Jag träffade en gång en neger.

Till Er som upprörs av mitt ordval i slutat av rubriken vill jag säga att det var enda gången och användes mest för att skapa lite uppmärksamhet. Då jag vet att personer kan ta illa upp använder jag mig vanligtvis aldrig av ordet offentligt.

Hur som helst så besökte jag Öland med min familj och goda vänner för några år sedan. En kväll satt vi ute på vandrarhemmets innegård och umgicks. I en annan del av gården befann sig också ett annat par med två barn. De höll på med lite matlagning och efter en tid kom mannen fram till oss och frågade om vi var sugna på lite lamm. Jag måste erkänna att vi blev lite överrumplade. Inte bara är det ovanligt att man i Sverige bjuder in helt främmande personer till en måltid. När man oförberedd blir tilltalad på engelska kan det ju också ta några sekunder innan man hinner ställa om. Jag var tyvärr den enda i sällskapet som vågade gå över och smaka. De andra skyllde, vad jag mins, på att de var ganska mätta vilket också var fallet. Lite mättnad kunde dock inte hindra mig från att smaka. Vi fortsatte att samtala lite och mannen berättade att han var på semester med sin fru. Vidare framgick det att han nu bodde i USA men var född i något afrikanskt land jag tyvärr inte kommer ihåg. Han hade flyttat till släktingar i USA i samband med högre studier. Vad som gör att jag troligtvis aldrig glömmer detta möte är hans berättelse från djurparken. De hade besökt den tidigare på dagen och efter en tid var det dags att besöka aporna. Han beskriver hur de båda döttrarna glatt springer fram till och ställer sig vid muren. Runt omkring dem står en mängd ljushudade barn men när mannens båda krulliga charmtroll dyker upp springer aporna genast fram till just dem, ”- som om de hade något gemensamt”. Jag måste erkänna att jag blev rätt ställd, vågade inte riktigt skratta åt historien. Hade mannen drivit med oss som medborgare i ett fördomsfullt samhälle? Eller hade han själv en så naturlig relation till sin hudfärg samt stolthet i vetskapen av att sin mentala kapacitet vida översteg den gemene svensken och att det han sa var tänkt att tolkas som humor. Kanske kände han inte till att det i Sverige är tabu och politiskt inkorrekt. För honom kanske det inte var större än om jag som halvpolack skulle skoja om någon öststatarföreteelse i god svensk humoranda. Visserligen är fördomarna mot polacker som att de alla är svartarbetande vodkadrickande samhällsutnyttjare inte lika allvariga som de mot mörkhyade vilka alla ju har rytmen i blodet. Tycker du jag missade fördomar som kvinnohat och terrorverksammet ja då tänker du nog snarare på ett annat ord som används för att beskriva arabiskt folk.

Avslutningsvis, ska jag sänka nivån och bjuda på en kommentar om den så omdiskuterade konditoribollen? Eftersom någon mörkhyad person knappast längre kan ta illa upp av diskussionen, utan det snarare är obildade åldringar som på något sätt måste hävda sin rätt till benämningen som påvisar sin dumhet, gör jag ett försök. Vill du framstå som en obildad idiot kallar du den för negerboll. Vill du framstå som något annat kallar du den något annat. Är ditt vokabulär för litet, ja då passar ju faktiskt det första alternativet rätt bra. Ajdå, nu har jag visst dumförklarat många av mina närmaste och kanske även mig själv. Det är inte lätt av vara en politiskt korrekt svensk alla gånger, tur att jag bara är en till hälften. För Er som påstår att namnet bara syftar på färgen, det vill säga svart. Just det svart, inte brun.