Kyrkan och kungen

Ett par minst sagt aktuella heta potatisar i vilka jag funnit en gemensam ingrediens. Som jag kungjort tidigare är jag inte principiellt mot monarki som statsskick. Men jag ser ett problem när härstamning går före talang.

Att fira skolavslutning i kyrkan ser jag inte heller som ett problem. Dock har det visat sig att vissa kyrkliga representanter har svårt att hålla sig från att proklamera diverse tvivelaktiga kristna uppfattningar. Liksom kungens tafatthet saboterar monarkin förstör allt för fundamentala kristna sin egen tro bland folket i gemen.

Cirkus kungen

"Kan någon vara snäll och tala om för mig vad som pågår?" Det är en fråga som ibland ställs när frågeställaren uppfattar en situation något surrealistisk och obegriplig. Så vad är det egentligen som håller på att hända med vårt kära hov?

Från och till är vi också med om saker om kan beskrivas med uttryck som att verkligheten ibland överträffar fiktionen. Vilken såpaförfattare skulle komma på iden att låta en skötsam monark bli anklagad för det som vår i detta nu blir. Låta honom leva med nära vänner som uppvisar total avsaknad av allt vad vettigt tänk är. Lägga en besvärjelse över hans pressfolk så de aldrig skulle kunna få dementera de mest absurda anklagelserna och så vidare.

Till skillnad från i filmens värld brukar verkliga individer agera mer rationellt. Men inte i "reality"-såpan Carl XIV Gustaf. Varför blir inte kungen själv, eller hans pressfolk, riktigt förbannade över lögnerna som sprids om hans förehavanden. Känner de inte till ordet förtal?

I det tidigare inlägget skrev jag om min egen tolkning av begreppet att vända blad. Med tanke på att de senaste skvallret handlar om att kungen skulle bevittna ett lesbiskt samlag borde man väl gå rätt hårt år de som sprider dessa rykten. Bedyrar konungen sin oskuld är det väl bara att dra in vårt förträffliga rättsväsen. Då tvingar man väl fram en publicering av bildmaterialet, vilket hovet vill, och vi undersåtar kan sluta misstänka kungen för att vara osympatisk och en mycket, mycket, mycket dålig människa.

Lite på skoj har jag börjat fundera kring om inte kungens personal är ett gäng hugade gamblers som inledningsvis bluffar sin säkerhet på kungens vita mjölpåse och låter misstankarna bland folket växa för att först om ett tag och efter några offrade småspelare, rentvå honom och därmed på sikt vinna extra sympatier.

Grekland, Finnland och Danmark

Så var det då dags att bli lite politisk igen. Jag tänkte nämligen att kommentera det här med greklandkrisen och tankar den gett mig.

Europas politiska höjdare sammanträdde häromdagen och diskuterade på vilket sätt man skulle hjälpa det till synes hopplösa landet Grekland. Under diskussionen om nya lån, vilka alla är mer eller mindre på det klara med att landet aldrig kommer betala tillbaka utan kommer bli avskrivna på ett eller annat sätt, inkommer den finnländske representanten med ett intressant förslag. Varför inte låta grekerna inteckna någon trevlig liten semesterö eller liknande. Jag tror knappast att finnen menade allvar med vad han sa utan att det mer var ett sätt att påvisa det faktum att grekernas decennier av socialpopulism, korruption och ovilja till eget ansvar nu skadar resterande Europa och att de kanske borde få betala.

Den närvarande greken blev så klart bestört och såg förslaget som upprörande. Men vad är egentligen mest upprörande, finnens förslag eller den grekiska ekonomiska politiken?

Att greker har haft förmånliga pensionsregler är tämligen välkänt men känner ni till danskarnas så kallade efterlön? Den som i praktiken gör det möjligt för danskarna att gå i pension vid sextio års ålder. Att jämföra efterlön med grekisk pension är vanskligt för mig att göra då jag är okunnig och ointresserad av de grekiska systemen.

Den danska efterlönen finansieras till viss del i förväg av de som väljer att ta del av förmånen men också direkt från statskassan. En utgift som regeringen nu anser att man behöver minska. Föga förvånande hörs kritik från fackligt håll och frågan ser ut att bli en het potatis i det kommande valet.

Då både Danmark och Grekland är demokratier har medborgarna ett ansvar för hur politiken förs. Kanske är det journalisternas fel att de grekiska väljarna inte kände till den ohållbara riktingen politikerna valt. Eller så såg majoriteten bara till sitt eget kortsiktiga bästa.

Hur tror ni danskarna kommer välja?