Amarone vs. annat bra vin för runt en hundring

Det som med tiden skulle resultera i detta inlägg tog sin början för några veckor sedan då vi, jag och min familj, besökte frugans syster med… familj, tada!. Som en kul grej och lite som ett sätt att försöka bjuda igen för alla de gånger vi fått njuta allsköns läckerheter föreslog vi att denna gång stå för och överraska med råvarorna för middagen. Det blev medelhavsinspirerat vilket gjorde tillfället perfekt för att prova en Amarone. För den inte tillräckligt insatte är Amarone ett italienskt vin av hög kvalitet.

Vid ett tillfälle, något före det ovan återgivna, fick jag en lust att fördjupa mig i rödvinets eventuellt underbara värld av kunskap (nähä! fruns anm. ) Ni som följer mina texter här på bloggen vet säkert att jag tidigare främst fördjupat mig i öl och olika former av destillat. Av någon anledning har jag inte funnit rödvinet vara tillräckligt intressant. Men nu såg jag min chans!

Efter en titt på systembolagets websida och ett samtal med butikspersonalen föll valet på Amarone Classico (12363) för 179kr.

Till den ypperliga maten våra vänner lyckas tillaga kändes termen antiklimax passande för att förklara upplevelsen av det tämligen kostsamma vinet. Då vi var fyra personer som skulle dela drycken hade vi också försett oss med en reservbutelj. Denna var en Periquita Reserva (2560) för 79kr. Efter en inledande Dry Martini (4+2) och ett glas av Amaronen kände jag inte att Periquitan vara något dåligt val.

Veckan efter delade jag och fruga en av hennes favoriter, Röde Baronen (2194), ett gött vin för 107kr. Shiraz när det är som bäst eller lika bäst som när det är buteljerat i form av Allesverloren (29002) för 99kr. Ett vin som kunde vara värt ett eget inlägg...

Efter dessa två förhållandevis billiga utmanarna till Amaronevinet kände jag behovet av ett tredje för att på sätt och vis få till en avslutningen. Valet av vin för detta föll på Roodeberg (7451) för 87kr. Ett tillsammans med Periquitan något uttjatat vin just för dess prisvärdhet. Söker du ett robust, kryddigt, gött vin helt enkelt föreslår jag därför att ni som inte redan är bekanta med dessa lär känna dem.

RNA och ribosomer

Sagan om allt. Del tretton.

Trebokstavsförkortningen RNA är kanske inte lika känd för allmänheten som den nära släktingen DNA vilken är informationsbäraren för vårt arvsanlag.I RNA består varje nukleotid av en kolhydrat av typen ribos och en fostfatgrupp samt en av fyra kvävebaser, adenin(A), uracil(U), guanin(G) eller cytosin(C). En serie av tre nukleotider kalls för kodon. Dessa brukar man benämna med tre bokstäver, en för varje kvävebas. Till exempel, AAG eller GUC.

Förutom att de enskilda RNA-molekylernas ribos och fosfatgrupper gärna binds samman och på det viset bildar kedjor attraherar de olika kvävebaserna varandra, adenin med uracil och guanin med cytosin. På så sätt kan RNA formas i alla möjliga olika former. Beroende på hur dessa blir kan RNA-molekylerna få olika egenskaper och därför egna benämningar. En sådan är tRNA, transfer RNA, som har formen av en treklöver. Den speciella egenskapen för tRNA är att den gärna attraherar aminosyror. Vilken sorts aminosyra avgörs av den kodon med obundna kvävebaser som sitter främst i tRNA molekylen.

I ursoppan eller i en cell i ursoppan hände det ibland, om och när kodonerna passade, att kvävebaserna i tRNA-molekyler attraherades med andra kringflytande RNA-kedjor. En längre sådan utan öglor kallas för mRNA, messenger RNA. Om det vid sidan av en tRNA på en mRNA attraheras ytterligare en tRNA sammanslöts deras respektive aminosyror och bildade peptidkedjor. Processen medförde också att de tRNA-molekyler som blev av med sin aminosyra släppte från mRNA-molekylen och kunden i soppan så att säga hämta en ny aminosyra.

