Från fett till cell

Det finns mycket att skriva om fett. I min naturvetenskapligt förenklade serie om allt tänker jag fokusera på fett som något bestående av fettsyror.

En fettsyra består i sin tur av en karboxylgrupp (-COOH) till viken det är anslutet en kedja av kolväte. Enklast av dem alla är smörsyra vilket man skulle kunna säga består av en karboxylgrupp och en butanmolekyl varför den också ibland kallas för just butansyra. En längre kedja finner man dock om man studerar ämnet palmitinsyra vilket består av hela sexton kolatomer. Som ni ser skiljer sig den schematiska bilden en del från de tidigare. För att göra det enklare och mer överskådligt är det vanligt att man inte ritar ut kolatomerna.

Vid varje vinkel eller kryss sitter det alltså en kolatom. I det här sättet att rita rationaliserar man även bort väteatomerna. Går det färre än fyra linjer ut från en "outritad" kolatom är dessa om inget annat anges bundna till väteatomer.

Båda dessa fettsyror kallar man för mättade, detta därför att deras respektive kolkedjor är så att säga mättade med väteatomer. Det finns alltså inga dubbelbindningar mellan kolatomerna. Skulle det göra det blir fettsyran omättad som i fallet med den enkelomättade oljesyran med dess ensamma dubbelbindning i mitten på kedjan.

I ett tidigare avsnitt förklarade jag strukturen av ett par alkoholer, metanol och etanol. Alkoholernas uppbyggnad påminner om kolväte men med en väteatom utbytt mot en hydroxylgrupp. Tänk dig att fler än en väteatom skulle ersättas på det här sättet. Ämnet skulle fortfarande kallas för alkohol. Ett exempel på detta är glycerin med sina tre OH-grupper. Man säger att glycerin är en så kallad trevärdig alkohol.

Ersätts de tre vätemolekylerna i ändarna på hydroxylgrupperna av tre fettsyror bildas det vi normalt känner som fett, vår energireserv i kroppen.

Skulle fettmolekylen vara uppbyggd av två fettsyror och en fosfat kallas den för fosfolipid. Lyckligtvis för den här historien så har fosfolipiden en speciell egenskap. Glycerinet och fosfatet kallas för huvud och är hydrofilt vilket betyder att det dras till vatten. Svansen, fettsyrornas kolkedjor, däremot är hydrofobt och stöter bort vatten. Svansarna attraheras därför gärna med varandra och runt andra "torra" partiklar som till exempel smutsen på en hand. Skulle de omsluta tillräckligt mycket av smutspartikeln lossnar denna från handen och de hydrofila huvudena gör att den lätt sköljs av med vatten. I ursoppan resulterade fosfolipidernas egenskap också i att de bildade membran. Detta genom att lipidernas svansar attraherades mot varandra tack vare deras ömsesidiga fobi för det omkringliggande vattnet. Ett område av ursoppan som på det här sättet helt inneslöts av ett membranlager fosfolipider skulle man kunna kalla för en cell.