Den paradoxala tillsatsen

Är du en av dem som letar i påläggshyllan efter smörgåsskinka utan tillsatser? Vi vet ju alla att det där med tillsatser är något vi bör undvika. Värst och vanligast av dem alla är glutamat. Men som den outtröttliga skeptiker jag är har jag funnit lite spännande saker när jag nu på mitt eget sätt analyserat problematiken.

Glutamat, E621, eller natriumglutamat som det mer korrekt heter är som sagt en mycket vanlig livsmedelstillsats. Trots att vi kanske mest tänker på det som just en tillsats förekommer det naturligt i många av våra livsmedel. Är du rädd för den ska du därför avhålla dig från lagrade ostar, kött och tomater hur ekologiskt odlade de än må vara.

Vad som gör hela debatten så paradoxal är berättelsen om den femte grundmaken, den så kallade umamin. Trots att umami varit känt i snart hundra år är det nu på senare tid som den här i västvärlden fått ett rejält uppsving bland matförståsigpåare. Mat och att besitta kunskap om den tycks vara både mode och ge prestige bland oss människor.

Anledningen till att jag nämner umami är kort och gott därför att det är exakt samma sak som glutamat.

Jag nöjer mig dock inte med detta avslöjande utan vill innan inläggets slut först svara de som eventuellt vill kritisera min text med argumentet om att det är skillnad på naturlig umami och konstgjord glutamat.

Natriumglutamat är inget mer än en positivt laddat natriumjon tillsammans med en negativt laddad glutaminsyramolekyl. Då natrium knappast skrämmer någon väljer jag istället att berätta lite om glutaminsyran vilken är en av de tjugo så kallade aminosyror vilka i sin tur är det som alla proteiner består av. Just glutaminsyran är uppbyggd av endast fem kol-, fyra syre- och fyra väteatomer samt en kvävedito. Med detta vill jag påvisa att en glutaminsyramolekyl är en glutaminsyramolekyl, oavsett om den är "naturlig" eller ej.

Det finns flera metoder att industriellt tillverka molekylerna. Den vanligaste och mest kostnadseffektiva är att låta bakterien micrococcys glutamicus frodas i stärkelserika lösningar av till exempel sockerbetor. För mig låter detta lika konstgjort som att brygga öl.

Att matproducenter försöker lura våra smaklökar att känna mer av något som egentligen inte finns kan tyckas vara omoraliskt, men att kritisera detta med påståenden om hälsofara tycker jag är fel. I omåttliga mängder kan ju förstås allt vara farligt, till och med kaffe.

Livet efter valet

Då var det så äntligen dags att snart gå och rösta. Som den traditionalist jag är väntar jag till söndag. Kanske kommer det ske under en cykeltur i höstsolen med familjen. Från att i valkampanjens inledning känna oro över ett regeringsbyte känner jag min nu tämligen lugn av två orsaker. Dels visar prognoserna på att jag kommer få anledning att glädjas under söndagskvällen men framförallt har jag insett att detta val inte längre är något så kallat ödesval.

Det föregående valet, 2006, var nämligen så mycket viktigare för landet än det som nu kommer. Visst önskar jag en tydlig majoritet för alliansen men skulle allt gå fel och prognoserna ljuga. Ja då känns det tryggt att veta att de rödgröna insett värdet av alliansens reformarbete och inte tänker ändra särskilt mycket på vad som gjorts.

Så mitt tipps till er som ännu inte bestämt er. Lyssna på Fredrik Reinfeldt och rösta först och främst fram en majoritetsregering. Eller vill ni låta några imbecilla flummare få tillfälle att skämma ut sig? Det skulle kanske vara kul. I tider av förnedrings-tv hade sändningarna från plenisalen kunnat ta formen av någon lyteskomisk dokusåpa kryddad av rasistiska motsägelser och andra ogenomtänkta dumheter.