Mats O Sundqvist – En skön lirare

Det var en gång en ung man som när hans far, till lika bussbolagsdirektör, blev sjuk fick chansen att visa sina företagarförmågor. Det blev en fin expansion och konkurrenter köptes upp. Efter en tid såldes hela paketet och mannen fick sig en rejäl slant, närmare åtta miljoner. Dessa investerades i bland annat lite fastigheter. Fastigheterna såldes med rejäl vinst efter en tid och möjliggjorde investeringar i fler företag och ett slott. Affärerna fortsatte, huruvida de var bra eller dåliga vet jag inte man att de till stor del finansierats med lånade pengar är det idag ingen tvekan om. Mot slutet, om man nu får använda sig av det ordet, lyckades Mats med konststycket att av Carnegie låna drygt en miljard, just det ard på slutet. Lån som till stor del användes till aktieaffärer. Någon som vet hur kursutvecklingen varit det senaste året? Den lilla miljarden är tyvärr bara en del. Genom sitt holdingbolag, Skrindan AB, har Mats lyckats få till en bankskuld på dryga tio.

Som ni kanske vet har nu Carnegie gått åt skogen och ägs numera av Riksgälden. Under höstens finanskris tog pengarna slut. Dags att kräva tillbaka utlånade pengar kanske någon tänkte. Men det är tydligen svårare än att låna ut. Är dessutom majoriteten av företagets utlåning till en och samma person kan man nog börja ifrågasätta företagets strategi. Men alla i finansbranschen kanske inte är genier.

Kraven mot Sundqvist fortsätter naturligtvis men förhandlingarna går minst sagt trögt. Enligt Mats finns pengarna, han har fortfarande mer tillgångar än skulder.

"Det är uppenbart så att Carnegie helt krasst räknar med att på detta sätt kunna lägga beslag på de övervärden som finns i koncernen. Enligt externa och professionella värderingar överskrider tillgångarna minus skulderna vida den skuld som jag har till Carnegie. Genom auktionsförfarandet hoppas Carnegie inte bara täcka sin skuld – de hoppas komma över betydligt mer", skriver han i ett pressmeddelande.

Vad tror ni? Är det fortfarande så även efter det år av kris vi bevittnat? Jag hoppas, både för Mats med familj, att så är fallet. Annars är ju sötebrödsdagarna räknade. När jag skriver detta börjar ett annat namn att göra sig påmint i min allmänbildade hjärna. Namnet är Erik Penser. Kommer ni ihåg? För den som önskar sig en uppdatering går det bra att söka i Wikipedia.

Slutligen, låt Mats toksatsande ge honom en rejäl näsbränna, men att plundra Skrindan är kanske inte den rätta vägen. Vet ni vad, jag hejar på Mats. Tänk vad gott han gjort för alla som älskar att vältra sig i framgångsrika personers bekymmer. Personer som själva aldrig skulle tänkas ta de risker det krävs för att nå denna framgång.