Löpartankar

Som en del av min läsekrets säkert listat ut befann jag mig i blekinge under påsken. Vid dessa resor och framförallt nu när våren gjort entré så brukar jag ta med mig mina löparskor. Denna helg var inget undantag och det blev ett par fina turer runt Salsjön. Att lunka på i behagligt tempo, 5:30 för den nyfikne, är bra man vill koppla av mentalt och låta tankarna spela fritt. Kanske kan det liknas vid någon form av meditation. Hur som helst så dök Israel- och Palestinakonflikten upp. Jag har ju tidigare nämnt att det skulle kunna komma ett inlägg i frågan och nu blir det alltså av.

Innan jag berättar om de utopiska tankarna jag fick i stil med Cornelis Vreeswijks drömmar så stannar jag först kvar en stund i verkligheten och skyller den kontinuerliga tragedin på gubbarna i Knesset. På samma sätt som bonden är ansvarig för att inte vansköta sin djurbesättning har de ansvaret för deras. När man vansköter människor på det sätt som gjorts, även om de anses värdelösa, så är det naturligt att motståndsrörelser bildas. Ogillar man dessa och deras raketangrepp borde man med någorlunda vettig människosyn inte svara med övervåld och dödandet av oskyldiga barn som följd. En markoffensiv med stora förluster för ockupationsmakten är det enda rimliga. Bedriver man människoskötsel på Israeliskt vis måste man räkna med kostnader i soldater. Anser man som medborgare att sina unga pojkar inte bör utsättas för denna risk påvisar man åsikten i de demokratiska valen. I en demokrati är folket ansvariga för styret.

Nu till min önskedröm, tänk om man hade kunnat åka ner till Knesset, lyfta en dammig Likudgubbe i nackfläsket, tagit med honom hit, släppt ned honom på en stubbe i skogen, kanske vid en sjö och låtit den oförstående stackaren ta några djupa friska andetag ackompanjerad av fågelsång, tittat honom djupt i ögonen och frågat, -fattar du något, eller?