Därför anser jag ”En samhällsorienterad blogg” vara en av de bästa.

Tänk i vilken spännande tid vi lever. I en värld till viss del befolkad av kreativa människor har man alltid kunnat uttrycka sig så. Allt sedan pennan och tryckpressen utmanövrerade svärdet i kampen för makten har sätten att sprida nyheter och åsikter på utvecklats. En gång i tiden leddes den av pionjärer som Lars Johan Hierta och Rudolf Wall. I jämförelse med dagens publicister var resurserna små och all kraft lades på relevant information. Åren gick och att spotta ut tidningar, radio och TV-program blev lättare än att fylla dem. För att konkurrera i en djungel av medieflöde försökte och försöker många med häpnadsväckande rubriker, tillspetsning av sanningen och domedagsprofetior. Efter något decennium eller två med absurd nyhetsjournalistik är jag nog inte ensam och att tycka det börjar bli väl mycket. Tänk vilka fristäder vi medvetna nyhetssökare har funnit i små avkrokar av bloggosfären. Jag tänker alltså inte på dumbloggar, ni vet säkert vad jag menar, utan på de där vi finner intressanta reflektioner av händelser runt om på vår planet. Varför ska vi läsa om någon okänd människas meningslösa förehavanden då vi istället kan föra en utvecklande konversation med någon vi kanske till och med har en relation till.

Lite påpassligt nu när jag funderat kring dumjournalistik så har en vän till mig upprörts av ett synnerligen bra eller ska jag säga dåligt exempel. Artikeln hittar ni här. Den exceptionellt låga kvaliteten gjorde det omöjligt för honom att inte påpeka bristerna. Då jag anser hans brev inte bara vara välskrivet utan också att det ger läsaren en stunds förnöjelse bifogar jag det här.


Recension av en "recensent".

Jag är ingen recensent, det erkänner jag. Men när jag läser Per Hägreds recension av Jean-Michel Jarres konsert den 11 maj 2009 i Malmös Arena, blir jag upprörd.
Att uttrycka sig så nedvärderade och oengagerat ger en känsla av fel man på fel plats.
Är det inte så att man som recensent ska känna till musiken i fråga, vara musikalisk och kunna uttala sig i området, utan att såga musiken bara för att man personligen inte tycker om den?

Betydelsen av ordet recensent, finns att läsa på wikipedia.org:
”Recensent, en person vars arbete är att recensera, d.v.s. göra en grundlig analys och bedömning av ofta ett konstnärligt verk i ett djupare perspektiv, och därefter vanligen göra en betygsättning.
För att kunna göra bra recensioner krävs att man är väl insatt i ämnet och har en djup och bred kunskap inom området, för att kunna värdera det konstnärliga värdet i verket. ”

Varför går man på konsert och sedan skriver: "Synd bara att de var tvungna att spela också" om man redan har en bestämd och negativ uppfattning om den aktuella musikstilen?
Det är en förnekelse av en hel musikgenre.
Borde inte Expressen ha skickat en kvalificerad och objektiv recensent för uppgiften?
Det är förståeligt att man inte kan vara objektiv på en konsert med elektronisk musik när man har "New Orleans-musik inspelad före 1960" som favoritmusik.

Jag var själv på Jean-Michel Jarres konsert i Scandinavium, tisdagen den 12 maj, och upplevde något helt underbart. En mäktig och superb upplevelse som jag länge kommer att minnas med glädje.

Det är intressant att dra parallellen med recensionen som skrevs i Göteborgs-Posten den 13 maj 2009. En rättvis recension, där flertalet låtar namngavs, vilket ger ett påläst och kunnigt intryck.
Både positiv och negativ kritik kom fram, på ett engagerat sätt.

Till sist vill jag också gärna påpeka, att om man ska publicera en text, är det bra om man kör stavningskontrollen. Jag räknade till hela sju stavfel och två grammatikfel.

Bäst: Lite humor i vardagen - dagens skratt.
Sämst: Uselt skrivet och recensentens ointresse av elektronisk musik.

Mvh
Marcus