Då vi snart entrar ölfrossandets månad nummer ett och att mitt lokala systembolag tagit den saken i beaktan samt för ändamålet avsett en hyllplats för tiotalet ölsorter som tillägnats just denna tid så kunde jag inte motstå att inhandla en av dessa representanter vilken jag ännu inte hunnit avnjuta för en provsmakning. Ölet i fråga blev den storskaligt, industriellt, bryggda ölen Samuel Adams Octoberfest. Bland snobbiga ölkännare, förståsigpåare som gärna kritiserar bryggeriet just för att det är stort och därför att det är så man ska tycka för att tycka rätt bland de jag i denna mening redan nämnt ter sig mitt val kanske en aning imbecillt. Men själv anser jag det amerikanska bryggeriet gett oss ölälskare tillräckligt mycket gott för att inte låta det på lika villkor få konkurrera bland de andra på den tillfälliga hyllan. Vad som gjorde att valet sedan föll på just Samuel Adams Octoberfest vet jag inte men oavsett så var det den som hamnade i korgen.
Väl hemma, efter en underbar kvällsvard med räkor och vitt på frugans initiativ, blev det så dags att provsmaka den nyinköpta oktoberbrygden. Efter månader utan användning hade mitt valda ölglas mått bäst av en rengörning. Kring alla mikroskopiska smutspartiklar på sidan anhopades kolonier av bubblor vilket gjorde ölet allt annat än fotogeniskt. Jag fick svälja förtreten, nu var det ändå för sent och någon påverkan på smaken kan det knappast vara tal om. Men oj vad fort skumkronan försvann, underligt. Jag förde glaset till munnen, tog ett djupt andetag med näsan nära ytan och inmundigade drycken.
Mina förväntningar hade gjort mig redo att möta en rustik stark lager. Av någon motsägelsefull anledning bryggs festölen till en något högre alkoholstyrka än normalt, detta trots att de ska frossas i. Kanske denna germanska tradition förklarar de i brösthöjd monterade pissoarerna med kraftiga hantag en kollega på resa i landet berättat om. Sak samma, vad jag just sköljt ner genom gommen var inte vad jag förväntat mig. Ölen var söt, nästan lite kvalmig och min första tanke var i stil med. -Jisses vad mycket göttiga tillsatser de tryckt in i den här. Etiketten gav mig dock ingen information.
Sötslisk var det sista jag förväntade mig av en oktoberöl. Men detta gör visserligen inte ölen per automatik dålig bara för att mina förväntningar varit annorlunda. Gillar du som läser till exempel öl som Newcastle Brown Ale är Samuel Adams oktoberöl verkligen något du måste prova men för mig som gillar öl, alltså öl, blir det till att snarast göra att återbesök vid säsongens hylla och prova något annat.
Vilken tur att jag i det kylda förrådet fann ett säkert kort för att mildra smaklökarnas sötmachock. De underbara smakerna från cascade- och challangerhumlen man får när man dricker en Belhaven Twisted Thistle blev på något sätt extra förstärkta från den föregående exponeringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar