Från olika obildade håll hör man ibland åsikter om att jorden är överbefolkad och att orsaken till svältkatastrofer ligger i att det finns för mycket människor helt enkelt. Att enskilda flyktingläger och dylikt måhända är överbefolkade kan jag hålla med om. Men jorden i sin helhet, den skulle klara många gånger av sin nuvarande världsbefolkningen, i alla fall om man tolkar statistiken på följande sätt.
Enligt FN är antalet människor på jorden snart om inte redan över 7.000.000.000, sju miljarder. Om vi rent hypotetiskt tar dessa individer och sprider dem jämt över vårt land skulle var och en tilldelas en yta om ca 60, sextio kvadratmeter. Kanske lite knapp att överleva på men med extremt välplanerad och effektivt bruk av jorden skulle det kanske gå. Lyckligtvis består jordens landyta inte enbart av landet Sverige utan vi har en något större area till vårt förfogande. Sprider vi befolkningen över denna skulle var och en då kunna förfoga över inte mindre än 22.000kvm. Alltså lite drygt två hektar. Detta visar att frågan om en eventuell överbefolkning inte handlar om huruvida jorden tillgångar och kapacitet räcker eller ej. Frågan handlar om någonting annat.
Enligt mig så handlar det helt enkelt om vad vi människor vill. Alltså vi som är så lyckligt lottade att vår vilja har betydelse. Är vårt mål att bli så många som möjligt eller har vi andra intentioner? Jag och uppenbarligen många med mig bibehåller gärna vår resursmässigt sätt något kostsammare livsstil även om vi vet att det pågår en fruktansvärd svältkatastrof på Afrikas horn. Jag ser hellre att vi människor är färre och istället har råd med förströelser som rymdfart, motorsport, rockkonserter och IT. Ska alla leva på det sättet är vi absolut för många.
Min förhoppning är att IT-utvecklingen vilken inte bara gjort folk medvetna om en värld utan diktatorer utan som också varit ett verktyg för själva revolutionen ska kunna bidra med samma positiva effekt söderut på kontinenten.
Utan folkbildning och utan slut på politiska motsättningar ser jag dagens bistånd som direkt skadligt och orsak till ökat mänskligt lidande. Hur hemskt det än kan låta medför varje räddat barn idag, om inget annan förändring sker, att kraven på de otillräckliga biståndsresurserna bara ökar för varje generation. Det vore en tämligen enkel sak för några enade nationer i de rikare delar av landet att för en tid helt förhindra svälten. Men vad skulle resultatet bli?
Jag kan hålla med om en del. Vi lever inte för slösaktigt, vi är för många. Svälten i Afrika just nu beror nog inte heller på överbefolkningen. Men snälla, din uträkning av hur många vi skulle kunna vara är minst sagt orealistisk. Du glömmer ju helt bort det ekologiska systemet som faktiskt krävs för att vi ska överleva. För att det systemet ska upprätthållas måste det finnas artrikedom och det har vi ju redan idag svårt att klara. Ekosystem jorden runt kolapsar ju ett efter ett. En art i taget offras på marknadens altare utan hänsyn till att vilken som helst av de arterna kan vara en nyckelart som får systemet att haverera. Sen står vi som frågetecken och undrar varför det inte finns nån torsk kvar. Utan ekosystemen skulle alla våra grödor och alla våra tamdjur helt enkelt dö. Ett bra exempel idag är våra tambin som runt om i världen bara dör till synes utan anledning. Utan dem får vi ingen befruktning av våra skördar.
SvaraRaderaRedan idag är haven utfiskade, skogarna skövlade och atmosfären kemiskt förändrad. Inte ens en total planekonomi skulle kunna fixa en dubblad befolkning.
Aldrig suttit i en bilkö? Klart att vi är för många på jorden.
SvaraRaderaJag tror visst att en abstrakt "total planekonomi" med enda målet att göra oss så många som möjligt hade kunnat upprätthåla en dubbel om inte trefaldig världsbefolkning. Men det klart då får vi försaka en hel det av vårt liv idag. Du menar alltså att två hektar inte skulle räcka för två tre pers inkl. god artrikedom. Det handlar såklart om god planering. En "total planekonomi" med enda målet att göra oss så många som möjligt nog klara det. Från och till skulle vi naturligtvis lida oerhört och på viss ställen skulle svält uppkomma. Men i det stora hela skulle vi kunna vara många, många fler.
SvaraRaderaSen är frågan vilken värld vi vill leva i. Jag föredrar det liv vi lever idag framför den totala planekonomin. Alltså är vi nog redan för många. Men den åsikten framstod nog rätt klart i slutet av inlägget.
En sak till, lösningen.
SvaraRaderaFolkbildning och karriärism leder per automatik till lägre födslotal. Kvinnors frigörelse likaså. Detta är vad biståndet ska gå ut på, inte rena pengar som försnillas eller ris som bara spär på lidandet.
Med risk för att göra herr Grön arg nu men niklas har en poäng! Folk i de utsatta länderna ligger för mycket utan skydd! De kan inte i sin redan lite jobbiga situation föda 8 barn. Visst en del av dem dör tidigt och därför är det bra att "det finns att ta av". Men ju mer pengar vi skickar ner ju fler individer blir de nästa gång. Den exponentiella ökningen kommer att sluta i en rejäl katastrof.
SvaraRaderaSen hur man skall lösa det rent praktiskt vet jag inte. Det har redan gått för långt...
skicka inte ner pengar skicka ner kondomer he he
SvaraRadera@ anonym och arga snickarn.
SvaraRaderaI u-världen skaffar de många barn just för att de har det knapert. Det är enda formen av pensionsförsäkring de har.
@Niklas
Jo det kanske skulle kunna gå att få det att fungera med en person per hektar. Men det skulle kräva något som blir helt teoretiskt och praktiskt ogenomförbart.
@Nicklas: En liten följdfråga. Hur många behöver vi bli för att du ska tycka att det blir moraliskt försvarbart att införa planekonomi? Hur många ska vi bli för att du tycker att det inte ska vara moralsikt försvarbart att ha något annat än planekonomi. Eller vill du börja skjuta av folk innan dess? Krävs det bara att vi ska leva över jordens resurser är vi redan där.
SvaraRaderaOch märk väl. Jag pratar om planekonomi. Inte kommunism.
SvaraRaderaJag ogillar planekonomi och anser att den aldrig är moraliskt försvarbar. Eftersom jag gillar den ”nordeuropeiska” livsstilen och gärna ser att alla som vill ska ha möjlighet att leva den så anser jag oss redan vara för många. Därför ogillar jag bistånd med kortsiktiga mål att bara rädda en population för stunden. Vad jag vill se är bistånd i form av utbildning, framför allt till kvinnorna, i länder med försörjningsproblem tycks kvinnorna på något sätt vara de mest pragmatiska medan männen kan komma på det mest konstiga sätt att bete sig på. Här hamnar vi kanske lite utanför frågan men orsaken är nog att män i dessa länder av tradition är de som ska ansvara för familjen och när detta är omöjligt blir de lite väl psykiskt belastade. Krig är också något som få kvinnor ser som lösning på problem.
SvaraRaderaFrågan kanske istället är hur få vi kan vara på jorden. Vissa oroas över att vi i väst föder allt för få barn. Till exempel så hade den svenska befolkningen, utan invandringen, minskat år för år. Vissa politiker anser att vi behöver en växande population för att trygga välfärden. Jag håller inte med om det. Vi behöver en befolkning där människorna är villiga att ta eget ansvar och utbilda sig. Det är en paradox att vi har brist på arbetskraft och arbetslöshet på samma gång.