Idag efter årmiljoner av evolution har denna process effektiviserats och sker i det vi kallar för ribosomer, våra proteinfabriker vilka bygger oss och allt annat levande utefter koden i vår DNA. Ribosomer består av en blandning av proteiner och rRNA, ribosom RNA.

I ursoppan skedde denna peptid- eller proteintillverkning allt annat än effektivt. Däremot hände det att i något enstaka fall, mycket enstaka, så bildades en någorlunda lång peptid eller till och med ett protein. I ytterligare några få fall medförde denna att processen förbättrades och att fler längre kunde bildas. Som i några få fall, av några få, fick en ännu bättre funktion och tillslut något som kunde liknas vid primitiva ribosomer.

Springbank vs Ardbeg

Destillerade kornmaltsdrycker och människors förhållande till dem är verkligen något man kan klura på och blogga om. Mitt förhållande till dem är av en mer teknisk art. Jag har helt enkelt inte funnit den där förmågan att med äkta känslor njuta torvrökig dryck. Eller rättare skrivet, i de flesta situationer finner jag så mycket bättre alternativ. Till desserter kommer jag nog länge än förespråka portvin. Som om någon skulle få för sig att dricka whisky till nötkakan? Till kaffet ska det vara druv- eller annat fruktdestillat, läs cognac, calvados eller liknande. Men nu var det ju om whisky jag hade tänkt skriva och det klart, framför brasan… om hösten… med vänner…

Mitt första möte med Springbank var för en sju herrans massa år sedan. En god vän och whiskydrickare hade efter en seans på ett i whiskykretsar etablerat utskänkningsetablissemang införskaffat sig en egen butelj av denna ädla hantverkskonst. Med entusiasm av att ha funnit något utöver det vanliga bjöd han mig så att provsmaka sin nyfunna favorit. En sju herrans massa år sedan är dock en lång tid och jag minns idag inte längre hur jag upplevde våra första möten. Oavsett hur lämnade dessa likafullt ett bestående minne om att Springbank var något lite utöver det vanliga.

Intresset whisky har sedan dess kommit och gått. Mycket nytt har upptäckts och smaklökarna har säkerligen förändrats. Djupt någonstans i minnet har ordet springbank legat och grott i väntan på rätt tillfälle. Så kom tillslut den dag då jag själv skulle bli ägare av en alldeles egen flaska och smakminnet få sättas på prov.

För att smaktekniskt få ut så mycket information som möjligt ur en whisky bör man inte dricka den ensam. I det här läget kommer termen referenswhisky väl till pass. En utmärkt sådan är Ardbeg från Islay som sedan 2007 är den mest rökiga whiskyn man på ett någorlunda enkelt sätt kan få tag i. Det fina med Ardbeg ur referenssynpunkt är också att den enligt mig inte har så mycket mer att komma med vilket blir extra tydligt i en jämförelse med Springbank. Förvisso är Cambletowndestillatet inte fullt lika rökigt för smaklökarna såväl som på pappret. På pappret just för att rökighet nämligen kan noteras rent teoretiskt i andelen fenoler (ppm). Men Islayälskare kan känna sig lugna. Springbank är fortfarande märkbart torvrökig och något helt annat är en standardsingelmalt från huvudön. Att försöka sig på en vettig förklaring av vad man upplever när man dricker en Springbank är inte lätt. Istället för att snurra in mig i fantasifulla beskrivningar nöjer jag mig med ordet fyllig. Resten överlämnar jag till er själva att upptäcka.

Glödgad bloggåtervinnig

Enligt besökstattestiken har ett snart året gammalt inlägg fått något av en "revival" här på bloggen. Då inlägget är tämligen säsongsbetonat tänkte jag även passa på att uppmärksamma er som kommit hit den så att säga vanliga vägen och samtidigt se till att absolut ingen går miste om mitt bästa tipps vad gäller glöggtraditionen.

Fortsätt alltså att läsa på Glögg+portvin=sant.

E-vitamin

Efter att ämnet naturligt diskuterats fick jag lusten att på mitt egna sätt gå igenom listan över livsmedelstillsatser. Men då listan är tämligen gedigen skulle ett sådant omfattande arbete bara resultera i att jag aldrig skulle bli färdig och inget inlägg skulle publicerats. Jag har därför valt att angripa E-nummerlistan från ett annat håll. Jag tänker påvisa att den inte bara innehåller en massa farliga ämnen, det ser jag redan som allmän känt, utan även en hel del helt ofarliga. Vad jag snart upptäckte när jag läste om alla ämnen var att de som kunde kännas farliga redan är förbjudna. Som om vi i landet har ett livsmedelsverk vars uppgift är att reglera användningen av farligheter i maten. Förvisso har flera ämnen återigen blivit tillåtna efter att vi ingått i den för tillsatser mer liberala europeiska gemenskapen. Detta gör att det troligtvis är mer sunt att leva i vårt grannland Norge numer. Jag vill därför göra det tydligt att ni inte ska tolka detta inlägg som om det vore helt ofarligt att ohämmat stoppa i sig alla möjliga sorters E-ämnen. Jag vill bara poängtera att långt ifrån alla är direkt dödliga gifter.

Färgämnen

E-100 Kurkumin. Det ämne som i huvudsak ger gurkmejan dess gula färg. Är du rädd för E-100 bör du alltså avstå currykryddad mat.

E-101 Riboflavin. Även kallat vitamin B2 och är direkt nyttigt för kroppen. Vill du ändå undvika det ska du skippa mejeriprodukterna.

E-140 Klorofyll. Det ämne som ger växter dess gröna färg. Så se upp för bladsalladen.

E-150 Sockerkulör. Inget annat än karamelliserat socker.

E-162 Betanin. Det som gör rödbetor röda gör samma med vissa glassar. Fungerar också som en antioxidant i tarmen. Är alltså nyttigt.

E-175. Guld. Skulle i stora mängder kunna fastna i blindtarmen kanske, vad vet jag? Är annars en ädelmetall och reagerar inte över huvud taget med något i kroppen. Såvida inte magsaften består av kungsvatten. Men då har man värre bekymmer att tänka på.

Konserveringsmedel

E-200 Sorbinsyra. Finns i bär, främst rönnbär och de äter man ju inte just på grund av den farliga syran, eller?

E-270 Mjölksyra. Finns i filmjölk och yoghurt. Bildas även i kroppen vid muskelansträngning och kan medföra biverkningar som olustkänslor och "spaghettikänsla".

E-290 Koldioxid. Finns i luften och skapar bubblor i dryck. Är du rädd för koldioxid bör du hålla andan vilket å andra sidan kan ge värre biverkningar.

Antioxidationsmedel

E-300 Askorbinsyra. Mer känt under namnet C-vitamin. Är nödvändigt för kroppen och bör inte undvikas.

Sötningsmedel

E-420 Sorbitol. Finns i vissa bär, bland annat rönnbär men bildas också inne i kroppen så det går nog tyvärr inte att undvika.

E-954 Sackarin. Tas inte upp av kroppen, är även stabilt vid upphettning och i sura miljöer. Påminner lite om guld således.

E-967 Xylitol. Kallas även björnsocker och finns i många frukter men också i grönsaker och björksav.

Förtjockningsmedel

E-406 Agar. En sorts vegetarisk ersättare till gelatin som framställs av rödalger.

E-414 Gummi arabicum. Utvinns ur mjölksaften i akacia. Kan låta harmlöst men är nog denna listans farligaste för nötallergiker.

E-441 Gelatin. Den animaliska varianten. Troligtvis ett större bekymmer för de däggdjur som tvingas ge ifrån sig ämnet än för de som stoppar i sig.

Klumpförebyggande medel

E-558 Bentonit. Förknippar i alla fall jag främst med lera. Bildas av aska vid vulkanutbrott och används för att klarna vin bland annat.

E-570 Fettsyror. Tar med dem bara för att jag just skrivit om dem. Antar de är mer nödvändiga än farliga för kroppen.

Smakförstärkare

E-620 Glutaminsyra. En annan favorit med eget inlägg här på bloggen.

Ytbehandlingsmedel

E-901 Bivax.

E-903 Karnubavax. Roligare än bivax. Men lika ofarligt. Framställs från palmblad.

E-904 Schellack. Varför ska allt vara så himla naturligt. Schellack utsöndras av en viss lus när denne suger sav ur vissa asiatiska träd.