Tillbaka igen

Efter en tids frånvaro kommer nu ett lite snabbt hoprafsat inlägg. Jag har ju varit med familjen på skidsemester och då finns det annat än bloggande att sysselsätta sig med. Med det senaste resemålet, Branäs, färskt i minnet kommer nu ett inlägg om just skidsemestrande

Sedan jag blivit familjefar har detta blivit något av en tradition och jag har de senaste åren besök Idre, Hundfjället, Lindvallen och som sagt Branäs. Detta borde ge mig fog för att få yttra några åsikter.

Först ut blir en sågning av restaurangmaten vars kvalitet sällan överenstämmer med prissättningen. Men å andra sidan ska man ju inte hänga upp sig på det för prissättningen i fjällen är ju överlag underligt. Eller vad sägs om 26kr för en litet pappersmugg ”kaffemaskinschoklad” som fanns att tillgå på det senaste resemålet.

När det gäller åkningen måste jag säga att det är tur man har barn. Den absolut största förnöjelsen är att se dem utvecklas i backarna. Utan dem vet jag inte vad jag skulle ha gjort under en hel vecka. Kanske jag också skulle tappa sans och balans likt de andra åldringarna på afterskin?

Om skidorna: Jag har det så förspänt att jag lånat ett par twintip. Funkar utmärkt för mig såväl på väggen som i trollskogen. Som komplement hyr jag ibland ett par telemark. Vem är det tänkt ska köra carvingskidorna som de har i hyrshoppen? Hur många av alla skidsemestrare behöver känna accelerationen ur kurvorna? Det finns ju inga portar i backen. Själv kör jag rakt ner om jag vill fort fram.

Avslutningsvis ska jag ge de fyra resmålen några korta omdömen.
Idre: Perfekt för familjen med bra aktiviteter utöver skidåkningen men lång hemifrån mig.
Hundfjället: Tja, rätt ok.
Lindvallen: Många korta och likadana backar är meningslöst. Välj Hundfjället om du nödvändigtvis måste till sälen.
Branäs: Få men långa backar. Bra för barnen. Kul skicrossbana hade de i år. Kortast resväg är ett plus.