du ändå det riskerar du nämligen att inte bli tagen på allvar och det du säger skadar istället bara din tes. Som ett förtydligande hade jag tänkt visa på tre exempel.

Häromåret debatterade jag mot en så kallad elöverkänslig i ett par inlägg på lokalblaskans debattsida. Jag påvisade där ett visst intresse för frågan, dels för att jag från och till själv utsätts för tämligen höga effekter, men också för att jag rent allmänt är en nyfiken om än en aning skeptisk person. Vad jag ville framföra är den negativt oseriösa inverkan som påståenden om att man skild från mil med signalkabel och växlar blir mer påverkad om ens mottelefonör talar i så kallad DECT-telefon till skilllnad från hederlig bakelitdito har på debatten.

Nästa exempel hämtar jag från konflikten mellan Israel och Palestina. Jag ställer mig gärna bakom den kritik som riktas mot Israel. Människors lika värde är uppenbarligen inget de folkvalda ledarna tror på. Är man guds utvalda folk så är man, men det är en annan fråga vi inte ska ta upp här och nu utan låt oss istället gå till själva exemplet, Ship to Gaza. En aktion som i alla fall fick trovärdigheten i mina ögon att försvinna för många av konfliktens förståsigpåare.

Avslutningsvis ska jag bli lite mer aktuell. Assange, sexlivet och den svenska rättvisan. Hur många tror på fullaste allvar att processen mot WikiLeaks-grundaren hade sett likadan ut om han varit en anonym australiensare? När man som i Sverige har ett uppenbart problem med rötägg inom rättsväsendet, jag tänker främst på Christer van der Kvast och att man som i Bertil Fors fall behöver lägga en miljon eget kapital för att få tingsrättens fällande dom omprövad och i hovrätten bli friad efter en helt och hållet motsatt bevistolkning. Då kanske man som rättsväsen skulle tänka över tillståndet. Vilka i tingsrätten kommer nu att blir åtalade för tjänstefel förresten?

Kanske vore det ett lämpligt läge att tänka till lite extra innan man drar igång en globalt mediebevakad process för att få någon utlämnad till Sverige på grund av våldtäkt. Förvisso låter ju brottet allvarligt, våldtäkt är ju verkligen inget man ska acceptera, men vad är det då som han, Assange, egentligen är misstänkt för? Enligt de båda målsägande har han en viss fascination för oskyddat sex. Detta var dock inget de såg som problem för deras respektive förhållande såvida samlagen trots allt om än motvilligt utfördes med kondom. Olyckligtvis gick den lilla gummihatten i det ena fallet sönder mitt under akten. Kvinnan skyller på att Julian medvetet söndrat den. Jag har själv aldrig provat men hur gör man det omärkt och under pågående akt? Den andra kvinnan påstår att Assange, efter det att hon somnat efterföljt ett klanderfritt samlag, återigen penetrerar henne. Hon ställer frågan om han bär skydd men får ett nekande svar. Trots detta låter hon samlaget fullbordas då hon inte orkar opponera sig.

Stämmer dessa beskrivningar anser jag Julian vara ett ärkesvin men har han våldtagit kvinnorna? Jag vet att det är vanskligt att ifrågasätta en kvinnas beteende och jag anser, fortfarande, om berättelserna stämmer, att Assange i de här fallen är den med det absolut mest tvivelaktiga beteendet men på grund av hans kändisskap osv. kommer jag ändå att tänka på begreppet groupie.

Så är det inte en aningens överdrivet agerande av det svenska rättvisan? Eller ligger det trots alla bedyranden något annat bakom? Är Julians oro för att bli utlämnad till USA grundlös? Kan Sverige stå emot deras påtryckningar? Hur gick det för Egyptierna ?