Jag vet att du inte gillar planekonomi men det var ju själva poängen med frågan. För nånstans går det en gräns när det är det enda alternativet till att det skiter sig för alla. För en länsad jord kan inte försörja en västerländsk livsstil för nån. Det eller att man börjar skjuta av folk. Det kan väl inte heller vara moraliskt försvarbart?
SvaraRaderaJag hoppas naturligtvis inte att vi kommer dit utan det var en hypotetisk och filosofisk fråga.
Och vad gäller kvinnor och krig. Vad jag vet om historien tyder på att kvinnor är lika krigslystna som män när de väl hamnar i en ledarposition.
Jag tror inte heller att alla män på grund av sitt kön skulle ha sämre ekonomiskt vett.
Det är saker jag inte hade förväntat mig komma från dig. Sånt brukar man få höra från feminister som tror att allt ont i världen kommer från människor med penis. Ger man bara kvinnorna makten kommer alla problem lösa sig på något magiskt vis.
Vår brist på arbetskraft beror faktiskt inte enbart på att folk inte vill utbilda sig. Det beror också på snabba svängningar på arbetsmarknaden och en taskig utbildningspolitik. Under IT-bubblan ville arbetsförmedlingen och företagen att alla skulle utbilda sig inom dator och det gjorde många. Att sen kalla dom för lata för att jobben inte kom förrän deras utbildning var utdaterad är ett hån.
Det är bara ett av många liknande exempel.
Men visst finns det många som latar sig, jag vill bara påvisa att verkligheten är lite mer komplicerad än vad du ger sken av.
Jo jag gick nog lite för långt i mitt kvinnovurmande. Jag borde stannat vid att fria välutbildade karriärkvinnor är bra om man vill begränsa barnafödandet.
SvaraRaderaEftersom jag inte gillar planekonomi vill jag inte att vi når den gränsen. Men så som det ser ut på jorden kan man tycka att vi redan passerat den. Vilket för oss in till det här med moralen.
Att skuta folk anser jag naturligtvis vara fel. Men är det omoraliskt att låta sig styras av effekter som tillgång och efterfrågan, naturen har sin gång? Jag tror det än högst mänskligt. Som när vi gärna följer en gorillaunges väl och ve samtidigt som miljoner människor svälter.
Det du skriver om utbildningarna håller jag inte riktigt med om. Har vi inget eget ansvar? Ska ens framtid vara säkrad helt utan framtida prestationskrav bara för att man som ung blir antagen på en utbildning? Låter lite som kommunism för mig. En vänsteride jag däremot gillar är förslaget om arbetsgaranti. Livslön ogillar jag men arbetsgarantin, den kan man göra något riktigt bra av.
Du vill alltså att de ska få gå åt helvete så att de flesta av dom där andra svältande jävlarna bara dör av så vi kan få fortsätta leva på vårt bekväma sätt?
SvaraRaderaOkej. Det var en tokig hårddragning av vad du skrev, den är det inte i princip det du skriver?
Bortsett från att jag uppenbarligen har moraliska invändningar funkar det inte heller ur biologisk synvinkel. Antagligen kommer det sabba livsförhållandena även för de som faktiskt blir kvar.
Nej jag menar inte att man ska vara garranterad jobb livet ut men jag menar att idag händer det att folk går utbildningar som i princip är omoderna redan när de går ut. Att de sen inte har rätt utbildning behöver därför inte enbart bero på att de är lata. Jag sa inget om att de skulle vara garanterade jobb, bara att man inte ska skuldbelägga dom.
Vill och vill, jag pendlar mycket med mina egna åsikter. Därför valde jag att inte skriva om vad jag tycker utan ställde bara frågan.
SvaraRaderaJag förstår att det blir ett val mellan pest och kolera för dig. Men att låta miljoner dö för att upprätthålla en ideologisk princip känns inte som ett vettigt alternativ. Jag svävade iväg väl mycket nu så det blev ett eget inlägg på ämnet planekonomi istället.
SvaraRadera