Sagan om allt, avsnitt nio.
Efter det att månen bildats och nedslagen av asteroider på joden sakta avtog framträdde en tämligen lämplig miljö för bildandet av nya och spännande molekyler. Berggrunden stelnade, vattenånga kondenserades i atmosfären och blev till regn som med tiden skapade bäckar, mindre vattendrag och oceaner.
Det form av liv som existerar på vår jord, eller i alla fall den vanligaste formen som du och jag, säger vi vara kolbaserat. Vi är förvisso beroende av en mängd olika ämnen men kol är på sätt och vis ändå det som knyter ihop allt. Kol är inget annat än ett grundämne vars andra elektronskal är till hälften fyllt. Kol har med andra ord fyra möjliga bindningar. I ren form kan kol bilda både porösa material som grafit eller
hårda som diamant. Men kolets fyra bindningar gör det också mycket benäget att reagera med andra ämnen. Syre är till exempel ett sådant och tillsammans bildar de då koldioxid.
En annan typ och för den här berättelsen mycket mer intressant är kolväten. Det enklaste av dem alla är metan vilken består av en kolatom och fyra väteatomer (C1H4). En något mer avancerad kolvätemolekyl är etan (C2H6) vilken består av två kol och sex väteatomer. Vidare följer propan (C3H8) och
De ovan nämnda ämnena är alla så kallade alkaner, eller mättade kolväten. Det betyder att alla deras kolbindningar är enkla. Men med fyra bindningar tillgängliga kan ju två kolatomer även bindas till varandra med dubbelbindningar.
När kolatomerna i ett kolväte bildar en ring säger man att ämnet är cyklist.
Med denna något torftiga genomgång av kolväten vill jag påvisa hur många olika ämnen som kunde skapas bara av några få kol och väteatomer, vilket det finns mycket gott om på jorden. Tillför vi des utom våra små molekyler ämnen som syre och kväve, ja då börjare det hända spännande saker och vi når äntligen fram till det efterlängtade inlägget om ursoppan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar