Om blod

Efter att min bloggarkompis tillika vardagshjälte presenterade en rörande berättelse om sitt blodgivande kommer här en lite torrare faktaspäckad fortsättning. Som kroppens speditör förser blodet kroppens organ med viktiga ämnen som syre, näring och hormoner men tar även hand om avfallstransporter till levern och njuren. Som om inte detta vore nog är blodet också en jourhavande hemvärnsman vid illvilliga bakterieangrepp och agerar kylmedel i klimatanläggningen. Med tanke på alla dessa uppgifter är det givet att blod är mer än en röd, i mitt fall blå, vätska utan består av flera olika delar. Enkelt uttryckt kan man säga att det är en samling blodkroppar, trombocyter, som flyter med i en blandning av vatten, salt, och proteiner viket kallas för plasma. Blodkropparna kan i sin tur delas in i röda, vilka sköter transporter av ämnen, och vita vilka tar hand om de illvilliga bacillerna. Som om inte detta vore tillräckligt finns det ytterligare en egenskap hos blodet. Naturligtvis många fler men det var just en specifik jag tänkte ta upp nu.

Det var en gång en påve som hette Innocentius VIII. Som katolsk höjdare på 1400:talet höll han på med allehanda traditionella företeelser vilket gav honom en numerärt stor avkomma. Kanske var livsstilen en bakomliggande faktor då han som sextioåring blev allvarligt sjuk och hamnade i koma. Troligtvis försökte man läka honom med alla tänkbara metoder men inga tycktes fungera. Då kom någon på en ide om att påven borde tillföras blod och att man troligtvis finner den bästa kvaliteten i unga pojkar. Jag måste erkänna att de hade och tyvärr har ett speciellt förhållande till småpojkar. Hur som helst så anlitades tre tioåringar som dränerades vilket resulterade i deras död. Men bekymren var inte över. Hur skulle man få in blodet i gode Innocentius? Intravenöst var ju uppenbarligen farligt. Det mest lämpliga ansågs vara den orala vägen och på något sätt lyckades man mata honom. Behandlingen visade sig tyvärr vara lika verkningslös som allt annat och påven dog.

Från och till gjordes fler misslyckade men ibland även lyckade transfusioner. Detta var något som intresserade österrikaren Karl Landsteiner som i sin forskning kom fram till att en egenskap i blodets trombocyter gjorde att visst blod inte kunde blandas med annat. Denna egenskap orsakas av något som kallas för antigener. Om blod med olika antigener blandas kan blodkropparna kollapsa och blodet funktion försvinna. Det visade sig finnas en mängd olika antigener med lyckligtvis bara, till en början, två vilka var kritiska. Dessa kom Karl att kalla för A och B vilket har gett namn åt AB0 systemet. Det är inte alltid så att en persons blod innehåller antigener. En dryg tredjedel av oss saknar A eller B antigener. I dessa fall kallas blodgruppen för 0, noll, och kan då ges till alla andra grupper men endast ersättas med annat 0-blod. Det motsatta förhållandet gäller för blod med båda antigenerna. Denna grupp betecknas AB och kan således endast ges till andra med samma blodgrupp men kan godta alla.

Forskningen fortsatte och 1937 hittades ytterligare en viktig antigen som fick namnet Rhesus efter den apart i vilken den först hittades. Finns antigenen i ett blod kallas detta för Rh+, saknas antigenen kallas blodet för Rh-. Kombinerar man beteckningarna med AB0 systemet använder man enbart + eller – tecknet, till exempel A- och AB+.

P-pillret

Ett i media och kanske i bloggosvären redan genomgånget och nu återigen avsvalnat ämne är p-pillerutskrivningen till barn under femton år som för några veckor sedan fick en rejäl upphettning efter Mikael Hammarstrands offentligjorda funderingar. Den efterföljande debatten fördes först med löjeväckande paragrafrytteri. Efter att dagarna gick hörde jag allt fler sunda synpunkter som att hormonbehandlingar av barn i yngre tonåren kanske inte är att rekommendera och då ordet kondom började nämnas tänkte jag att debatten äntligen skulle föras mot problematikens kärna men på vägen dit försvann den helt. Kanske kan jag här med mina, dussinet, läsare få ingång den igen.

Enligt mig borde det inte finnas någon åldersgräns för p-pillerutskrivning men är de till omyndiga ungdomar bör det naturligtvis ske i föräldrarnas vetskap. Att låta barnmorskor ansvara över barns hormoner är oacceptabelt. Är inte tanken med p-piller att de ska användas av kvinnor som känner sina sexpartners väl och är förvissade om att de är sjukdomsfria? Vilka barn har sådana relationer? De tack och lov sällan förekomna utskrivningarna motiverades med påståenden som att då barnens partners inte kunde tänka sig använda annat skydd och att de ibland även känna sig pressade att tillfredställa dem var utskrivningen bättre än att inte göra något. Men de som enbart kommer på dessa alternativ att välja bland kan knappast vara engagerade. Kanske hoten om åtal inte var så ogenomtänkt ändå.

En kort kommentar i alkoholdebatten

De senaste dagarna har en ny våg av alkoholdebatt sköljt in över oss nyhetsmediekonsumenter. Denna gång med fokus på det våld som överkonsumtionen för med sig. Svallet beror främst på det granskande radioprogrammet Kaliber där man lyfter upp den fördolda men ack så tydliga kopplingen mellan missbruk och våldsbrott. Man ger en rejäl känga till morgonsoffornas vinprovningar och den romantiserade bilden som skapats de senaste åren. Men jag tycker dock att man missar en poäng. Jag motsätter mig jämförelsen av rusdrycker och andra droger med argumentet att smakens viktiga roll för drycken skiljer dem åt. Jag skulle kunna tänka mig att avstå allt intag av Sort Guld, Absolut Vodka och liknande produkter om det skulle medföra ett slut på det meningslösa våldet. Men absolutist? Nej, då får vi försöka lösa problematiken på ett annat sätt. Jag tror knappast att de alkoholiserade våldsverkarna berusar sig på portvin eller Islaywhisky.

Jag skyller inte heller på Steffo Törnkvist när den notoriska hustrumisshandlaren öppnar en burk privatimporterad ”fulöl” i nykter vishet om vad som kan komma att ske några timmar senare. Människors åsikter förändras inte av alkoholen de finns där hela tiden.

Ärligt talat så förstår jag inte problemet. Bryter du tillräckligt grovt mot reglerna som bilist förlorar du körkortet. Kan man inte hantera alkoholdryck är det väl bara att bli tvångsordinerad Antabus. Kanske är det lättare sagt än gjort, eller inte.

MMA

Hur propagerar man för något man gillar även om man vet att det kommer ses som väldigt kontroversiellt och ens värderingar riskerar att bli feltolkade? Jag är inte nöjd med antalet ”man” i början av den förra meningen men låter det passera då budskapet ändå är det viktigaste.

Just nu sitter jag och småtittar på tv4sports sändning av UFC97. Småtittar därför att jag tack vare mitt intresse redan tillgodogjort mig materialet sedan tidigare. En del av er undrar kanske vad detta nu är för något. UFC är en förkortning för Ultimate Fighting Championship och är den största organisationen inom en kraftigt ökande sport som kallas MMA. Ännu en förkortning som denna gång står för Mixed Martial Arts, alltså kombinerad kampsport. Kort och gott kan man förklara det som en sport där två rivaler möts i kamp där tekniker från de flesta kampsporter som thaiboxning, brottning, med mera är tillåtna.

Det kan tyckas konstigt att jag som är något av det otuffaste man kan tänka sig kunnat falla så för denna idrott. Men förklaringen kan ligga i att jag alltid fascinerats av extremer av olika slag. Vara sig det är uthållighet, styrka eller teknik på ett eller annat sätt. Kamp man mot man känns på något sätt som den optimala utmaningen.

Från att i början varit något av ett experiment där utövare från olika discipliner ställdes mot varandra för att se vilken som var den mest effektivaste har sporten nu utvecklats till en helt egen form där en utövare måste behärska allt från boxning och brottarklinch till liggande kamp med strypningar och lås. För att kunna kombinera både boxning och brottning används betydligt mindre handskar. Detta och det faktum att slag med armbågen inte bara är tillåtet utan många gånger ett effektivt sätt att besegra motståndaren på gör att det från och till kan bli en del blodspillan vilket inte precis gör det lättare för mig att få ut en positiv bild av sporten. Till råga på allt är den vanligaste platsen för matcherna inne i en bur. Då kamperna ofta utspelar sig på marken är burens täta nät betydligt bättre och säkrare än en gles boxarring.

Trots det för den oinsatte brutala beskrivningen vill jag mena att mma till skillnad från proffsboxning och annan stående kamp många gånger är betydligt skonsammare för utövarna. En stor skillnad är att det i mma inte förekommer så kallade räkningar där en knockad kämpe tillåts återhämta sig för att en stund senare återigen bli knockad. I mma är matchen slut i samma sekund som domaren går emellan. Korta slag med armbågar och liggande boxning ger mindre kraft. Då brottning är en mycket viktig del i kampen kan det gå långa stunder och ibland hela matcher utan ett enda utdelat slag. Historien har visat att grepptagande teknik många gånger varit effektivare än slag och sparkar. Utövarnas ömsesidiga respekt för varandra med kramar och en å annan puss efter matcherna gör att stämningen oftast är vänskaplig. Jag förundras ibland över hur de kan vara så avslappande efter en intensiv kamp. Något för ishockeybusarna att fundera över då de skyller slagsmålen på spelets höga intensitet.

EP-valet Shootout

Den 7:e juni är det alltså tänkt att vi svenska medborgare ska välja in 18 ledamöter av 736 till det europeiska parlamentet. Vilka dessa blir är upp till dig och mig. Vem eller vilka kommer du att rösta på? Själv har jag ännu inte bestämt mig. Senast det begav sig, 2004, röstade jag med en ”okryssad” valsedel från junilistan. Men sedan dess har jag utvecklats så nu blir det istället någon, för ett kryss kommer det att bli, vars personliga åsikter passar mig bäst. För att bilda mig, och kanske er, en uppfattning tänker jag nu inleda ett projekt för att finna min kandidat.

Jag ska försöka att lägga partitillhörigheten åt sidan och enbart fokusera på personen för denna gång blir det som sagt ett kryss. Först ut blir ett grovt urval av de kandidater jag över huvud taget skulle kunna tänka mig. Men visst kan jag ha missat någon. Saknar ni Er favorit tar jag gärna emot fler förslag.


Moderaterna
Gunnar Hökmark
Christofer Fjellner
Christoffer Järkeborn
Anna Maria Corazza Bildt

Folkpartiet
Marit Paulsen
Olle Schmidt
Cecilia Wikström
Anders Ekberg
Mae Liz Orrego
Roland Utbult

Centerpartiet
Lena Ek
Kent Johansson
Abir Al-Shlani
Marie Wickberg

Kristdemokraterna
Ella Bohlin
Sofia Modigh
Christina Doctare

Miljöpartiet
Carl Schlyter
Isabella Lövin
Max Andresson

Socialdemokraterna
Marita Ulvskog
Åsa Westlund
Göran Färm
Anna Hedh

Junilistan
Sören Wibe

Piratpartiet
Christian Engström

Sverigedemokraterna
Sven-Olof Sällström, butikschef, Jämtland
Margareta Sandstedt, alkohol- & drogbeh, Gästrikland

sist och kanske minst.

Miguel Angel Sosa Vásquez
Vad är detta för en tok?


Hela listan hittar ni här

Exklusiv materia

Utan att göra en allt för djup dykning ner i det spirituella träsket, kanske ett azurblått djuphav skulle vara en trevligare metafor, så ger jag er nu ett naturvetenskapligt inlägg. Men med goda möjligheter att spinna vidare på för den som så önskar.

Jag börjar bokstavligt talat från början. Vid Big Bang bildades all materia i vårt synliga universum, först som kvarkar och leptoner vilka i sin tur bildade vätgas. Exakt hur detta gick till är det ingen som vet, själklart har jag en egen logisk förklaring med den får vänta till ett annat inlägg. Men att resultatet var en massa vätgas och inget annat är tämligen vedertaget.

Vad som följde var att gasen började forma sig på grund av sin gravitation. Vissa områden blev glesare medan andra tätare, tätare och tätare. Tillslut var tätheten och trycket så stort att fusion uppstod. Med andra ord tändes en stjärna. Fusion är en process då två lättare atomkärnor slås samman och bildar tyngre. Fusionen orsakade också en utvidgande kraft som motverkade gravitationen vilket bibehöll en stabilitet medan allt mer vätet ombildades till helium. När mängden väte avtog ökade trycket och till slut började även heliumkärnorna att fusioneras osv. osv. Ni fattar vart jag vill komma.

Enda platsen i universum där materia tyngre än väte bildas, i större skala får jag tillägga, är således i mitten av stjärnor. Nästan alla atomer i din dator och en hel del av de i din kropp har alltså någon gång varit mitt inne i en sol. Tycker du det låter absurt är det bara att läsa om sista stycket en gång till men lite långsammare.

Vägkameror

Återigen tänker jag anknyta till en tanke som uppkom under påsken. Denna gång var det bilresandet som fick igång funderingarna.

Vi vet, eller så har vi i alla fall exponerats för en statistik som pekar på att fartkameror sänker hastigheterna och därmed räddar liv. Trots denna vetskap har jag nog aldrig hört någon person uttala ett gillande. Kamerorna anses allmänt vara ett gissel och trots att man är en i regel laglydig och ansvarsfull bilist undviker man dem helst om det går.

Som ansvarsfull make och far vill jag självklart inte utsätta mina kära för större risk än nödvändigt. Det kan låta lite diskriminerade att jag som man automatiskt och utan motsättningar åläggs detta ansvar även då vi båda, jag och min fru, besitter tillräcklig kompetens. Hade vi stört oss på det skulle vi kanske kunna skylla på vår uppväxt i ett patriarkalt samhälle. Åter till ämnet. Hade jag fått välja mellan två identiska vägsträckor men med eller utan kameror hade jag valt den utan. Jag väljer alltså att utsätta mina passagerare för en hypotetiskt högre risk för att slippa obehaget med risken att bli av med pengar om uppmärksamheten sviker. En uppmärksamhet jag istället kan lägga på att avsöka reella händelser på och vid sidan av vägen. Detta är ett val jag troligtvis delar med majoriteten av landets trafikanter. Ändå fortsätter den odemokratiska utbredningen av övervakningen.

Självklart ska man fortsätta att beivra vårdslöshet i vilket överdriven fortkörning ingår. Men att jag som kört bil regelbundet i fjorton år bara fått göra utandningsprov en enda gång visar på en liten skev syn på problemet från de ansvariga.

Löpartankar

Som en del av min läsekrets säkert listat ut befann jag mig i blekinge under påsken. Vid dessa resor och framförallt nu när våren gjort entré så brukar jag ta med mig mina löparskor. Denna helg var inget undantag och det blev ett par fina turer runt Salsjön. Att lunka på i behagligt tempo, 5:30 för den nyfikne, är bra man vill koppla av mentalt och låta tankarna spela fritt. Kanske kan det liknas vid någon form av meditation. Hur som helst så dök Israel- och Palestinakonflikten upp. Jag har ju tidigare nämnt att det skulle kunna komma ett inlägg i frågan och nu blir det alltså av.

Innan jag berättar om de utopiska tankarna jag fick i stil med Cornelis Vreeswijks drömmar så stannar jag först kvar en stund i verkligheten och skyller den kontinuerliga tragedin på gubbarna i Knesset. På samma sätt som bonden är ansvarig för att inte vansköta sin djurbesättning har de ansvaret för deras. När man vansköter människor på det sätt som gjorts, även om de anses värdelösa, så är det naturligt att motståndsrörelser bildas. Ogillar man dessa och deras raketangrepp borde man med någorlunda vettig människosyn inte svara med övervåld och dödandet av oskyldiga barn som följd. En markoffensiv med stora förluster för ockupationsmakten är det enda rimliga. Bedriver man människoskötsel på Israeliskt vis måste man räkna med kostnader i soldater. Anser man som medborgare att sina unga pojkar inte bör utsättas för denna risk påvisar man åsikten i de demokratiska valen. I en demokrati är folket ansvariga för styret.

Nu till min önskedröm, tänk om man hade kunnat åka ner till Knesset, lyfta en dammig Likudgubbe i nackfläsket, tagit med honom hit, släppt ned honom på en stubbe i skogen, kanske vid en sjö och låtit den oförstående stackaren ta några djupa friska andetag ackompanjerad av fågelsång, tittat honom djupt i ögonen och frågat, -fattar du något, eller?

Jeanmaire

Vi hade för någon vecka sedan en liten diskussion om champagne i lunchrummet. Jag förklarade då att jag inte var någon större entusiast av den torra, nötiga och för mig ofta kvalmiga dryck. Som vanligt när ämnet champagne dyker upp är det en och annan som ska påpeka att det nog inte är ”äkta” champagne man kanske pratar om. Men jo i detta fall vet jag vad jag talar om. Nu vill jag inte få det att låta som att jag skulle vara någon större kännare. Ärligt talat har jag nog bara köpt en enda champagne i hela mitt liv, Veuve Clicquot eller Gula änkan och för övrigt en av de bättre, men då inte för egna pengar. Svärfars medverkan i bloggen har den senaste tiden varit minst sagt intensiv. Däremot är jag lyckligt lottad som intresserad i ämnet de senaste åren fått kalasa tillsammans med vänner vilka anser produkterna vara mer prisvärda än vad jag gör. Senast detta inträffade var i förrgår och då med ett riktigt trevlig sprudel. Jeanmaire var ett för mig, viktigt att påpeka, friskt och gott helt utan kvalmig nötighet. Att det sedan går att inhandla för inte mer än 215 svenska kronor gör inte saken sämre. Tack mina vänner för, som vanligt, en trevlig och god upplevelse.

Tillåt mig få ironisera över gud

Han, för enkelheten skull benämner jag den övernaturliga kraften så, gör ju inte det lätt för en kristen att leva i enlighet med traditionen. När nu de delar av mäskligheten där den kristna tron vuxit sig stor skapat sig en civilisation som till stora delar bygger på förvärvsarbete fem dagar av sju och man således får ta bästa möjliga tillfälle i akt för att utföra diverse vårsysslor. Ja då ger han oss strålande väder under självaste långfredagen. Vem kunde sitta inne och sörja över sonens lidande och stå emot vårsolens frestelser? Inte jag i alla fall utan det blev en heldag bakom svärfars mossrivare. Det var utan större skuldkänslor jag utförde sysslan när jag såg att mitt arbete uppskattades och är vår gud fader i himmelen någorlunda sympatisk förlåter han mig säkert.

Information wants to be free.

Stewart Brand sa en gång, 1984 var det visst.

“On the one hand information wants to be expensive, because it's so valuable. The right information in the right place just changes your life. On the other hand, information wants to be free, because the cost of getting it out is getting lower and lower all the time. So you have these two fighting against each other.”

Å ena sidan kan information vara något dyrt och unikt. I detta fall ges några få individer möjlighet att få uppleva saker andra inte har råd med. Å andra sidan skulle information tack vare lättheten att få den distribuerad kunna erbjudas till allmänheten.

Trots att citatet är ett kvarts sekel gammalt är det helt aktuellt i den oändliga kampen mellan mediebolag och digitalanarkister. En kamp som återigen intensifierats genom bolagens ökade befogenheter och en förändrad lagstiftning.

