**

torsdag 27 augusti 2009

2x kvicksilver

Ni känner kanske till det kommande glödlampsförbudet. Själv sökte jag lite sporadiskt efter några beslut och tidsplaner men hittade inget aktuellt. Tanken är i alla fall att de successivt ska fasas ut ur försäljningen med de kraftigaste 100W-lampora först nu i år. Detta för att ge plats åt de betydligt mer effektiva så kallade lågenergilamporna. Då dessa är tillverkade med en för några okänd teknologi har de skapat en viss oro. Trots att de inte skiljer sig särskilt mycket från vanliga lysrör har de orsakat obehag bland små spridda delar av befolkningen.

Mår man dåligt av en produkt är det ett naturligt beteende att motverka dess utbredning på marknaden. För att göra detta så effektivt så möjligt antar jag att man gärna framhäver produktens dåliga sidor. Tänk vilken fasa men ändå i kombination med viss lycka dessa personer kände då faktumet att lågenergilampor innehåller kvicksilver blev allmänt känt.

Enligt Världshälsoorganisationen får en genomsnittlig europé i sig 6,74 µg kvicksilverånga per dag. Det är i ångform som kvicksilver är som farligast. Har man dessutom amalgam i tänderna kan man addera upp till 21 µg per dag. Låt oss anta att alla med amalgamlagningar redan är döda och därför koncentrera oss på den lägre halten. Jämför vi den med mängden i en lågenergilampa vilken som mest innehåller 5mg så omsätter alltså kroppen den mängden på ungefär två år. Frågan är då hur mycket av kvicksilvret i en lampa man får i sig när man använder den? Svaret är troligtvis inte så mycket.

När det nu är allmänt känt att lamporna innehåller detta miljögift pågår en till och från ganska aktiv utbildningskampanj om hur lamporna ska hanteras och framförallt hu de ska tas om hand ifall de går sönder. Det är inte ovanligt med rekommendationer om att man ska gå ut ur rummet och stänga dörren i en halvtimma. Sopa upp delarna och lägg i en burk, absolut inte dammsuga. Torka de kontaminerade ytorna med en trasa och lägga den i burken vilken sedan lämnas som riskavfall. Inte konstigt att folk får oroskänslor när de hört dessa absurditeter. Vore det inte bättre att kort och gott gå ut med information om att man inte ska äta lamporna.

Något vissa av oss däremot frivilligt kommer att stoppa i sig är vaccinet för den nya influensan. Men den innehåller ju kvicksilver har man ju hört. Här hade jag tänkt presentera en faktisk siffra på mängden. Men att hitta någon sådan visade sig vara svårare än jag först trodde. Den enda och helt obekräftade uppgiften, förutom att det naturligtvis var en helt ofarlig nivå för gamla såväl som för foster, var >1 % av livskonsumtionen. Beräknat på föregående siffror och att vi lever ungefär åttio år skulle det bli närmare 200mg eller som att äta fyrtio lågenergilampor. Hoppas nu att jag inte gjorde Er allt för oroade. Jag ville nämligen bara först visa på hur tokigt det kan bli när man söker information allt för okritiskt på nätet.

Det vaccin som kommer att användas i Sverige, Pandemrix, innehåller nämligen bara 5µg tiomersal per dos. Ett ämne vilket i sin tur består till hälften av just kvicksilver. Alltså får man i sig lika mycket kvicksilver av vaccinet som när man genomlever en helt vanlig arbetsdag inklusive lunchrast.

Självklart ska behovet av en massvaccination ifrågasättas men att tillföra debatten osaklighet i form av oro för kvicksilvret är bara till skada för debatten.

söndag 23 augusti 2009

Om damer

Häromkvällen var TV:n påslagen därhemma i ren slentrian. Av någon anledning valde jag att ha dess skval som bakgrundunderhållning istället för radion när jag sysslade med något annat i köket. Kanske hade det pågående friidrottsvärldsmästerskapet en viss påverkan. Plötsligt hör jag att det är damernas tur att springa 100-metersfinal. Jag släpper det jag har för händer och tänker att, visst en halvminut kan de ju ändå vara värda. Efter att ha sett Shelly-Ann Fraser springa loppet på 10.73 väcktes dock några funderingar. Kvällen innan hade jag och många med mig sett Usain Bolt sätta ett fantastiskt, sanslöst och makalöst världsrekord på 9:58. Ställ de båda löparna bredvid varandra och tänk att deras tider endast skiljer sig 12%

