Fusion i stjärnor

Sagan om allt, avsnitt fyra.

Tidigare har jag berättat om hur materian som bildades i begynnelsen med tiden formerades, tack vare gravitationen, i allt tätare områden och att tätheten i dessa till slut blev så stor att atomkärnorna började kollidera med varandra. När dessa vätekärnor vilka inte är något annat är enskilda protoner kolliderar så sker det att den ena protonen omvandlas till en neutron och en positron. Protonen och neutronen fortsätter att existera i godan ro. En kanske inte helt korrekt formulering men ni förstår säkert vad jag menar. Positronen som inte är något annat än elektronens antimateriella motsats repellerar däremot från kärnan och blir ganska snart förintad när den attraheras med någon av de omkringflygande elektronerna.

Det som avgör ett grundämnes sort och namn är antalet protoner i atomkärnan. Vätet, det enda grundämne jag fram till nu skrivit om, har alltså endast en. När den efter det första fusionssteget består av både en proton och en neutron så är den fortfarande en vätekärna men man skiljer på de olika två genom begreppet isotop. Isotopen kan antingen ha ett eget namn eller så anger man bara masstalet, det vill säga antalet protoner och neutroner tillsammans. En vätekärna med både en proton och en neutron kallas för deuterium.

När en deuteriumkärna kolliderar med en proton, alltså en vätekärna som ännu inte fusionerats, sker ingen omvandling av protonen utan de tre bozonerna fortsätter att existera tillsammans. En atom med en kärna av två protoner och en neutron kallas för Helium-3, tritium eller lätt helium då det till skillnad från det vanligare helium-4 så att säga är en neutron kort.

När en deuteriumkärna och en tritiumkärna fusioneras bildas vanligt helium-4 och vanligt väte-1. Det är denna reaktion man anser vara bäst att använda sig av här på jorden i kommande fusionskraftverk. I stjärnor kan däremot fusionen i detta stadiet ske på en mängd olika sätt. Till exempel så kan två Helium-3 -kärnor bilda en Helium-4 och två väte-1 -kärnor eller så kan en Helium-3 och en Helium-4 -kärna bilda en Beryllium-7 -kärna vilken i kontakt med en elektron bildar en Litium-7 -kärna vilken tillsammans med en Väte-1 -kärna bildar två vanliga Helium-4 -kärnor. Många kärnor blir det…

Det som orsakar fusionen i stjärnor är det kraftiga gravitationstryck och därmed höga temperatur vilken försätter materians tillstånd till så kallat plasma. I detta läge påverkas elektronbanorna så mycket att de inte längre roterar kring sin kärna utan elektroner och kärnor åker omkring skilda från varandra, vilket ju är ett måste för att fusion ska kunna ske. Men när fusionen startar skapar den i sig en motverkande "exploderande" kraft ut från stjärnans centrum. Detta skapar en balans vilket gör att all materia inte fusioneras på en gång utan under en längre period. Efter en tid när vätet börjar ta slut ökar återigen trycket och även heliumet kan fusioneras till tyngre, tyngre och tyngre ämnen och så vidare. Ju mer massiv en stjärna är ju högre gravitationstryck kan den skapa och därmed mer och tyngre ämnen. Men förr eller senare har den nått sin gräns och då, ja då händer det grejer. Men det tänker jag skriva om i ett kommande inlägg.

Innan jag avslutar detta behöver jag bara nämna att jag medvetet utelämnat lite information. Mitt syfte med inlägget är att låta läsaren fascineras över att materian vi alla består av, mestadels kol, är bildat genom fusion i centrum av en stjärna. Därför nämnde jag inte de små partiklar som likt restprodukter också bildas vid fusion. Vill ni fördjupa er i fusionen rent vetenskapligt föreslår jag därför att ni söker efter information om till exempel neutriner och gammafotoner i något uppslagsverk typ Wikipedia.

Problemet Gustafsson

Efter en tjugofem år lång och mycket lyckad komikerkarriär föreliggen en viss risk för problem när man drar ihop en jubileumsföreställning. Har man som Robert haft en mycket central roll i många personers och däribland min egen humor kan man anta att publiken som kommer till föreställningen har väldigt höga förväntningar. Har man som jag med förtjusning följt komikern sedan man såg på barn-TV och fullständigt älskat Killingängets skapelser fram till de fyra små filmerna i vilka en svårare form av humor gick att finna. I min oskyldiga ungdom misstänkte jag till och med komikerna för att virka kläder med osynlig tråd. Hur som helst, ska man överträffa sig själv framför en publik med min relation, ja då står man redan på förväg inför ett näst intill omöjligt uppdrag.

Till skillnad från kollegan Henrik som insett sin komiska begränsning och erkände detta i ett fantastiskt försvarstal har Robert gått vidare och lyckosamt vidgat sin publik. Bred var den måhända från början men kanske hade jag sluppit trängas med några av gubbarna och tanterna i publiken om det varit ett 20:års-kalas. Visserligen är köpkraft den största anledningen till att publiken var som den var även om Rolandz inte precis gjort det lättare för mig.

Det var alltså med en oerhörd förväntan, nästan omänsklig, men han får skylla sig själv, som jag tänkte att ikväll ska ni, gubbarna i publiken, få se på min Robert Gustafsson. Och så bar det iväg i en trevlig blandning av nya och gamla karaktärer samt med ett och annat spontant skratt från min sida.

Men redan efter en halvtimma eller kanske tre kvart insåg jag snopet att föreställningen höll på att ta slut. Den numer och framförallt utanför idrottsgalan inte längre lika roliga Tony Rickardsson -imitationen var visst det sista. Utan att veta riktigt vad jag skulle känna, eller vad han hade för bränsle i motorcykeln, tittade jag ner på mitt armbandsur vars visare indikerade att showen snart pågått i två hela timmar. Medan Robert sysselsatte sig tiden fram till dess med extranumret, dansbandsunderhållning, sjönk jag allt djupare ner i grubblerier om förnöjsamheten och tillfredställelsens påverkan på tidens hastighet. Utan att riktigt ha förstått det så måste jag haft det väldigt roligt.

Den enda orsaken jag kan komma fram till som gjorde att det blev som det blev var just den höga förväntan som jag hade. Som ett bortskämt barn på julafton var och är jag inte riktigt nöjd. Det är något jag saknar innan jag kan lägga Roberts komikerkvartssekel bakom mig. Jag är tveksam till att ännu en i raden av DVD-samlingar kommer att hjälpa utan det bästa vore nog att dyka ner i någon av de innersta flyttkartongerna i förrådet, leta fram VHS-banden och spela dem för tusenförsta, tusenandra och tusentredje gången. Är det någon som har kvar en spelare föresten?