Jag har, tills nu, lyckats hålla mig ifrån fildelardebatten och tänker nu bara lämna en kort synvinkel. Finns det en mening med att begränsa utgivningarna av viss media? Man får anta att bolagen räknar på förhållandet pris kontra antal sålda exemplar och har valt det som anses vara mest profitinbringande. Men har man insett den nya teknikens möjligheter. Om man låter all media vara tillgängligt mot betydligt lägre avgift än idag är det verkligen inte så att upplagorna skulle öka. Vad är distributionskostnaden för en film där exemplarframställningen utförs av kunderna själva? Mitt svar skulle vara i det närmaste noll. Vill man en gång för alla få slut på illegal spridning är en fri eller i det närmaste fri utdelning den enda möjliga åtgärden. Vad det gäller film tror jag knappast att biobesöken eller försäljningen av fysik media skulle avta. Värdet av produktplaceringen ökar då den kommer exponeras för fler. Den illegala spridningen kanske redan är medräknad i tittarantalet då man ska prissätta reklamen, vad vet jag?

Idéer funna av en simpel bloggare kan knappast vara av sådan art att stora mediebolag inte redan övervägt dem. Således är mina tankar inget som bolagen tycks gilla. Kan det istället vara så att de ser den illegala fildelningen som en tillgång. Något man genom rättsprocesser kan få betalt för. Tänk om felparkeringar inte hade existerat. Då hade aldrig några profitsökande parkeringsbolag heller gjort det.

Matdebatten

Ska det någonsin bli ett inlägg i den här frågan får jag göra som Sinatra. Med risk för att ni med intresse för ett seriöst inlägg med denna rubrik inte kommer att orka med allt ovidkommande sätter jag nu igång.

Jag är själv en person som njuter av att få hjärnan stimulerad av dopamin. Jag tycker om mat och dryck, kan ta ut mig fysiskt utan att för den delen tycka det är fruktansvärt. Jag roas även av tankenötter, strategispel med mera. Lyckligtvis har jag hållit mig inom ramen för det tillåtna i min jakt att tillgodogöra mig detta behov. Annars hade du nog inte läst denna blogg just nu.

Jag tror på evolutionen. Vilket betyder att vi, Homo Sapiens, är en art utvecklad från någon annan hominoid varelse och att våra gener därför till största delen är anpassade för det liv dessa levde. Ett liv där effekten av dopaminstimulansen var en viktig egenskap för en lyckad uppväxt och i sinom tid, reproduktion. Anlag för hetsätning kunde på denna tid vara skillnaden mellan släktlinjens blomstring eller förfall. Att effektivt i kroppen kunna lagra energi, det vill säga fett, var naturligtvis en fördel. Utan mat överlever en tjock människa längre än en smal dito. Under årtusendena fram till vår civilisation effektiviserades dessa egenskaper genom så kallat selektivt urval. Men i takt med vår industrialisering försvann svältperioderna för en del av befolkningen och bland dem som inte behövde utsätta sina kroppar för fysiskt arbete började något hända. Kropparna lagrade upp en massa energi och fettreserverna växte, ett tecken på status och välgång i livet. Industrialiseringen gjorde även transport av varor lättare och de välbärgade började i allt högre grad att njuta av det vita guldet.

Något som förändras fortare än våra gener är mode och kroppsideal. Nuförtiden associeras bukfetma knappast med lycka och välgång utan snarare med bristande självdisciplin och kanske rent av dumhet. Det faktum att fetma till och med kan vara farlig har säkerligen en påverkan i dagens upplysta tid.

Så vad gör man då när förhållandet till ens gener inte är det man önskar? För mig som har ett i det närmaste narcissistiskt förhållande till mina gener är det svårt att sätta mig in i en sådan situation. Hade jag därtill haft ett svagt intellekt kunde jag ogenomtänkt ha hävt ur mig påståenden i stil med att om inkomsten är högre än utgiften så…

Nu är förvisso påståendet ovan sant men samtidigt ett sätt att dumförklara personer. Jag väljer därför istället att ha fel och tänker nu kritisera en bevisligen fungerande metod.

GI, det är inget för mig. Visst stämmer påståendet om att det ju är det goda man får ha kvar, såsen, kryddorna och köttet bland annat. Men ser man inte på problemet ur ett felaktigt perspektiv? Mitt intresse i att utsätta min kropp för långvarigt fysiskt arbete har gjort att jag söker efter sätt där jag så effektivt som möjligt kan fylla kroppen med kolhydrater, roten till det onda enligt GI-metoden. Eftersom jag tydligen förbränner dem och att de, tack vare placeboeffekten eller inte, faktiskt har förbättrat mina resultat så tänker jag inte sluta.

Mat består i huvudsak av tre näringsämnen, fett, kolhydrater och proteiner. Jag hoppar över vitaminerna och mineralerna. Undrar ni vart fibrerna tog vägen så är det inget annat än kolhydrater som inte kroppen kan ta upp och därför inte direkt påverkan näringsupptaget. Men glöm inte att äta dem. Framförallt inte om ni är på GI-diet. Proteiner har en mängd olika funktioner men förknippas kanske mest med att de är kroppens byggstenar medan fettet och kolhydrater kan ses som bränslet. Att förbränna fett är en för kroppen besvärlig process som kan ge olustkänslor. Kanske en urtida signal om att man börjar tära på reserven. Kolhydraterna däremot förbränns mycket enklare. En av de allra snabbaste är glukos, även kallat dextros och som namnet antyder, en viktig ingrediens i varumärket Dextrosol. En långsammare variant är stärkelse som man finner i potatis och säd. Kolhydraterna ger alltså kroppen energi på ett lätt och behagligt sätt. Men problemet är bara att det inte kan lagras i kroppen och om det inte förbrukas med tiden omvandlas till fett. Pasta till lunch är alltså inte att rekommendera till kontorsarbetare. Att nu förespråka GI kan ju ses som en paradox då fettet tydligen är arbetsamt att hantera för kroppen. Men jag ska försöka göra detta genom att jämföra personer vars GI-dieter visat sig lyckosamma med motionärer. Kanske kommer jag till och med att blanda in vegetarianer på slutet. Jag börjar med motionären, en individ som ofta utsätter sin kropp för fysiskt arbete. Med tiden har motionären vant kroppen vid detta och den reagerar därför inte längre chockartat med att enbart förbränna den kolhydrat som finns tillgänglig utan kombinerar detta med fettförbränning. Vilket medför att kolhydratförrådet inte tar slut lika fort och gränsen för när den plågsamma rena fettförbränningen vidtar förskjuts. Föregående mening kan också förklaras med termen uthållighet. Kanske är det en liknande process som gör GI till ett lyckat koncept. Obehaget av fettförbränning är säkert lättare att bemästra i TV-soffan än i motionsspåret. Men att kombinera GI med för kroppen och själen sund motion kanske inte är så lätt för gemene man. Sist var det vegetarianerna vilka i normalfallet har en allt annat än GI-anpassad kost. Hur kan de klara sig utan att svälla upp likt 1800:talets godsägare? Jag antar att de har ett intresse för vad de äter och sällan köper halvfabrikat och snabbmat. Något man som flyende från kolhydrater också måste göra, vilket gör mig redo för en slutsats.

Önskar du förbättra ditt förhållande till generna så prova på insnöandets konst. Ät all möjlig mat men dyk också ner i lite näringslära och grubbla fram en åsikt om vad som är bäst för dig. Testa att motionera mer än du trodde dig kunna. Läs alla mina inlägg. Anmäl dig till kungälvsloppet.

Min blogg ska upp i rymden.

Häromdagen så registrerade jag min blogg som aspirant i en av SETI nystartat projekt. Ni som är intresserade av rymden i allmänhet och utomjordiskt liv i synnerhet är säkert väl bekanta med den ovan nämnda organisationen. För er andra kan jag berätta att organisationen kontinuerligt söker av radiobruset från rymden i hopp om att finna något som kan vara skapat av en främmande civilisation. De har nu inlett ett projekt där man likt det år 1974 kommer sända information ut i rymden. Vid det tidigare försöket var det en mycket enkel information som sändes ut, något man denna gång tänker ändra på och det är nu min blogg kommer in i bilden.

Något som gjort SETI:s arbete lite speciellt är att de använder frivilliga människors hemdatorer för att utföra det krävande arbetet med att sålla relevant information ur det avlyssnade radiobruset. Återigen tar de hjälp av allmänheten och kommer nu förhoppningsvis sända just min blogg ut i rymden.