En helt annan tävling är Vasaloppet där herrsegraren i år, Daniel Tynell, åkte på 4:11 och damsegrarinnan, Sandra Hansson, på 4:43 vilket också motsvarar en skillnad på ungefär 12% Denna differens stämmer rätt bra för alla atletiska idrotter. Jämförelsen gjorde mig positivt överraskad av kvinnornas kapacitet. Även om jag till en början imponerades så slutar jag direkt när jag började tänka på sporter som fotboll och ishockey. För någon som tycker att de är tråkiga redan från början blir denne inte mer exalterad av damerna.

För en tid sedan fick tjejerna inom MMA ett riktigt uppsving av mediebevakning. Jag måste erkänna att mitt intresse för matchen var med ett litet drag av gubbsjuka. Sympatierna lutade mer åt Carano än Santos av någon, inte så värst, outgrundlig anledning. Men tankarna på annat än fighting försvann när de väl satte igång. Kanske var det inte världens bästa teknik alla gånger men underhållande med flera positionsbyten och försök till lås. En värdig vinnare korades och med en förlorare som inte alls behövde skämmas var tillställningen en riktig framgång för Strikeforce vilka säkert kommer att dra nytta av detta i sin kamp om marknadsandelarna. Jag ser med minst lika stor spänning fram emot näst gång Cyborg går in i buren som när Anderson Silva kommer att göra det. Eller kanske inte Anderson men i alla fall med fighters på 88% av hans nivå.

På samma sätt som Åsa Sandell gjorde proffsboxningen mer accepterad av den folkliga massan kanske en tjej som Elina Nilsson kan göra något för MMA.

tisdag 4 augusti 2009

För kommande generationer

Jorden, jordår 2009: Konstaterar att mänskligheten här sedan en tid skapat sig en civilisation med en sådan teknisk utveckling att medvetandet om sin egen undergång är total. För ett par sekler sedan började det oundvikliga slutet att tydliggöras för den akademiska eliten. En kunskap som sakta men säkert spreds ut bland folket. Det är inget som många dagligen går och grubblar på, tur är väl det, men lika fullt är det ett faktum. Även om mänskligheten överlever alla miljökriser, pandemier och religionsfanatiker kommer livet här förr eller senare bli omöjligt. Alla har vi nog hört om att solen växer och att den någon gång i framtiden kommer sluka jorden. Lång innan dess är liv här, så som det ser ut idag i alla fall, omöjligt. Detta är ett faktum grundat på bevisbar naturvetenskap till skillnad från de otaliga religionsbaserade domedagsprofetiorna. En annan skor skillnad är att den verkliga utrotningen kommer först om en för många ofattbart lång tid.

Som förälder känner jag tydligt av den mänskliga driften i att beskydda min avkomma. Dess produktion är avklarad och jag är fullt tillfreds med individantalet. Därför är allt fokus nu på deras uppväxt och att på bästa sätt låta dem överta reproduktionsansvaret. Skulle någon yttre omständighet hota detta tror jag mig göra allt jag kan för dess beskydd, en grundläggande evolutionär egenskap. Vad evolutionen däremot inte har gett var och varannan är vikten av att planera tusentals generationer i framtiden. Däremot har vi lärt oss att tänka på en relativt hög nivå och därmed indirekt fått möjligheten till denna långsiktighet.

Lyckligtvis åt Adam av äpplet och vi har sedan begynnelsen, utan att egentligen vara medvetna om det, förberett oss för mänsklighetens överlevnad. Som tur är har våra maskulina önskningar om världsherravälde gett oss ett antal krig och kapprustningar utan vilka vi skulle ha varit långt efter i den tekniska utvecklingen.

Spetsforskning och rymdindustrin kritiseras ibland med argument om att det kostar så ofantligt stora summor pengar. Pengar vi istället kunde ha lagt på bistånd och därmed möjliggjort en ännu större överbefolkning och lidande. Biståndsfrågan får behandlas i ett eget inlägg. Den enda kostnaden man bör tänka på är förbrukningen av naturtillgångarna. Så bra det då är att forskning mestadels bidrar till en effektivare användning av vår jord och att vi därför inte behöver känna någon oro. Tvärt om ser jag med stor entusiasm fram emot all den kunskap vi kommer att skapa oss.